Alla inlägg den 28 november 2010

Av Linda - 28 november 2010 22:56

Nu när jag har läst ut Plaza Kvinnas Juli nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Tuva Novotny. Hon är en bra skådespelerska och hon är även aktuell i en film med Julia Roberts, så jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa om henne i artikeln.


Julia Roberts bästis, stjärnadvokat och karriärsmorsa. I sommar lämnar Tuva Novotny den trasiga tonårstjejen bakom sig och går vidare in i vuxnare roller på bioduken. Plaza Kvinna hälsar på hos Tuva, en megastrukturerad skådespelare som funnit lugn i Köpenhamn. Och i sig själv.

Artikeln är skriven av Johan Åkesson.

 

Fyra långa och en kort. Så många filmer lanseras i sommar med Tuva Novotny i rollistan. Och så en nosrk tv-serie i höst. När vi satt oss till rätta på Tuvas favoritcafé Ricco´s i centrala Köpenhamn, och hon har tryckt upp en snus under överläppen, frågar jag hur hon ska belöna sig själv när filmerna har haft sina premiärer. "Med ledighet", svarar Tuva. Fast inte förrän i vinter. Först väntar ytterligare en filminspelning med danska filmbolaget Zentrola. Men det är ingen stressad Tuva Novotny som sippar på sin smoothie, snarare en extremt balanserad och avslappnad Tuva. Hon skyller på åldern.


Det är tredje gången jag intervjuar Tuva Novotny. Förra året satt vi i hennes kök och drack te. Då var filmatiseringen av Eat, Pray, Love just avklarad och Tuva hade återvänt till Köpenhamn från inspelningen i Rom med Julia Roberts. Telefonen ringde då konstant, och Tuva grubblade över om hon skulle sticka till Norge och spela in en välbetald tv-serie eller vänta på något bättre. Det blev Norge. Sedan dess har hon inte bara pendlat  till Oslo för jobb, och gjort film i Sverige, hon har också hunnit fylla 3o år.

- Jag har känt mig som 3o år så länge, så det var å tiden, skrattar Tuva.

- Det kändes inte som någon milstplpe direkt, men med ålder, oavsett om det är 29 eller 35. så för den med sig en livsinsikt eller tyngd, särskilt som kvinna i den här branschen. Att bli hörd, och tagen på allvar, blir lättare ju äldre man blir. Mest för att det med åldern känns lättare att uttrycka vad man står för och vill.


Tuva Novotny säger att rollerna också blivit mer intressanta under de senaste åren, att hon idag föredrar att spela morsa eller karriärskvinna. Vuxen helt enkelt.

- Det finns en gräns för hur många gånger man kan spela en trasig tonårstjej, säger hon.

Just den "trasiga tonårstjejen" har varit återkommande i Tuvas karriär. Först i TV4-serien Skilda Världar, som Tuva kort refererar till "såpan", och senare i filmer som Tic Tac, Den Osynlige, Stoned och Smala Sussie. I sommarens filmpremiärer har hon landat mognare roller. Julia Roberts bästis på passionerad gourmetresa till Rom i Eat, Pray, love, karriärsmorsa i För kärleken, framgångsrik advokat i Bröderna Karlsson, och relationsmogen 3o-plussare i danska Sanningen om män. 


Är det rätt att påstå att Tuva just gått in i en ny fas i sin karriär?

- Yrkesmässigt, ja. Men också i livet, jag vet vad jag vill ha ut från både jobb och relationer. Jag känner mig tryggare i mina val och förhandlingar. Åldern kommer med en självsäkerhet. Också när det gäller vad jag inte vill ha. Dessutom är jag nu orädd för att förmedla det.

- Det finns en övermänsklighet som hör till 2o-årsåldern, då man inte ser sina brister, man söker men vet inte säkert var man vill. När allt det där utkristalliserats, och man blivit vuxen, är det skönt att kunna lägga korten på bordet och säga "det här behöver jag hjälp med", eller "det här kan jag", i alla typer av relationer.

Rent konkret innebär detta att Tuva är tuffare i löneförhandlingar, att hon kräver en barnflicka till sin dotter under vissa inspelningar, och att hon kort och gott tackar nej till jobb som kräver att hon är borta från sin familj för länge.

- Under våren har jag jobbat i Norge tre dagar i veckan, resten av tiden har jag varit total hemmafru. När jag var yngre hade jag säkert bokat upp massor av jobb för resten av tiden, men så ser inte mitt liv ut idag.

 

Hade du tidigare en bild av hur ditt liv skulle se ut som 3o-åring?

- Jag trodde inte att jag skulle leva längre än till 34. Det kändes mest rock´n´roll. Jag vet inte varöfr, men mina idoler var Janis Joplin och Jim Morrison (red anm. som båda dog vid 27 års ålder). Jag har aldrig haft ångest kring att åldras.

Många har olika delmål i livet som ska vara uppnådda vid en viss ålder, exempelvis 3o år, har du tänkt så?

- Nej, jag har inga sådana mål. Jag har alltid, i hela mitt liv, omgivits av människor i alla åldrar. Då suddas den där åldersgränsen ut. Jag har vänner som har tydliga bilder av hur något ska vara vid en ålder, det blir en press för dem. Det är bättre att inse att livet är ett ekorrhjul, allt bara går igen och igen.


Trots att Tuva alltid varit lillgammal - önskade sig ett körkort som fyraåring och ville flytta hemifrån när hon var sju - menar hon att punkterna på ungdomens "att göra-lista" ändå är avbockade.

- Ja, va fan, jag har gjort allt man ska: bott ett halvår utomlands, rest jorden runt, bott i kollektiv, allt det där. Men varför sätta de gränserna för sig själv, att allt det ska bli gjort som ung. Visst, det kanske är svårt att säga "peace put, nu drar jag till Burning Man-festivalen" när man har barn och är 35 år, men det mesta funkar resten av livet.

 

Hollywooddrömmen existerar inte i Tuva Novotnys liv. Hon har varit där och provsmakat, senast i Eat, Pray, love och tidigare i filmen Possession. Kanske blir det en till amerikansk storfilm i framtiden, en manager och agent jobbar på det "over there", men Tuva har ingen sådan målsättning.

- Hade jag varit tio år yngre hade jag säkert släppt allt och stuckit till Los Angeles, men jag är inte där i livet, och tivs bra med att ha min stadiga marknad här i Danmark och Sverige. Det är ju vad jag lever av.


I filmen För kärleken, en av sommarens svenska biopremiärer, spelar amerikanske skådespelaren Danny Glover en roll jämte Tuva Novotny. I samma veva var Tuva svensken i amerikanska Eat, Pray, Love. Vem behövde egentligen anpassa sig mest - amerikanen eller svensken?

- Det var nog Danny Glover som mest tydligt fick ta seden dit han kom. I USA hade han haft stenhårda avtal om hur många assistenter som skulle ta hand om honom, och högre lön, i Sverige fick han en enda assistent. Det var nog befriande för honom. Jag ser fler Hollywoodstjänor som inte vara söker sig till den europeiska marknaden, men också finner det mer givande här. Man tillåts fokusera på en annan typ av historier och samarbeten, istället apparaturen runt omkring. Skillnaden märkte jag tydligt på inspelningen av Eat, Pray, love. Man sitter liksom inte och äter frukost med regissören där. Det gör vi här.

 

Tuva menar att inspelningen var likt "ett slag i huvudet", något som faktiskt fick henne att inse hur konstruktivt vi arbetar i Norden, jämfört med det extremt stora, opersonliga maskineriet som krävs för att kunna bygga upp en hel amerikansk produktion och långfilm.

- Att varje dag ha genomgående samtal med regissör och medspelare resulterar i en så mycket bättre arbetsdag. Istället för att ropa något i en megafon utan att ha sagt god morgon till varandra. Men visst, Hollywood har ju producerat massor av bra film, så det funkar väl.

Vad krävs egentligen för att man ska palla jobba på det amerikanska sättet?

- Jävligt mycket skinn på nästan. Jag har gjort mycekt mindre internationella produktioner innan, där det funnits en närhet mellan skådespelare, regissör och team, precis som i Sverige. När jag åkte till Rom väntade en megafilm med 4oo personer i teamet, det var sinnessjukt.

Tuva har inte sett Eat, Pray, Love än. Bara trailern. Där såg hon sitt bakhuvud i en knapp sekund. Tuva säger att Julia Roberts nu ska få sköta det internationella pressarbetet utan henne.

- Jo, hon klarar nog det själv, säger Tuva och skrattar.

- Men jag ser fram emot att se filmen. Jag gillar ju manuset, en väldigt filosofiskt lagd chic-lit. Jag hoppas regissören lyckats fånga det och inte gjort någpt allt för Sex and the City-aktigt.

 

Tuva Novotny får många anbud om roller i film och tv. Hon tackar ja till ungefär var tredje förslag. När vi träffades i höstas kunde hon inte bestämma sig hurvida hon skulle tacka ja till en tv-serieroll i Norge eller inte. Och hur vet man egentligen när något är rätt? Jag frågar vem Tuva brukar vända sig till när beslutsångesten blir för stor.

- Jag hade länge en kvinna som hette Stina i mitt liv, hon var som en extramamma till mig. Vi var bundis ända sedan såpan, där hon jobbade som inspelningsledare, men hon gick bort för två åt sedan. Jag brukar ändå tänka mycket på vad hon skulle ha sagt. Hon är en bra vägvisare fortfarande, även fast hon inte lever. På senare år har jag ocskå börjat vända mig till mina föräldrar, det trodde jag aldrig, men de är ju faktiskt väldigt bra att ha. Fast i slutändan handlar det ändå om att vakna upp en morgon och bara veta vad man ska göra. Lyssnar man till sig själv så vet man till slut.

Blir det en jobbig grej hemma varje gång du tackar ja till en inspelning långt bort?

- Nej, inte alls. Men logistiskt blir det jobbigt. Å andra sidan, herregud, i hur många år har inte männen jobbat på oljeplattformar, som upptäcktsresande eller något annat långt hemifrån? Det är en samhällspress som ligger på dig som kvinna att inte vara borta från din familj. Där kan man bara utgå från sig själv: vad behöver jag och hur mycket offrar man i förhållande till vad det ger? och där har jag blivit tuffare. Jag sätter upp regler för hur jag behöver ha det för att en filminspelning ska fungera. Innebär det att jag förlorar något jobb på vägen så får det vara så. Det personliga livet är viktigast, utan det fungerar ingenting överhuvudtaget. 

 

Hur strukturerad är du egentligen?

- Megastrukturerad!

När är du inte det?

- Jag kan vara strukturerad och förnuftig till vardafs eftersom ajg får ut mina känslor i jobbet. Alla behöver ha utlopp för sina känslor - en del blir fulla, vissa skriver och andra blir skådisar. Att vara strukturerad handlar om att bli vuxen och inse att man behöver kommunicera och formulera saker rätt. Då blir det inte lika ångestfyllt att leva. Ångesten har jag upplevt tidigare, jag har grubblat mycket om nätterna. Ta bara existensminimalismen till att börja med - varför är vi här? Alla sådana frågor har jag tagit upp till ytan, de håller mig inte vaken klockan tre på morgonen längre.

 

När känner du dig som en svår skådistyp?

- Jag är ingen svår skådistyp. Jag har inte navelskåderiet i mig, jag kan inte ta skådespeleriet så jävla seriöst. Skådespeleri är något som behöver vara spontant, intuitivt och levande. Man kan inte planera för mycket. Det kan betraktas som lättsamt, men jag tolkar det omvänt. Att ta skådespeleri på allvar är för mig att dyka ned i existentialism och fråga sig vad det är att vara människa. för mig är svaret ytterst att vara här i nuet, och vara mottaglig för impulser.

 

vi har druckit upp våra smoothies, Tuva har bytt ut snusen, och reggaemusiken på kaféet har äntligen fått sin bas nedskruvad. Jag säger till Tuva att mina killkompisar sms:at mig på förmiddagen, att de alltid blir avundsjuka när jag ska intervjua henne. Vad tror hon själv att det beror på?

- Jag har aldrig varit snyggaste bruden i klassen, jag har svårt att identifiera mig med att vara populär på det sättet. Och att bli beundrad och bekräftad av manliga släktet är något så grundläggande i biologin, det är inget man kan leva på. Det betyder mer för mig när brudar hör av sig för att de känner något släktskap med vad jag gör. Jag får mycket bra respons, bren och så, och självklart blir jag jätteglad. Men jag har dragit ett hårt streck, jag svara inte på breven, gyllningarna får inte bli något jag ska leva upp till. Vill man leva ett bekymmerslöst liv så får man ta det goda för vad det är, men sedan lägga smicker åt sidan och inse att det inte är något självklart, att det inte kommer att betala räkningarna eller göra mig till en bättre människa.

 

Innan Tuva tvärsar gatan hem till sin lägenhet tar vi en kort promenad, hon pekar ut ett par nya barer och berättar om sitt kvarter, innan vi skiljs åt får hon en sista fråga.

Vem skulle spela huvudrollen i filmen om ditt liv?

- Gud, vilken konstig fråga, jag vet inte. Vem skulle spela dig?

Vince Vaughn, tror jag. Han är bra, rolig, lite småtjock men ändå halvsnygg.

- Halvsnygg? Han är skitsnygg. Men vadå, du har tänkt på det där alltså? Det här kanske inte har med saken att göra - Mariah Carey ska inte spela mig - men hon var så bra i Precious. Så kaxigt att kliva in, ta av sig sminket och göra en riktig karaktär.

Så Mariah Carey kanske ska spela dig i alla fall?

- Nja, det skulle inte kännas så märkvärdigt, folk är så vana att se mig utan smink...

 

   

    

Av Linda - 28 november 2010 21:56

  

Såg Ni dagens sista avsnitt? Vad tyckte Ni? Valde mammorna rätt?

Jag måste kolla på Tv3Play sen innan jag somnar för att se hur allting gick för dem   

Tycker alltid att det är så tråkigt när man inte kan se på programmet på söndagarna längre...

Av Linda - 28 november 2010 18:34

 

 Jag lyssnade på denna låten igår och det var sjukt längesen nu..

Jag säger då det: MINNEN   

Den är fan helt sjukt grym och jag älskar verkligen denna låten!

Orkestern i bakgrunden är så jävla mäktig va!

Av Linda - 28 november 2010 17:46

  

Okej, jag fattar; vi kommer få en HELVETES vinter i år igen! MEN NU ÄR DET FAN NOG!!

Så här har det hållt på i en vecka nu!!

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< November 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards