Alla inlägg under november 2010

Av Linda - 30 november 2010 22:45

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

Nu har jag suttit och kollat igenom Plaza Kvinnas Juli nummer 2o1o, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Jag har hittat rätt många produkter även denna gången.


Detta hittade jag i Plaza Kvinnas Juli nummer 2o1o:

* Zimmermann Baddräkt finns hos www.netaporter.com, 239o kronor- Gillar färgen och jag tycker att den är snygg!
* Heidi Klein Bikini finns hos www.polyvore.com, 21oo kronor- Fin bikini - gillar överdelen!

* D&G Baddräkt finns hos www.polyvore.com, 21oo kronor- VILL HA! Tycker att denna baddräkten är jättefin! Dessutom kan man använda den som topp om man vill!

* Adidas by Stella MxCartney Baddräkt, 75o kronor- Helt okej baddräkt i en fin färg! Lite häftigt med alla skärningarna i tyget! För den vågade!

* Louis Vuitton Armband, 1949 kronor- VILL HA! Detta är snyggt och jag gillar verkligen färgen på armbandet!

* Redken Color Extend Rich Recovery Hårinpackning, 41o kronor- VILL HA! Ger ditt hår en riktig lysterboost! Känns dryg och resultatet håller i sig länge. Perfekt för dig som känner att håret är matt och livlöst. Efter en tvätt känns håret volumniöst och lätt; precis så som man vill ha det. Det här är en klar favorit - året om!

* Givenchy Very Irresistible Summer Vibrations Parfym 75 ml, 525 kronor- Givenchy har uppdaterat till en sommarvariant med doft av mandarin, svartvinbär, rosor och röd jasmin. Allt blandat med ett friskt mellanackord kallat "havsspray". En äkta boost av högsommar!

* Dermalogica Age Smart Antioxidant Hydramist Face mist, 165 kronor- En fantastiskt färsch och väldoftande fuktspray som kan användas både som toner mellan rengöring och fuktcreme men även över din makeup under dagen för att ge ditt ansikte boostande fuktinjektioner!

* Lancôme Juicy Tubes Yayoi Kusama Läppglans, 16o kronor/styck- 2ooo-talets främsta läppglans firar jämnt och låter japanska Yayoi Kusama designa årets tuber. Precis som i hennes övriga konst finner vi även på de snygga tuberna glada små prickar! 

Av Linda - 30 november 2010 20:15

Nu när jag har läst ut Plaza Kvinnas Juli nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln med Christina Aguilera. Jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa om henne i artikeln.


Få artister är så förknippade med förändring som Christina Aguilera. De senaste åren har hon blivit mamma, spelat in sin första långfilm och är nu tillbaka med Bionic, ett album där hon utforskar sina övermänskliga sidor. Plaza Kvinna fick en exklusiv pratstund med superstjärnan.

Artikeln är skriven av Charlotta Jakobsson.


Hur skulle du beskriva den nya skivan?

- Den innehåller många olika element. Jag har inspirerats mycket av att bli mamma, det har gjort mig medveten om vilka övermänskliga förmågor vi kvinnor har; att skapa liv, ge liv, hålla samman en familj och ett hem. Det krävs en hel del bollande och trollande av oss kvinnor. Jag har så många olika roller och ibland känns det som om jag förväntas vara en övermänniska.

Hur har moderskapet förändrat dig?

- Det har gett mig ett inre lugn, och tillåtit mig att göra upp med mitt förflutna och känna mig lugn med det. Jag hänger inte upp mig pås måsaker längre utan ser till vad som är viktigt istället. Musikmässigt så har jag funderat mycket på framtiden, och det har gett upphov till elektronikinfluenserna. Jag har verkligen känt att jag bara ville ha roligt med musiken igen.

 

Anser du dig vara feminist?

- Jag tycker inte om att sätta etiketter på mig själv, och jag vet inte ens vad det faktiskt betyder att vara feminist. Det kan betyda så olika saker för olika människor. Men jag tror självklart på jämställdhet mellan män och kvinnor, och att kvinnor ska vara tillåtna att uttrycka sig själva på de sätt de själva vill och tycker passar. Kvinnor blir alltid skuldbelagda och kritiserade, speciellt för sin sexualitet och hur de uttrycker den. Därför tycker jag att det är otroligt viktigt att prata om att stärka kvinnor, och för mig är det en styrka att känna mig bekväm med min sexualitet.

 

Vad är den största skillnaden mellan din offentliga image och dig som privatperson?

- Förmodligen hur löjlig och galen jag kan vara privat. Många tror att jag är ganska seriös, förmodligen på grund av vad jag pratar om i intervjuer och för att jag var varit väldigt öppen med smärtan som mitt förflutna har orsakat mig. Men jag är verkligen lekfull, och eftersom jag jobbar så hårt så måste jag koppla av ordentligt också.

Vad gör du när ingen kollar?

- Hmm, vad är det här för tidning? Kan jag verkligen svara ärligt på den frågan? Jag tror du vet vad jag gör när ingen kollar, det är ju självklart...

 

Har du någon hemlig, eller speciifik, last som du absolut inte kan motstå?

- Vi har väl alla saker vi inte borde göra. jag är kaffeberoende, jag älskar smaken, doften, aromen. Det är en av mina laster. Och så älskar jag att dricka vin, och dricker förmodligen för mycket ibland. Jag bara älskar att insupa livet.

 

Du har gjort dig känd som en estetisk kameleont. Har du hittat hem stilmässigt eller kommer du att fortsätta experimentera?

- Jag kommer alltid att leka med min stil, det är en del av vem jag är. Kreativitet är som en orgasm för mig, när jag har fått mitt så går jag vidare till nästa grej! Jag får konstant inspiration depn människor träffar, ställen jag besöker icg saker jag upplever, och jag kommer alltid vilja inkorportera det i mitt stilmässiga uttryck.

 

Hur känns det att fylla 3o?

- Fantastiskt! JAg tror att det finns en viss säkerhet och ett sätt att känna sig själv på som bara kommer med åldern. Jag skulle aldrig vilja vara tonåring igen, jag blir bara lyckligare och säkrare ju äldre jag blir.

 

Du har ju precis gjort din första stora filmroll i kommande filmen Burlesque. Hur gick det?

- Det var väldigt annorlunda. Jag är van vid att kunna uttrycka mig själv fullständigt som artist, och när det kommer till skådespelande så handlar det inte alls om dig själv, utan bara om din rollkaraktär. Man kan lätt förlora sig i den världen om man går in i det för mycket, och det gjorde jag. Det var bra för filmen men dåligt för mig, jag kände att jag förlorade kontakten med mig själv. Det var verkligen tufft.

 

Med allt som du har uppnått i livet; vad finns det kvar för dig att göra?

- Åh, oändligt med saker. Jag är en högpresterare i själv och hjärta, och näst intill jobbigt perfektionistisk. Jag sätter upp höga mål för mig själv och ger mig inte förrän jag uppnåt dem. I framtiden vill jag göra fler filmer, arbeta ännu mer med välgörenhet, kanske skaffa ett barn till, och bara ha så roligt jag kan...

 

  

Av Linda - 29 november 2010 20:26

Idag har jag vart i Skövde och shoppat med S,. Hon frågade tidigare idag om jag ville följa med och jag är inte den som bangar att sticka iväg och shoppa lite! Vi åkte bil dit och vi var bara på Commerce idag, men det var ju inte så jävla längesen jag var där heller i och för sig. Vi gick runt och kollade i affärerna och vi båda hittade saker som vi ville ha och som vi gillade. Jag är jävligt nöjd med min shopping idag och jag fick köpt mig en Adventsljusstake!


Detta shoppade jag idag:

* Satinshorts, 79 kronor, Ginatricot- Tycker att dessa är fina och jag tycker att det är skönt med shorts nu på vintern!

* Topp med tryck, 99 kronor, Ginatricot- Denna toppen är så himla söt och jag gillar verkligen trycket! Passar perfekt att ha när jag jobbar.

* Adventsljusstake, 45 kronor och Marmorkross, 1o kronor, båda från Hem & Hobby- ÄNTLIGEN fick jag köpt mig en Adventljusstake och det blir snyggt med stenarna i! Gillar denna! Hade velat ha en i vitt egentligen, men det är ju inte så länge som den ska vara framme. Jävligt billig var de båda dessutom!

* Svart Klänning, 249 kronor, H&M- Den här klänningen är snygg och den satt dessutom bra!

* Dove Duschkräm, 19,5o kronor, H&M- Alltid bra att ha och den luktade gott!

* Lancôme Juicy Tubes Läppglans Julbox, 2oo kronor, Åhléns- GRYMT BRA PRIS! Dagens bästa köp tillsammans med Adventsljusstaken! ÄLSKAR Juicy Tubes!  


  

  

  

  

  

  

Av Linda - 29 november 2010 18:15

Nu när jag har läst ut Plaza Kvinnas Juli nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Social stresspanik. Jag tyckte att det var jätteintressant att läsa om, och jag kände igen mig i vissa saker, så jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa om i artikeln.


Otillräcklig och tyngd av dåligt samvete? Det är precis så majoriteten av kvinnorna i Sverige känner sig. Att mäta framgång i prestationer är något nästan alla är vana vid, men hur påverkar det oss egentligen? Är andras åsikter, och den fasad vi målar upp, så viktig att vi offrar vår hälsa och 'r beredda att ständigt ställa oss på gränsen till utbrändhet?

Artikeln är skriven av Malin Ericsson.

 

Arbete, dagis, träning, after work, tvätt, vänner, familj ... Försöker du också hinna med mer på en dag än dygnets timmar tillåter? Får du plötsliga explosiva utbrott för att du känner dig pressad? Jämför du dig med dina vänner och lider ständigt av ett styng av dåligt samvete? Jämför du dig med dina vänner och lider ständigt av ett stung av dåligt samvete? I så fall lider du troligtvis av social stress.

Känslan av att inte räcka till för vänner, familje eller för sig själv är vardag för många idag. Det är inte alltid lätt att tacka nej till sådant man inte har lust eller tid med, då det tenderar att lämna oss med tanken att vi försummar någon. Med de sociala medier och nätverk som pressar oss att ständigt lägga upp bilder som illustrerar vad vi gör och statusuppdateringar som ska visa hur lyckade och upptagna vi är finns det begränsad möjlighet att ta ett steg åt sidan och vara en social tråkmåns. Prestationsångest och dåligt samvete går hand i hand med vår allt med skeva bild av hur livet bör se ut och vara. Social stress beskrivs bäst som en obalans mellan de krav som ställs på oss och vår egen förmåga att hantera dem.

 

Redan tidigt kopplas självkänslan ihop med resultat. Om man inte lyckas prestera är man dålig - misslyckad, Studier från Statistiska Centralbyrån visar att vi mer eller mindre tvingas in i rollen som resultattörstande och högpresterande redan i skolåldern vilket ger bilden av att framgång och prestation går hand i hand. Socialstyrelsens folkhälsorapport från 2oo9 visar att det psykiska välbefinnandet hos unga hela tiden fortsätter att försämras. Vi blir sedan barnsben uppmintrade när vi är duktiga och presterar, men får inte ofta höra att vi duger som vi är.

- Vi har aldrig fått öva upp vår självkänska. Många tror att de bara är bra om de gör bra saker, om de uträttar något. Det är svårt att sluta tänka i prestationer, säger Yvonne Brokvist, vägledare i personlig utveckling på MT-gruppen, ett företag som arbetar med personlig utveckling och stärkt självkänsla. Yvonne understryker att vem som helst kan träna upp sin självkänsla och att det kan göras innan man börjar må dåligt. Dessutom måste man underhålla självkänslan och fortsätta träna upp den kontinuerligt.


Yvonne Brokvist arbetar dagligen med individer som lider av psykosocial stress eller otränad självkänsla och hon menar att man idag får möjlighet att välja själv precis vad man vill bli, vad man vill göra och plötsligt byta bana om man känner för det. Det kommer så mycket information från TV, tidningar, internet och reklam, jämfört med hur det var förr i tiden har vi oändligt många fler valmöjligheter. Att det finns alternativ är inget negativt i sig, problemet ligger i att vi inte vet vad vi ska välja, och hur vi själva tror att folk ska reagera på våra val.

I och med det oändliga utbud av möjlegheter som finns inom räckhåll, har den sociala stressen esklarerat. Det är vanligt att vi saknar den grundläggande självkänslan och därför blir varje val vi gör stort och betydande. I dessa lägen är det lätt att glömma bort vad du egentligen vill göra och istället fokusera på vad du borde göra och vad andra tycker om dig och valen du gör.

 

Att vi ständigt mäter oss med andra är en stor del i den här typen av stress. Man tillskriver prestationsrelaterade egenskaper till sin omgivning och sätter sig själv i förlorarens sits.

- Jämförelsen hör också ihop med all information vi tar in, men jag tror också att det kommer naturligt för oss. Men vi måste lära oss att göra det på ett posivit sätt, det handlar om att träna upp självkänslan. Vi går för oss att alla andra lyckas och hinner med allting, men det är oftast inte sant. Alla håller färgen utåt eftersom alla tror att alla andra klarar allt. men vi måste sluta ge oss själva den förlorande rollen, menar Yvonne Brokvist.

 

Den kroppsliga funktionen stress var från början någoting positivt, ett försvarssystem som gjorde att vi skulle kunna fokusera under en kortare stunder, vid exempelvis jakt eller för att skydda oss vid fara. Då var det korta stunder med intensiv press och sedan slappnade kroppen av igen. Social stress är däremot en obalans mellan de yttre och de inre kraven. Eva Rusz, psykolog, kognitiv beteendeterapeut och relationsexpert, menar att den sociala stressen pressar oss så till den grad att vi aldrig vågar backa och ta oss tid att reflektera. Stressen försätter oss i ett tävlingsintrikat tankesätt där vi alltid vill prestera bättre än andra, vara snyggare, smalara och mer framgångsrika.

- Vi luras hela tiden av en massa olika föreställningar om hur livet ser ut både för oss själva och för andra utan att vi ifrågasätter något. Pressen att alltid vara perfekt och bäst gör att vi glömmer bort att stanna upp och lugna ner oss, påpekar Eva Rusz.

 

Faktorer som problematiserar är att vi aldrig kan koppla bort och slappna av. Det är en katastrof att inte vara tillgänglig, mailen kopplas till telefonen och om man mot förmodan inte skulle svara när det ringer, kan man bli nådd via sms. Communities på nätet med jämförelse och bekräftelse i centrum är forum som förvärrar.

- Det är otroligt mycket jobb med att hålla uppe och putsa fasaden man skapar men många känner att det är lättare än att verkligen ta itu med problemet. Jättemånga har svårt att prioritera men det är något som verkligen är viktigt att ta itu med, understryker Yvonne Brokvist.

 

Och det faktum att man mer ofta än sällan har jobbmailen direkt kopplad till telefonen, kollar Facebook, läser sina sms och svarar i telefon gör att man alltid ligger i beredskap - man kopplar aldrig av helt och håller. Dagens samhälle kräver att gränsen mellan arbetstid och privattid suddas ut allt mer och ens fritid blir plötligt genomsyrad av arbete. Yvonne Brokvist menar att det är livsviktigt att lära sig att prioritera. Även Eva Rusz håller med om att den sociala stressen gör så att vi aldrig riktigt vilar ut.

 

De andningshål vi i vår stressade vardag försummar, är ovärderliga. Utan dessa pauser maler vi bara på och får aldrig tid till rekreation. Därför är det extra viktigt att lära sig prioritera och ge tid åt sig själv. Även om det i början kan kännas omöjligt måste man lära sig att stänga av telefonen och faktiskt koppla bort omgivningen då och då.

- Återhämtningen är livsnädvändig för oss. När stressen blir för stor sväljer vi allt och hinner inte ens med att ifrågasätta något, säger Eva.


Den otränade självkänslan sitter i huvudet och för att kunna se en sann bild är det viktigt att jobba med sig själv. Normalt är att vilja tillhöra en grupp, därför anses konformitet vara otroligt viktigt. Och det är när man stressar upp sig för att man inte hör till, inte ser likadan ut, inte fungerar på samma sätt, som man slutar ifrågasätta situationen och bara låter sig ledas vidare.

- Man är rädd för att inte få tillhöra gruppen om man börjar ifrågasätta den. Ideal har funnits i alla tider och det är klart att det påverkar oss, påpekar Eva Rusz.

Yvonne Brokvist är inne på samma spår. Hon menar att utseendefixering går hand i hand med social stress. Det är inte konstigt att det känns lättare att fokusera på sådant som går att ta på, exempelvis vikt och kläder, än på sådant som sitter inuti en själv. Den personliga jämförelsen sträcker sg, från vänner och familj, till personer i tidningar och de vi ser på TV. Det finns så mycket information och så många olika ideal att det är svårt att ta in allt helt och håller. Någor som leder till mer än självtvivel.

- Visst är det kul att se bra ut men det får inte avgöra mitt eget värde. Det är självklart fr mig men för någon som inte är trygg i sin självkänsla är det svårt, säger Yvonne Brokvist.  


Måsten, borden, jämförelser och katastrotänkande är de fyra största tankefällorna som vi alla fastnar i då och då. Hur många har inte tänkt meningar som börjar med "jag måste" samtidigt som en jämförelse mellan en själv och en vän, kollega eller en person på gatan, flugit genom huvudet.  Det är klassiska tankefel som man måste bryta upp från och istället tänka på vad man själv vill göra och vad man själv mår bra av, Att ständigt gå runt och jämföra sig, sätta sig i den förlorande sitsen och ha dåligt samvete är destruktivt. Allmänkänslan går i botten coh man mår sämre. Och låter man det pågå för länge bryts den fysiska hälsan ned vilket kan leda till depression och utbrändhet.

- Det blir som en enda stor ond cirkel. Den sociala stressen är en tydlig varningssignal för utbrändhet. Man går runt med dåligt samvete för helt orimliga saker. För att slippa det är det viktigt att träna upp sin självkänsla, säger Yvonne Brokvist.


Det värsta man kan göra är att tävla mot varandra eftersom man aldrig kan påverka någon annans förutsättningar. man måste alltid starta ifrån sina egna premisser. Eva Rusz berättar att så fort man utgår från någon annan och börjar jämföra sig så har man redan satt sig själv i den förlorande sitsen eftersom man alltid kommer hitta saker som den andre personen gör bättre än man själv. Hon understryker att det är viktigt att komma ihåg att ingen är perfekt.

- Perfektionism är farligt. Om man alltid strävar efter att vara oerfekt i allt man gör så sliter man ut sig själv och stretar efter något som inte finns, säger hon.

Eva Rusz fortsätter att berätta om katastroftänkandet som styr oss. Det hindrar oss från att våga ifrågasätta, våga pröva nya vägar och göra vad vi själv vill. Det är ett förvrängt tankesätt som ger upplevelsen av att världen går under på grund av ett felaktigt val. Men om man skulle stanna upp i det läget och istället föreställa sig det allra värsta som skulle kunna hända hade men insett att alt egenligen inte var så farligt. Eva Rusz berättar om några av hennes patienter som under förra årets finanskris förlorade jobben men fortsatte att gå hemifrån varje morgon för att ge sken av att de fortfarande gick till arbetet.

- De låtsades gå till jobbet för att de var rädda för vad grannarna skulle tycka. Det bli ansträngande att upprätthåll den fasad vi målar upp, man är ju hela tiden rädd för att bli avslöjad. Därför är det viktigt att släppa katastroftänkandes och se saker för vad de är. 

 

När saker normalt borde vara positiva känns jobbiga är man på väg åt fek håll. Det är få ens sociala umgänge blir en del av stressen och istället för att uppskatta sina vänner börjar man jämföra sig med dem. Att träffa sina vänner spontant när man balanserar arbete, familj och sig själv är inte enkelt.

- Man måste bli lite krass och hela tiden tänka "vad gör jag och för vem". Fär att hinna med att träffa sina vänner på ett positivt sätt krävs det planering och kalendrar, säger Yvonne Brokvist.

Hon menar att många får svårt att se en sann bild där vännerna är perfekta och hinner med båda familj, att gå på gum, vara sociala och att göra karriär.

- Det är klart att vi jämför oss med våra vänner men vi måste lära oss att se till vad vi faktiskt klarar av i verkligheten. Det är då det är viktigt att lära sig att prioritera, fortsätter hon.

 

Om man lider av den här typen av psykosocial stess kan alla livets små förändringar upplevas som besvärliga och för att inte hamna i en katastrofal situation är det viktigt att se de tidiga signalerna, Den sociala stressen, att ständigt ha dåligt samvete, att jämt mäta sig med andra och känslan av att inte räcka till är varningstecken på att man är på väg mot utbrändhet. I Socialstyrelsens folkhälsorapport från 2oo9 påpekas denna typ av psykosocial stress ofta ge upphov till olika fysiska besvär, bland annat kronisk trötthet, olust, nedstämdhet, minnesstörningar och muskelsmärtor. Rapporten avslöjar att symptomen så småningom kan leda till depression, posttraumatiska stressyndrom, hjärt- och kärlsjukdomar och kroniska smärttillstånd.

- En del kommer till insikt först när de redan gått in i väggen. Då känner de "vad är det jag håller på med?", men det är det lite sent, understryker Eva Rusz.


Om man bara vet vad man gör mot sig själv är det unte svårt att bryta ditt tankemönster, fortsätter hon. Man måste ompröva sina måsten och allt som känns tungt måste ifrågasättas. Ett klassiskt knep som Eva Rusz själv använder är att ifrågasätta katastroftänkandet. Ställer man frågan om vad som i värsta fall kan hända ser man snabbt att de flesta problem inte är speciellt allvarliga. Viktigast är att aldrig jämföra sig med någon annan än dig själv. Det är ingen som ser annorlunda på dig på grund av valen du gör.

Om man istället för att göra listor på vad man borde hinna med gör en lista över vad man faktiskt hunnit med, så kommer man att se hur mycket man egentligen gör.

- Kort sagt är det viktigt att våga vara mänsklig och skratta åt sig själv. Och om man ser över hur man lever så kommer man inse att andras åsikter inte är speciellt viktiga egentligen, avslutar Yvonne Brokvist...

 

  

Av Linda - 29 november 2010 17:34

  


Idag har jag vart i Skövde och shoppat! Eftersom det är lättare med kjol om man kjol prova kläder fick det bli en kjol idag. Tyvvär, har det vart rätt så jävla kallt bara..


* Topp, H&M, NY- Så himla skön är denna toppen!

Kjol, Ginatricot- Tycker så mycket om denna kjolen!

* Strumpbyxor, H&M.

* Vinterstövlar, Din Sko, NYA- Dessa är sjukt varma och jag tycker om dem jättemycket!

Av Linda - 28 november 2010 22:56

Nu när jag har läst ut Plaza Kvinnas Juli nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Tuva Novotny. Hon är en bra skådespelerska och hon är även aktuell i en film med Julia Roberts, så jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa om henne i artikeln.


Julia Roberts bästis, stjärnadvokat och karriärsmorsa. I sommar lämnar Tuva Novotny den trasiga tonårstjejen bakom sig och går vidare in i vuxnare roller på bioduken. Plaza Kvinna hälsar på hos Tuva, en megastrukturerad skådespelare som funnit lugn i Köpenhamn. Och i sig själv.

Artikeln är skriven av Johan Åkesson.

 

Fyra långa och en kort. Så många filmer lanseras i sommar med Tuva Novotny i rollistan. Och så en nosrk tv-serie i höst. När vi satt oss till rätta på Tuvas favoritcafé Ricco´s i centrala Köpenhamn, och hon har tryckt upp en snus under överläppen, frågar jag hur hon ska belöna sig själv när filmerna har haft sina premiärer. "Med ledighet", svarar Tuva. Fast inte förrän i vinter. Först väntar ytterligare en filminspelning med danska filmbolaget Zentrola. Men det är ingen stressad Tuva Novotny som sippar på sin smoothie, snarare en extremt balanserad och avslappnad Tuva. Hon skyller på åldern.


Det är tredje gången jag intervjuar Tuva Novotny. Förra året satt vi i hennes kök och drack te. Då var filmatiseringen av Eat, Pray, Love just avklarad och Tuva hade återvänt till Köpenhamn från inspelningen i Rom med Julia Roberts. Telefonen ringde då konstant, och Tuva grubblade över om hon skulle sticka till Norge och spela in en välbetald tv-serie eller vänta på något bättre. Det blev Norge. Sedan dess har hon inte bara pendlat  till Oslo för jobb, och gjort film i Sverige, hon har också hunnit fylla 3o år.

- Jag har känt mig som 3o år så länge, så det var å tiden, skrattar Tuva.

- Det kändes inte som någon milstplpe direkt, men med ålder, oavsett om det är 29 eller 35. så för den med sig en livsinsikt eller tyngd, särskilt som kvinna i den här branschen. Att bli hörd, och tagen på allvar, blir lättare ju äldre man blir. Mest för att det med åldern känns lättare att uttrycka vad man står för och vill.


Tuva Novotny säger att rollerna också blivit mer intressanta under de senaste åren, att hon idag föredrar att spela morsa eller karriärskvinna. Vuxen helt enkelt.

- Det finns en gräns för hur många gånger man kan spela en trasig tonårstjej, säger hon.

Just den "trasiga tonårstjejen" har varit återkommande i Tuvas karriär. Först i TV4-serien Skilda Världar, som Tuva kort refererar till "såpan", och senare i filmer som Tic Tac, Den Osynlige, Stoned och Smala Sussie. I sommarens filmpremiärer har hon landat mognare roller. Julia Roberts bästis på passionerad gourmetresa till Rom i Eat, Pray, love, karriärsmorsa i För kärleken, framgångsrik advokat i Bröderna Karlsson, och relationsmogen 3o-plussare i danska Sanningen om män. 


Är det rätt att påstå att Tuva just gått in i en ny fas i sin karriär?

- Yrkesmässigt, ja. Men också i livet, jag vet vad jag vill ha ut från både jobb och relationer. Jag känner mig tryggare i mina val och förhandlingar. Åldern kommer med en självsäkerhet. Också när det gäller vad jag inte vill ha. Dessutom är jag nu orädd för att förmedla det.

- Det finns en övermänsklighet som hör till 2o-årsåldern, då man inte ser sina brister, man söker men vet inte säkert var man vill. När allt det där utkristalliserats, och man blivit vuxen, är det skönt att kunna lägga korten på bordet och säga "det här behöver jag hjälp med", eller "det här kan jag", i alla typer av relationer.

Rent konkret innebär detta att Tuva är tuffare i löneförhandlingar, att hon kräver en barnflicka till sin dotter under vissa inspelningar, och att hon kort och gott tackar nej till jobb som kräver att hon är borta från sin familj för länge.

- Under våren har jag jobbat i Norge tre dagar i veckan, resten av tiden har jag varit total hemmafru. När jag var yngre hade jag säkert bokat upp massor av jobb för resten av tiden, men så ser inte mitt liv ut idag.

 

Hade du tidigare en bild av hur ditt liv skulle se ut som 3o-åring?

- Jag trodde inte att jag skulle leva längre än till 34. Det kändes mest rock´n´roll. Jag vet inte varöfr, men mina idoler var Janis Joplin och Jim Morrison (red anm. som båda dog vid 27 års ålder). Jag har aldrig haft ångest kring att åldras.

Många har olika delmål i livet som ska vara uppnådda vid en viss ålder, exempelvis 3o år, har du tänkt så?

- Nej, jag har inga sådana mål. Jag har alltid, i hela mitt liv, omgivits av människor i alla åldrar. Då suddas den där åldersgränsen ut. Jag har vänner som har tydliga bilder av hur något ska vara vid en ålder, det blir en press för dem. Det är bättre att inse att livet är ett ekorrhjul, allt bara går igen och igen.


Trots att Tuva alltid varit lillgammal - önskade sig ett körkort som fyraåring och ville flytta hemifrån när hon var sju - menar hon att punkterna på ungdomens "att göra-lista" ändå är avbockade.

- Ja, va fan, jag har gjort allt man ska: bott ett halvår utomlands, rest jorden runt, bott i kollektiv, allt det där. Men varför sätta de gränserna för sig själv, att allt det ska bli gjort som ung. Visst, det kanske är svårt att säga "peace put, nu drar jag till Burning Man-festivalen" när man har barn och är 35 år, men det mesta funkar resten av livet.

 

Hollywooddrömmen existerar inte i Tuva Novotnys liv. Hon har varit där och provsmakat, senast i Eat, Pray, love och tidigare i filmen Possession. Kanske blir det en till amerikansk storfilm i framtiden, en manager och agent jobbar på det "over there", men Tuva har ingen sådan målsättning.

- Hade jag varit tio år yngre hade jag säkert släppt allt och stuckit till Los Angeles, men jag är inte där i livet, och tivs bra med att ha min stadiga marknad här i Danmark och Sverige. Det är ju vad jag lever av.


I filmen För kärleken, en av sommarens svenska biopremiärer, spelar amerikanske skådespelaren Danny Glover en roll jämte Tuva Novotny. I samma veva var Tuva svensken i amerikanska Eat, Pray, Love. Vem behövde egentligen anpassa sig mest - amerikanen eller svensken?

- Det var nog Danny Glover som mest tydligt fick ta seden dit han kom. I USA hade han haft stenhårda avtal om hur många assistenter som skulle ta hand om honom, och högre lön, i Sverige fick han en enda assistent. Det var nog befriande för honom. Jag ser fler Hollywoodstjänor som inte vara söker sig till den europeiska marknaden, men också finner det mer givande här. Man tillåts fokusera på en annan typ av historier och samarbeten, istället apparaturen runt omkring. Skillnaden märkte jag tydligt på inspelningen av Eat, Pray, love. Man sitter liksom inte och äter frukost med regissören där. Det gör vi här.

 

Tuva menar att inspelningen var likt "ett slag i huvudet", något som faktiskt fick henne att inse hur konstruktivt vi arbetar i Norden, jämfört med det extremt stora, opersonliga maskineriet som krävs för att kunna bygga upp en hel amerikansk produktion och långfilm.

- Att varje dag ha genomgående samtal med regissör och medspelare resulterar i en så mycket bättre arbetsdag. Istället för att ropa något i en megafon utan att ha sagt god morgon till varandra. Men visst, Hollywood har ju producerat massor av bra film, så det funkar väl.

Vad krävs egentligen för att man ska palla jobba på det amerikanska sättet?

- Jävligt mycket skinn på nästan. Jag har gjort mycekt mindre internationella produktioner innan, där det funnits en närhet mellan skådespelare, regissör och team, precis som i Sverige. När jag åkte till Rom väntade en megafilm med 4oo personer i teamet, det var sinnessjukt.

Tuva har inte sett Eat, Pray, Love än. Bara trailern. Där såg hon sitt bakhuvud i en knapp sekund. Tuva säger att Julia Roberts nu ska få sköta det internationella pressarbetet utan henne.

- Jo, hon klarar nog det själv, säger Tuva och skrattar.

- Men jag ser fram emot att se filmen. Jag gillar ju manuset, en väldigt filosofiskt lagd chic-lit. Jag hoppas regissören lyckats fånga det och inte gjort någpt allt för Sex and the City-aktigt.

 

Tuva Novotny får många anbud om roller i film och tv. Hon tackar ja till ungefär var tredje förslag. När vi träffades i höstas kunde hon inte bestämma sig hurvida hon skulle tacka ja till en tv-serieroll i Norge eller inte. Och hur vet man egentligen när något är rätt? Jag frågar vem Tuva brukar vända sig till när beslutsångesten blir för stor.

- Jag hade länge en kvinna som hette Stina i mitt liv, hon var som en extramamma till mig. Vi var bundis ända sedan såpan, där hon jobbade som inspelningsledare, men hon gick bort för två åt sedan. Jag brukar ändå tänka mycket på vad hon skulle ha sagt. Hon är en bra vägvisare fortfarande, även fast hon inte lever. På senare år har jag ocskå börjat vända mig till mina föräldrar, det trodde jag aldrig, men de är ju faktiskt väldigt bra att ha. Fast i slutändan handlar det ändå om att vakna upp en morgon och bara veta vad man ska göra. Lyssnar man till sig själv så vet man till slut.

