Nu när jag har läst ut VeckoRevyn nummer 5 (18 Februari) 2o1o, kom jag till den här artikeln med Susanna Kallur. Jag tycker att hon är grym och hon är en av brorsans favoriter, han var inte liite stolt när han fick ta hande om hennes kläder på EM i Göteborg 2oo7. Jag tänkte i alla fall skriva ner vad jag kunde läsa om henne i artikeln.

Efter ett och ett halvt års kamp mot skador är en av världens snabbaste kvinnor på väg tillbaka till häckbanan. VeckoRevyn träffade Susanna Kallur för att få veta hur man sätter mål, hur man blir bäst, och hur man orkar resa sig upp efter den hårdaste motgången.

Artikeln är skriven av Johanna Ewerbring.

OS 2oo8, Susanna Kallur gör sig startklar. En miljardpublik välrden över följer varje rörelse hon gör. Hon ska springa ett av sitt livs viktigaste häcklopp och är ett av Sveriges största medaljhopp. Men loppet går inte som hon tänkt, hon ramlar på första häcken och medaljdrömmarna försvinner i några virvlande sekunder vidare över mållinjen.

Susanna trodde i det ögonblicket att hon nått botten, men motgångarna slutade inte där. Under hösten drabbades hon av efterhängsna skador: först en stressfaktur i smalbenet som ledde till operation, sen vidare komplikationer då ärrvävnaden efter operationen ledde till nya smärtor. Hela tävlingsåret 2oo9 löpte utan att Susannas namn stod på startlistorna. Istället bestod schemat av rehablitering, och målen idag ser helt annorlunda ut än för ett och ett halvt år sen.

- 2o1o vill jag komma tillbaka och förhoppningsvis försvara mitt EM-guld. Jag vill lägga allt krut på friidrotten för jag känner att jag har mer att ge, säger Susanna när VeckoRevyn träffar henne efter en lång dag i sporthallen.

Hon virar en filt runt axlarna och vi slår oss ner vid ett vitt plastbord med en kopp kaffe och en yoghurt.

- OS var inget slutmål för mig, istället valde jag att hantera motgången. Nästan direkt efter tävlingen tänkte jag att man kan vara med om så mycket värre saker än att ramla under en friidrottstävling. Jag kände att jag inte ville gräva ner mig, fortsätter Susanna på klingande dalmål.

Du måste vara extremt målmedveten, vad har du för tipps till de som känner att deras mål ligger för långt bort?

- Stundtals kan även jag känna att mina mål ligger långt bort, säger Susanna och blickar tomt ut i mörkret utanför fönstret.

- Det som är viktigt då är att påminna sig om vilka de är och varför man satt upp dem. Att ha en positiv attityd och inte misströsta. För mig kan det hjälpa att tänka på positiva minnen när jag sliter och tränar, fortsätter hon.

Något annat som inspirerat i den hårda träningen är musik.

- Det är så jädra gött när man tränar. Det kan göra sån himla skillnad. Det kan vara precis all musik men helst någon hårdbitig. Som rock, pop eller hiphop. en av mina favoritlåtar är Try it again med The Hives. Jag gillar texten. Den handlar om att man måste misslyckas för att nå framgång.

Du är en av världens snabbaste kvinnor och har levt med friidroten i snart halva ditt liv. Hur har du orkat satsa så hårt så länge?

- Friidrotten har alltid gått först för mig. På högstadiet och gymnasiet fanns det aldrig någon tvekan om vad jag ville prioritera. När mina klasskompisar gick ut på helgerna så tränade jag. Men jag har aldrig känt någon tvekan inför det valet, jag har aldrig känt att jag försakat eller missat något. Friidrotten har gett mig så mycket mer.

Hur reagerade dina kompisar när du inte kunde följa med?

- Det är sån jag är och mina kompisar vet det. På samma sätt förstod jag att de hade andra intressen. För vissa var det teater, för mig var det idrott. 

När visste du att du skulle satsa på friidrotten?

- Det var inte ett speciellt tillfälle, utan snarare något som successivt växte fram. Jag har alltid haft drömmen att kunna hålla på med idrott profesionellt och kunna leva på det. Att ha uppnått det målet är superskoj. Jag känner mig tacksam och väldigt lyckligt lottad.

Idag kan Susanna leva som elitidrottare, men hon ha ändå valt att satsa på en parallell karriär som informatör. Med flera träningar i veckan och resor till träningsläger och tävlingar kan det vara svårt att förstår att hon hinner med. men Susanna är van vid att friidrotten påverkar hennes liv.

- Friidrotten gör att allt är så oregelbundet. Jag har ingen vanlig dag, jag kan vara borta i tre veckor och sen vara hemma i perioder. Då blir det svårt att ha ett vanligt vardagslivet.

Hur får du tiden att gå ihop?

- Jag prioriterar, jag kan inte säga ja till allt. Friidrotten och min familj kommer först, allt runt omkring får vänta eller vara.

Det senaste året har även tvillingsystern Jenny Kallur haft samma typ av skada som Susanna, så de har opererats och tränat rehablitering tillsammans.

- Vi är bästa kompisar men ända sen vi var små har vi tävlat mot varandra. Det gör vi fortfarande som 28-åringar. Vi har hela tiden pushat varandra och har betytt speciellt mycket för varandra nu när vi är skadade båda två.

Hur skulle du beskriva dig själv som person?

- Jag är en väldigt vanlig person. Till sättet är jag en känslomänniska och jag håller aldrig tillbaka mina känslor. Allt möjligt kan få mig att skratta eller gråta. Men jag skrattar mest. Senast idag så skrattade jag så mycket att jag höll på att kissa på mig åt ett röstmeddelande på telefonen. Det var inget speciellt eller viktigt. Det var mest att det var så långt och omständigt, säger hon och skrattar högt.

Medaljerna som du kämpar så hårt för, vad gör du med dem?

- De medaljerna jag tycker är finast ligger längst ner i en bokhylla hemma. Min sambo ville ha några framme.

Susanna tystnar och överväger frågan någon sekund.

- Men jag vet inte... medaljerna är bara metallbitar och de är inte så viktiga för mig. Det viktiga sitter i hjärtat, så minnena är bättre. det är mest upplevelsen av att ha uppnåt något man drömt om som betyder något.

Vi siljs åt utanför cafét och Susanna fortsätter nedför korridoren i Sätrahallen. ett och ett halvt åt har gått sen den där ödesdigra OS-dagen, men nu är hon på god väg mot sitt nya mål: En startlinje...

 

M A R i E (Mandelström På Ärten)

27 april 2010 21:01

Snygg Agnes var på framsidan då..!
Va?! Jag som funderat på det där Modell för en dag, verkar så kul och fina bilder.

Kram

http://www.mandelstrom.webblogg.se

 

Agnez

28 april 2010 08:36

Kosta de mkt att ta bilder i de där "modell för en dag"? Trist men de är alltid skoj att ha kvar de fina bilderna. Mmm pengar är ett helvete. De behövs alltid och har man dåligt med dem så får man ont i magen och ångest. Hoppas de löser sej. Idag får jag åka hem så jag ser fram emot eftermiddagen :D Nu lektion. Ha de bra! kram kram

http://www.agnez.blogg.se

 

M A R i E (Mandelström På Ärten)

28 april 2010 10:03

Jag har en kompis som också gjort det, modell för en dag, och hon var inte heller nöjd med sminket eller bilderna.

Kram

http://www.mandelstrom.webblogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Min absoluta drömväska ALLA kategorier    En Chanel-väska kommer jag definitivt äga en dag!  #Chanel #Chanelbag ...

Idag åkte jag in till stan då jag inte vart där på länge. Utbudet är mycket bättre inne i stan också, och nu innan Jul är det så mysigt att gå där inne med all julpyntning som är. Vill helst åka till stan minst en gång när jag är hemma i Göteborg. Ja...

Idag var det dags att åka hem till Göteborg igen, sista gången innan jul. Då jag är sjukskriven nu behöver jag komma bort lite, och då passar det jättebra att åka hem. Som vanligt har jag gått en sväng på Torget som jag brukar göra när jag kommit hit...

Om det blev lite shopping igår kan man ju säga att jag tog igen det idag - med råge!! Haha, det blev en del. Var inne i alla möjliga butiker idag där jag kollat runt. Dock så har inte nåt vart särskilt dyrt utan jag har kommit undan väldigt bra ändå....

Tidigare idag åkte jag hem till Göteborg så som vanligt gick jag ner till Torget nu på kvällen för att kika lite. Hann inte med så många butiker idag fast å andra sidan har jag ju hela helgen på mig. Däremot såg jag att Vero Moda hade 5o% på ALLT i h...