Blir det en jobbig grej hemma varje gång du tackar ja till en inspelning långt bort?

- Nej, inte alls. Men logistiskt blir det jobbigt. Å andra sidan, herregud, i hur många år har inte männen jobbat på oljeplattformar, som upptäcktsresande eller något annat långt hemifrån? Det är en samhällspress som ligger på dig som kvinna att inte vara borta från din familj. Där kan man bara utgå från sig själv: vad behöver jag och hur mycket offrar man i förhållande till vad det ger? och där har jag blivit tuffare. Jag sätter upp regler för hur jag behöver ha det för att en filminspelning ska fungera. Innebär det att jag förlorar något jobb på vägen så får det vara så. Det personliga livet är viktigast, utan det fungerar ingenting överhuvudtaget. 

 

Hur strukturerad är du egentligen?

- Megastrukturerad!

När är du inte det?

- Jag kan vara strukturerad och förnuftig till vardafs eftersom ajg får ut mina känslor i jobbet. Alla behöver ha utlopp för sina känslor - en del blir fulla, vissa skriver och andra blir skådisar. Att vara strukturerad handlar om att bli vuxen och inse att man behöver kommunicera och formulera saker rätt. Då blir det inte lika ångestfyllt att leva. Ångesten har jag upplevt tidigare, jag har grubblat mycket om nätterna. Ta bara existensminimalismen till att börja med - varför är vi här? Alla sådana frågor har jag tagit upp till ytan, de håller mig inte vaken klockan tre på morgonen längre.

 

När känner du dig som en svår skådistyp?

- Jag är ingen svår skådistyp. Jag har inte navelskåderiet i mig, jag kan inte ta skådespeleriet så jävla seriöst. Skådespeleri är något som behöver vara spontant, intuitivt och levande. Man kan inte planera för mycket. Det kan betraktas som lättsamt, men jag tolkar det omvänt. Att ta skådespeleri på allvar är för mig att dyka ned i existentialism och fråga sig vad det är att vara människa. för mig är svaret ytterst att vara här i nuet, och vara mottaglig för impulser.

 

vi har druckit upp våra smoothies, Tuva har bytt ut snusen, och reggaemusiken på kaféet har äntligen fått sin bas nedskruvad. Jag säger till Tuva att mina killkompisar sms:at mig på förmiddagen, att de alltid blir avundsjuka när jag ska intervjua henne. Vad tror hon själv att det beror på?

- Jag har aldrig varit snyggaste bruden i klassen, jag har svårt att identifiera mig med att vara populär på det sättet. Och att bli beundrad och bekräftad av manliga släktet är något så grundläggande i biologin, det är inget man kan leva på. Det betyder mer för mig när brudar hör av sig för att de känner något släktskap med vad jag gör. Jag får mycket bra respons, bren och så, och självklart blir jag jätteglad. Men jag har dragit ett hårt streck, jag svara inte på breven, gyllningarna får inte bli något jag ska leva upp till. Vill man leva ett bekymmerslöst liv så får man ta det goda för vad det är, men sedan lägga smicker åt sidan och inse att det inte är något självklart, att det inte kommer att betala räkningarna eller göra mig till en bättre människa.

 

Innan Tuva tvärsar gatan hem till sin lägenhet tar vi en kort promenad, hon pekar ut ett par nya barer och berättar om sitt kvarter, innan vi skiljs åt får hon en sista fråga.

Vem skulle spela huvudrollen i filmen om ditt liv?

- Gud, vilken konstig fråga, jag vet inte. Vem skulle spela dig?

Vince Vaughn, tror jag. Han är bra, rolig, lite småtjock men ändå halvsnygg.

- Halvsnygg? Han är skitsnygg. Men vadå, du har tänkt på det där alltså? Det här kanske inte har med saken att göra - Mariah Carey ska inte spela mig - men hon var så bra i Precious. Så kaxigt att kliva in, ta av sig sminket och göra en riktig karaktär.

Så Mariah Carey kanske ska spela dig i alla fall?

- Nja, det skulle inte kännas så märkvärdigt, folk är så vana att se mig utan smink...

 

   

    

Av Linda - 28 november 2010 21:56

  

Såg Ni dagens sista avsnitt? Vad tyckte Ni? Valde mammorna rätt?

Jag måste kolla på Tv3Play sen innan jag somnar för att se hur allting gick för dem   

Tycker alltid att det är så tråkigt när man inte kan se på programmet på söndagarna längre...

Av Linda - 28 november 2010 18:34

 

 Jag lyssnade på denna låten igår och det var sjukt längesen nu..

Jag säger då det: MINNEN   

Den är fan helt sjukt grym och jag älskar verkligen denna låten!

Orkestern i bakgrunden är så jävla mäktig va!

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< November 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards