Om det var någon låt i lördags förutom Eric Saades låt som jag ville skulle vinna så var det Blue!

Jag har sett dessa killar uppträda på Liseberg, men det är la en tio år sen, typ.

Duncan är snygg, tycker jag! Har för mig han heter Duncan den långa killen med ljusbrunt hår!

Jag tycker att denna är skön, och dem har gjort en del bra låtar faktiskt.

Vad tyckte Du om låten?

Nu har jag suttit och kollat igenom VeckoRevyn nummer 22 (14 Oktober) 2o1o, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Jag har faktiskt hittat en hel del produkter denna gången också - alltid lika roligt!

Detta hittade jag i VeckoRevyn nummer 22 (14 Oktober) 2o1o:

* Lumene Vitamin C Pure Radiance Day Creme, 179 kronor- VILL HA! Cremen luktar fräscht och lätt och är enkel att smörja in i huden. Har till en början en viss kylande effekt, vilket är skönt. Huden blir mjuk och smidig och känns lagom återfuktad utan att bli fet. En riktig keepter som dessutom kommer till ett bra pris!

* Biotherm Huile Elixir Oil, 345 kronor- VILL HA! Åh, vilken produkt! Oljan doftar precis lagom och är enkel att applicera. Till och med de torraste partierna, som knäna och armbågarna, blir supermjuka. Litet minus för att oljan är dyr och inte särsklit dryg. Annars en fullpoängare!

* Duffel Indiska, 995 kronor- Fint med mönstret längst ner, tycker jag! 

* Jacka Åhléns, 799 kronor- Denna ser ut att vara varm! Bra pris på den också!

* Kappa KappAhl, 999 kronor- VILL HA! Gillar verkligen denna kappan, tycker att den är jättefin!

* Satin Behå H&M, 129 kronor- Fin färg på behån!

* Svart Balconett-Behå, 129 kronor- Schysst pris på båda behåarna! Fin!

* Spetsbustier KappAhl, 249 kronor- Fin korsett, och bra pris är det på den också!  

Nu när jag har läst ut VeckoRevyn nummer 22 (14 Oktober) 2o1o, kom jag till den här sidan där de tipsar om så köper du rätt ansiktscreme. Jag tänkte skriva ner de olika ämnena som man ska håll utkik efter i butik beroende på vad man vill ha, och detta är bra att veta, tycker jag också.

AHA, kollagen, fria radikaler, Q10... Blir du okcså förvirrad när du står i skönhetsdisken och ska införskaffa en nt ansiktscreme? Ingredienser som står listade på baksidan eller i reklamtexten kan minst sagt vara krångliga. Men nu behövder du inte fundera längre - plugga på allt du behöver veta i VR:s hudlexikon!
Artikeln är skriven av Therése Hallberg.

CHECKA AV ANSIKTSCREMEN MED VR:S HUDLEXIKON.

AHA

Står för alfa hydroxy acids, ett gäng syror som ska förbättra hudens förmåga att plocka upp fukt och göra sig av med döda hudceller. I för stora doser kan de dock orsaka skador i och på huden. Varning för den känsliga huden.

Antioxidanter

Finns bland annat i a-, c-, och e-vitamin och skyddar mot fria radikaler (se nedan) som får huden att åldras. Ju mer anit-oxidanter du äter eller smörjer in huden med, desto färra rynkor borde alltså uppkomma.

A-vitamin

En viktig ingrediens i produktionen av celler. Ser också till att huden återhämtar sig fortare. Utan A-vitamin blir huden torr och hornartad. Finns bland annat i fet fisk, mejeriprodukter och äggulor.

BHA

Liknar AHA-syror, men BHA är mildare. Ser till att gamla hudceller löses upp och försvinner. En vanlig BHA-syra är salicsyra, som finns i många akne-behandlande produkter.

Ceramider

Fettceller som binder fukten i huden, verkar skyddande och stimulerar hudens produktion av kollagen (se nedan). Ju äldre vi blir, desto mindre ceramider finns det i huden.

C-vitamin

Stimulerar hudens produktion av kollagen. Skyddar också mot fria radikaler, liksom skadliga UV-strålar. Finns bland annat i citrusfrukter och tomat.

E-vitamin

Hjälper huden att ta upp och behålla fukt. En klassiks ingrediens i ansiktscremer, eftersom det lätt tas upp av huden. E-vitamin finns naturligt i vegetabiliska oljor, ägg, rotfrukter och mjölk.

Fria radikaler

Finns naturligt i kroppen, men i för stora mängder kan de skapa små skador i celler och vävnader. Bidrar till att huden åldras och kan orsaka sjukdomar. De förökar sig särskilt mycket om du röker, dricker mycket alkohol eller vistas i smutsig luft.

Glykolsyra

AHA-syra som är bra på att bunda fukt och stöta bort gamla hudceller. Finns därför ofta i produkter anpassade för torr hy.

Kollagen

Ser till att huden håller sig fast, genom att binda vatten och kan få fina linjer att se mindre ut. Kollagenet avtar med åren, då huden också blir slappare.

Q10

Antioxidant som finns naturligt i vår kropp, även om produktionen avtar med åldern. Ska stimulera cellproduktionen och ge en fastare hud med färre linjer.

Retinol

Effektiv a-vitamin som hjälper huden med återbildning. Perfekt för hy som är narig och lätt irriterad...

Så här såg man ut denna blåsiga sjuttonde mai. Hoppas att det var bättre väder i Norge idag på deras nationaldag. Fick bli slappt idag idag.

* Cardigan, Lindex- Tycker verkligen om denna!

* Linne, Ginatricot.

* Jeansleggings, Cubus.

* Strumpor, Vet ej.  

Nu när jag har läst ut VeckoRevyn nummer 22 (14 Oktober) 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Sofi Fahrman. Jag tycker att han verkar vara väldigt schysst, och en snäll person verkar hon vara plus att hon har ju en bra tidning också. Jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa om henne i artikeln.

Hon bor i New York, är redaktör för sin egen modetidning, driver en av Sveriges största modebloggar och har precis skrivit klart sin andra roman. VeckoRevyn mötte übereffektiva Sofi Fahrman för att prata kändisfester, kärlek, stalkers och den jobbiga tiden i vintras när allt bara blev för mycket...

Artikeln är skriven av Fredrik Backman.

Sofi Fahrman har ett rykte om sg att vara "Fröken 1oo procent" i precis allt hon gör. Att boka tid med henne i Stockholm är ett stort planeringspussel, och när vi till sist möts på ett kafé sitter hon med bordet fyllt av modetidningar och knappar frenetiskt på sin Mac in i det sista. Bara ett par minuter in i intervjun flyger hon plötsligt ur stolen mitt i en mening och rusar ut på gatan. Det visar sig att hon sett genom fönstret hur en parkeringsvakt närmat sig hennes felparkerade bil. Hon kommer tillbaka med andan i halsen efter ett par minuter, ber om ursäkt med ett brett leende, och fortsätter sen exakt på samma ställe i meningen som hon avbröt sig.

Frågan? Hur en vanlig dag egentligen ser ut när man är moderedaktör, författare, bloggare och programledare...

- Det finns inga vanliga dagarn, det är ju det som är så härligt! För en vecka sen satt jag och lämnade det sista på boken (andra delen av romanen Elsas Mode, reds. anm), nu är jag mitt uppe i en turné med Aftonbladet och Sofis Mode, när jag kommer tillbaka till New York ska jag rakt in i en tv-inspelning...

Hur långa arbetsdagar har du egentligen?

- Lååånga, haha. Jag jobbar jämt. Sju dagar i veckan. Enda skillnaden på helgen är att det kommer lite färre mejl då. Men mitt motto har alltid varit "you snooze, you loose". Så jag har kanske mindre fritid än andra människor, men när jag väl ÄR ledig, då går jag in 1oo procent för den också. Då ska det hända så mycket grejer som möjligt på så kort tid som möjligt.. Work hard, play hard!

Att Sofi jobbar med mode känns kanske självklart, men som tonåring drömde faktiskt den adrenalinälskande blondinen om att bli pilot. Innan hon efter studenten halkade in i reklambranschen.

- Jag jobbade som ateljeassistent på en reklambyrå, verkligen med betoning på "assistent". Otroligt oglamouröst. Men jag lyckades jobba upp mig, och en art director där tipsade sin fru om mig.

Frun råkade vara chefredaktör för modemagasinet Elle, och efter ett möte erbjöd hon Sofi jobb på redaktionen.

- Det var en helt osannolik lyckträff för mig och hon vågade sarsa på ett helt oprövat kort som mig. Jag har henne att tacka för väldigt, väldigt mycket.

Sofi klev in på redaktionen på "skakiga Bambi-ben" som 21-åring, och en supermediekarriär tog sin början. Den ledde vidare till redaktörsjobb på Aftonbladet-bilagan Klick. Och istället för att skriva om de dyra märkeshusen inriktade sig Sofi stenhårt på budgetmode.

- Man kan likna det med en DJ. Antingen står du bara och spelar skivor för dig, eller så spelar du det som folk vill dansa till. Mina läsare går inte in på Nathalie Schuterman och köper en Balenciaga-väska, de handlar budegetmode. och det gör jag också. Jag vill leverera det som mina läsare vill ha, inte det som modebranschen säger är coolt.

Konceptet fungerade, och till sist erbjöd Aftonbladet henne en helt egen bilaga: Sofis Mode. Högre lön, spännande uppdrag och mer resor, vilket passade Sofi perfekt. Jobbet har tagit henne till exotiska platser över hela världen, men ingen har fångat hennes hjärta så som en viss amerikansk stad.

När du flyttade till New York förra året sa du att det kändes som att den stan var ditt livs stora kärlek. Är det fortfarande så?

- Gud ja! Jag har minst en New York-orgasm om dagen där jag bara tänker "wow!". Jag har verkligen frågat mina vänner där när min entusiasm kommer avta, och de säger att det lugnar sig lite efter två år. Så jag väntar på det.

Som "tvåårsdippen" i ett förhållande alltså?

- Exakt. Då kanske jag blir uttråkad och börjar vara otrogen med någon annan stad, haha.

Att kärleksförhållandet med New York fick chansen förra året berodde dock på ett att ett annat kärleksförhållande var över. Sofi och hennes pojkvän gjorde slut efter tio år tillsammans, och Sofi stod plötsligt vid ett skrämmande vägskäl i sitt liv.

- Jag gjorde många drastiska frändringar i mitt liv den perioden, och just då var allting sjuk skakigt. Men jag kände att jag måste våga skapa min egen dröm. Jag hade drömt så länge om att bo i New York och att skriva en roman, och jag ville inte vara Alfons Åberg som går runt och säger "jag ska bara" hela mitt liv. Så varför inte bara göra det?

Så hon gjorde det. Den första tiden i New York jobbade hon med Sofis Mode och skrev samtidigt romanen Elsas Mode. Dessutom passade hon på att för första gången på tio år leva livet som singel. Och vilken stad är bättre att leva det i än New York?

De som känner dig beskriver ditt liv som "helt galet".

- Ja... det är det kanske. Jag kan inte lägga upp mina festbilder på bloggen i alla fall, så kan vi säga...

I en intervju beskrevs du som "tjejen som kan halsa vodka på dansgolvet hela natten och ändå vakna fräsch som en nyponros dagen efter".

- Haha, ja, så är det väl. Det är en del av mig. Jag älskar utmaningar, så om folk triggar mig när jag festar så händer det grejer. Det värsta man kan säga till mig är "jag tror inte att du vågar". Oavsett om det handlar om att dricka något eller att hoppa fallskärm. För jag gör det direkt.

Du sa för något år sen, innan uppbrottet från din pojkvän, att du aldrig skulle kunna hantera singellivet, för då hade du "flippat ut och flyttat till Ibiza för gott".

- Ja, och det var ju nästan så det blev. Mitt liv varvades upp i 1o ooo varv. Jag är ju en sån som aldrig vill missa något, och i New York händer det ju något exakt hela tiden. Snubbar, fester, äventyr, allt finns där dygnet runt sju dagar i veckan. Så ja, det här har varit ett lite galet år... Jag kommer absolut aldrig att glömma det. Ett år som singel grande! 

Det skrevs mycket i tidningarna strax efter flytten om att du hade en rätt läskig stalker i Stockholm.

- Ja, det var under våren. det kom in hot till Aftonbladet under en längre tid. Många kända människor får ju såna hot hela tiden, så det är inte exklusivt för mig. Jag blev inte rädd, och jag har verkligen inte förändrat mitt liv på något sätt, men det är klart att man måste ta hot allvarligt.

Sofi förnekar bestämt att stalkern påvekade hennes beslut att flytta från Stockholm till New York (vilket flera tidningar skrev just då), men hon medger att det, i kombination med separationen och extremt mycket jobb, till slut började påverka henne.

- Allt snurrade bara snabbare och snabbare. Flytten, allt jobb, alla fester, et thelt nytt och galet singelliv i New York, ännu mer jobb... Till slut blev det för mycket. Tidigare hade jag den där tryggheten i att vara komma hem och rasa ner i soffan med pojkvännen och en chipspåse, men det finns inga lugna hemmakvällar i New York. Så jag maximerade all min tid. Hela hösten så bollade jag tidningen, boklanserigen, tv-jobb, resandet och festandet, och till sist i december så sa kroppen ifrån.

Sofi berättar hur hon var i England och skulle tillbaka till USA för att spela in prestigefyllda radioprogrammet "Vinterprat" för Sveriges Radio. Innan dess hade hon en tv-inspelning, och sen direkt ett flyg igen, till karibiska fest-ön Saint Barths.

- Jag kände plötsligt hur jag blev illamående. Sen kräktes jag nonstop hela flygningen mellan London och New York.

Hon klev av i New York fullkomligt utmattad, och åkte direkt till tv-inspelningen. Som handlade om... träning.

- Jag låg på en matta och gjorde situps och log mitt bredaste leende, och så fort de slog av kamerorna sprang jag och kräktes igen. Direkt efter den inspelningen åkte jag till inspelningen för radioprogrammet. Jag kom in i studion, satte mig på en stol, och bara kände hur jag tappade allt.

Sofi berättar hur allt snurrade, hur hon kräktes igen och hur det till slut bara kändes som att allt var "för mycket". Hennes liv var en karusell som snurrat så snabbt att kroppen till slut tryckt på nödstoppsknappen.

- Jag satt där och bara kände mig som om jag skulle börja storgråta vilken sekund som helst.

Sofi kämpade sig igenom radioinspelningen. Men händelsen blev en ny vändning för henne.

- Jag blev lite skrämd, "shit, vad är det som händer med mig?" liksom. Efter det fick mina vänner och min familj verkligen sitta ner och prata med mig om att jag måste lära mig att tacka nej till saker ibland och bara varva ner lite. Det tog mig 3o år att lära mig det, men det var viktigt.

Att livet skulle blivit så våldsamt mycket lugnare idag är förstås ändå svårt att förstå. Brevid ny boklansering, tidningen och bloggen har hon de senaste månaderna synts i skvallertidningarna var och varannan vecka, festandes med den ena kändisvännen mer spektakulär än den andra.   

Du är polare med supermodellen Caroline Winberg, hockeyproffset Henrik Lundqvist och prinsessan Madeleine. Känns det aldrig överväldigande att ha såna kompisar?

- Men jag ser ju inte dem som kändisar. Det är ju mina kompisar. Och det är inte som att alla svenskar i New York drar runt i ett litet gäng på gatorna. Vi känner varandra bara.

Vem är din närmaste vän?

- Caroline, hon är definitivt min "wing man" i New York, vi har helt sjukt kul ihop. Men det är ju inte som att jag tänker "här går jag med supermodellen Caroline Winberg". Visst, hon kan fixa in oss på väldigt exklusiva klubbar och saker som Victoria´s Secret-visningen, och det är klart att jag inte hade gjort det med en helt vanlig kompis. Men jag bryr mig absolut inte mer om vad mina kompisar jobbar med än du bryr dig om vad dina kompisar gör, tror jag.

Sofi avleder däremot skickligt alla frågor om sin nära vänskap med prinsessan Madeleine. Det är inte första gången hon får dem, och precis som alla andra nära vänner till prinsessan undviker hon nitiskt att prata om henne i media.

- Det är klart att man märker ibland när man är ute med vissa vänner att folk överallt kollar lite extra. Men det är inget jag tänker på just då. Om jag däremot är på en fest och hamnar brevid en kändis så kan jag bli helt star-struck. Jag gjorde en intervju med Justin Timberlake en gång som är min sämsta någonsin. jag blev så tagen av honom och kom av mig helt och bara satt och stammade, haha.

Hundratusenkronorsfrågan då: Är du singel?

- Nej! Haha, det är faktiskt första gången jag pratar om det. Men det är jag inte. Jag tänker inte berätta vem det är, men han är inte svensk i alla fall.

Så inget mer singelliv?

- Nej, jag fick mitt galna år, och det var underbart. Men nu är det faktiskt härligt att känna något för någon igen. 

För ett år sen sa du i en intervju "om fem år vill jag ha barn, men nu vill jag bara shotta tequila och klä av mig naken!".

- Jag vet, men jag vill ha båda! Förut har jag alltid sett det som att man måste ge upp det ena livet för att få det andra. Men nu förstår jag att man kan få båda. Jag hoppas absolut att jag har barn inom fem år, men jag kommer ändå alltid vilja shotta tequila och klä av mig naken ibland. 

Om fem år? Det sa du för ett år sen också...

- Så då får jag ett extra år nu? Härligt! Så gör vi!

Innan Sofi packar ihop tidningar, böcker och dator får hon en sista fråga. Är hon, som verkar kasta sig fullkomligt handlöst ut i alla utmaningar hon möter, egentligen rädd för någonting? Hon tänker efter en kort stund, och svarar till sist:

- Ja, jag är rädd för att jag har peakat. Att allt härifrån kommer gå åt helvete.

Så skrattar hon igen. Och springer ut till sin bil innan nästa parkeringsvakt kommer runt hörnet...

Nu har jag suttit och kollat igenom CHIC nummer 21 (7 Oktober) 2o1o, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Jag har hittat jättemånga produkter denna gången vilket är jätteroligt, och det är väldigt blandat också.

Detta hittade jag i CHIC nummer 21 (7 Oktober) 2o1o:

* Miss KG Pumps finns hos www.asos.com, 895 kronor- VILL HA! Snygga skor!

* Pumps H&M, 299 kronor- Fina skor och dem är billiga också!

* Karen Millen Klänning finns hos www.karenmillen.com, 2399 kronor- Fin klänning och jag gillar modellen! Däremot det där på höften kunde man tagit bort!

* Stickad Klänning Indiska, 449 kronor- Den ser varm ut denna klänningen!

* Stickad Kofta Dorothy Perkins finns hos www.dorothyperkins.com, 339 kronor- VILL HA! Härlig kofta! Jag gillar verkligen mönstret på den!

* Stickad Tröja Ginatricot, 199 kronor- Snygg tröja! Billig dessutom.

* Clarins Instant Blush Magic Colour Rouge, 245 kronor- VILL HA! Ett glossigt, krämigt rouge som ger kindbenen en rosig ton med lyster och gör susen för höstblekare kinder.

* Lanvin Marry Me! 5o ml EdP, 635 kronor- VILL HA! Giftaslysten. Bitter apelsin, sambac-jasmin och magnolia gifter sig väldigt bra. Marry Me från Lanvin är lätt, tydlig och speciell!

* Marc Jacobs Pop Art Edition 1oo ml EdP, 945 kronor- VILL HA! Energisk. För Daisy-älskaren har det kommit ännu en flaska, nu i högblankt rött, att förälska sig i. Som alltid är det en livfull blandning av smultron, gardenia, björk och jasmin som ger oss den väldoftande parfymen!

* Estée Lauder Sensuous Noir 5o ml EdP, 615 kronor-  Sensuell. Trä, honom och ambra; precis som i originalet Sensuous, men med adderade noter som exotisk lila ros, patchouli och svartpeppar. En varm, fyllig doft utan för mycket sötma!

Nu när jag har läst ut CHIC nummer 21 (7 Oktober) 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Håkan Hellström. Jag tyckte att det var lite kul att läsa om honom då jag lyssnade en del på honom för tio år sedan, och sen är det ju tio år sedan hans första skiva släpptes. Jag tänkte i alla fall skriva ner vad jag kunde lösa om honom i artikeln.

Det har gått tio år sedan genombrottet och det firar Håkan Hellström med en ny skiva. För CHIC berättar han öppet om pappalivet, romantiska överraskningar och skamliga förslag.
Artikeln är skriven av Helena Skoog.

Håkan Hellström trummar med händerna på bordet. Han är rastlös - och som gammal trummis i bandet Broder Daniel är trummandet det han tar till. Men så fort han börjat prata, om nya skivan, om de tio år som gått sedan han slog igenom med "Känn ingen sorg för mig Göteborg", eller om de senare årens lugnare roll som pappa och sambo, är han fokuserad, glad och öppen.

För att fira de tio år som gått sedan Håkan Hellström från Högsbo blev Håkan med hela Sverige släpper han i dagarna albumet "Två steg från paradise".

- Jag har aldrig varit så säker på att det är en grym skiva som jag är den här gången. Och jag tror - det låter ju helt platt, det är det sämsta försäljningsknepet som finns - men: Jag tror att det finns något för alla. Jag ber om ursäkt för att jag tar sådana skamgrepp. Men jag tror ändå det.

Du har sagt att det är svårt att skriva låtar, men det verkar gå lättare och lättare.

- Ja, det är konstigt. Man borde ha mindre och mindre att skriva om, eftersom man har tömt ut allting. Men det är som om jag har fått tillgång till fantasi och att jag inte har haft det innan. Plötsligt kan jag fantisera ihop stories om kärlek och äventyr. Och det trodde jag faktiskt att jag hade gjort på den här skivan. Men när jag lyssnade igenom den så kände jag att det här är inte ihopdiktat. Det är ju karbonkopior på saker som jag har upplevt själv.

Det har gått tio år sedan du släppte första skivan. Vad är du mest stolt över av det du har gjort sedan dess?

- Det finns två saker, två skilda grejer. Det är mina barn förstås och det kommer givetvis före allting. För det är jag ju stolt över på ett känslomässigt plan, att jag har skapat liv. Att jag lyckas ta hand om dem. Det hade jag nog blivit rätt imponerad av själv för tio år sedan, när jag låg utslagen på gatan klockan sex på morgonen när de stängt krogen.

- Sedan är jag väldigt stolt över musiken, att jag har lyckats få det här att hålla så länge som det har gjort. att jag har gjort låtar som jag slitit med som jag tycker är fina att lyssna på fortfarande.

Finns det något som du skäms över?

- Det finns otroligt många saer som jag skäms lver. Pinsamma saker som jag sagt, eller när jag träffar gamla strul på gatan när jag går med min familj.

Håkan Hellström är inte längre singeln som ramlar dåliga gatan fram. Han är småbarnspappa och när han pratar om vad som gör honom lycklig är det vardagsdetaljerna han nämner.

- Bagatellartade stunder, som när jag fångar en krabba eller skrattar tillsammans med dem jag tycker om. En glass i solen. Ett glas öl. Ett barns leende. Ursäkta att jag lpter som en 7o-årig gubbe men...

Hur är pappan Håkan Hellström?

- Jag vet inte, en manodeppressiv typ. Ena stunden helt försjunken och andra sekunden "Nu är det tjuv och polis!" Och sedan ut och jaga barnen, "whaaa!". Och fem minuter senare sitter jag: "Jag vill inte, låt mig va".

Är du en bra pappa?

- Det tycker jag. Absolut. Någonting måste man ge sig själv efter alla ansträngningar. Man gör sitt bästa. Och då är man väl en bra pappa. Men efter regelboken? Jag har inte läst regelboken, så jag vet inte vad som står i den.

Att vara Håkan med hela Sverige gör också att sönerna Sigge och Julius har en pappa som känns igen vart han än går. Men kändisskapet stör honom inte.

- Nej, det är inga problem. Ibland kan Sigge reagera och tycka att jag stannar för mycket på stan. Då säger jag att det är kompisar. Det förstår han, då skulle han ju också stanna. 

Du har väldigt många engagerade fans. Vad är det konstigaste någon gjort?

- Det har varit endel konstiga saker, men det mesta är ändå positivt. Folk försöker ju få igång en till olika saker, de vill att man ska vara jultomte...

Jultomte?

- Ja, jag hade kunnat försörja mig på det. Varje år får jag in jultomte-erbjudanden från familjefäder. De säger: "Vi lägger 5oo spänn under dörrmattan, så slinker du in och så tar du lappen och går". Det är väl lite konstigt kanske. På bröllop vill de att jag ska komma roende i en båt samtidigt som jag sjunger "Känn ingen sorg för mig Göteborg". Eller bara dyka upp ur en tårta och sjunga.

Har du gjort något sådant?

- Aldrig. Det är bara att hålla de här dårarna ifrån sig. Det är ett heltidsjobb.

Får du skamliga förslag?

- Ja. Jag vet inte om det lämpar sig så bra i tryck, men det var en frimärkssamlare i 6o-årsldern...

Håkan suckar och börjar berätta. Och han har rätt - berättelsen, som innehåller ett erbjudande till honom och Peter Jöback, om att utbyta vissa tjänster med frimärkssamlaren, lämpar sig inte för tryck.

Förra året blev Håkan utsedd till Sveriges bäst klädda man av Elle, något som han är glad men ödmjuk inför. Han tycker att priset kanske borde ha gått till någon annan, men det är tydligt att han har koll på sin stil.

- Jag gillar gangsterfilmer, med de där linnena och hattarna, och Frank Sinatra med hängslen och 2o-talsbyxor. Sedan gillar jag mods, därav mina alltid för korta byxor. Jag gillar hur Bob Dylan såg ut -65, med kavajen som var knäppt med fyra knappar. När jag tycker att något är snyggt är det oftast något jag har sett på ett skivomslaf och dreglat över i tonåren. Jag är liksom cementerad där fortfarande.

Har du några favoritmärken?

- Tiger tycker jag gör de snyggaste svenska kläderna.

Förutom albumet "Två steg från paradise" blir Håkan snart aktuell även i film- och bokform. Peter Birro har skrivit ett manus baserat på hans låtar, som ännu bara är på idéstadiet, och samtidigt som albumet släpps fotoboken "PS. Lycka till ikväll" med bildmaterial från Håkans liv - från barndomens klassfoton och framåt.

- Du kan ju gissa vem jag är! Fulaste killen i klassen kan jag säga. Vem är längst ner på ALLA kärlekslistor i den här klassen?

Håkan visar lågstadiefoton, och när CHIC-teamet så småningom hittar honom är han den gladaste killen med pilotglasögon och en tidig 8o-talsoutfit som får stylist-Josefin att jubla. Han var inte mobbad, men tjejerna som han gillade intresserade sig inte direkt för honom heller.

- Jag var klassens clown. Det var enda sättet, att clowna sig igenom skiten.

Han pekar på den sötaste tjejen.

- En dag kom hon fram med matteboken till mig, vilket var enda gången hon verkligen närmade sig. "Kan du hjälpa mig med mattetalet?" Det var ju fantastiskt att hon kom fram. Det var bara det att under ett år så blödde jag näsblod hela tiden. Så jag började räkna och plötsligt var det som om man satte på en kran. Allt blev helt nedblodat. Hon bara skrek rakt ut. Det var ingen hit. Det var tuffa tider.

Som vuxen har Håkan fått ta emot en hel del kritik för sin musik, både positiv och negativ. Den positiva försöker han ta åt sig av, men det är inte så lätt.

- Mitt huvud blåses inte upp av det, tyvärr. Jag hade önskat att jag kunde bli mallig, men det är som en gravitation, som om jag hoppar högt, men sedan kommer jag fort tillbaks ner på jorden. Det negativa försöker jag undvika, för ofta är det folk som inte hajar vad jag försöker göra. Det är ju inte så att jag slumpmässigt slänger iväg skivor utan jag håller på jättenoggrant med låtar i flera år. Och om man inte fattar det så är det ju för att man har en annan smak än jag. Men alla tycker olika och det är så det ska vara.

Du är uppvuxen i en akademikerfamilj. Vad tyckte dina föräldrar om att du ville satsa på musiken?

- De har alltid uppmuntrat mig. Jag fick trummor tidigt, när jag var tio år. Jag hade önskat mig det i tre år, så det var inte så att jag fick var jag pelade på. Verkligen inte. Det låter jättemycket med trummor, men mamma och pappa sa aldrig någonting om det. Farsan sa att han tyckte att det lät trevligt. Det var ju ett enda stort oljud.

Vad säger de nu då?

- De är jätteglada och stolta. De kommer på alla konserter i Göteborg och står och tittar. De har med sig termos och dricker kaffe. Farsan lyssnar inte på någon annan musik, han lyssnar bara på min.

Nu har Håkan sin egen familj, med två söner och sambon Natalie Davet. sambon Håkan Hellström är enligt honom själv väldigt ordentlig.

.-Det har varit så jäkla rörigt i 15 år för min del, så på senare tid har jag blivit otroligt strukturerad. Det måste vara ordning. Jag är manisk. Är det ett dammkorn där borta så rusar jag dit, är det en fläck på väggen så går jag dit.

Han visar hur han putsar frenetiskt.

- Sedan ser jag att det står disk där, då - swisch - går jag dit. Och sedan får jag hjärtklappning. Det är liksom kraschlandningar varje kväll.

Hur romantisk är du?

- Jag var romantisk i början i alla fall. Jag har tappat det tyvärr.

Men vad är romantik för dig?

- Att köpa räkor, vitt vin, gå på bio. Du hör, det är så torftigt. Men i början var jag riktigt bra. Då gjorde jag helg sinnessjuka grejer faktiskt.

Vad gjorde du då?

- Det var några bra saker. Typ: "Vad ska du göra ikväll?" "Jag vet inte, jag ska plugga". "Ja, ja. Du vill inte åka till Madeira? Här är biljetterna. Du kan väl plugga där istället." Sådana saker kunde jag hitta på. Men jag skäms lite när jag berättar om det, för det blir en sådan kontrast till att jag inte gör det nu. Jag blir nästan sorgsen när jag säger det.

En annan "sinnessjuk" grej hände när han för några år sedan flyttade till Natalie i Stockholm. Hon hade hittat en drömlägenhet och Håkan såg sin chans att överraska henne.

- Jag tittade inte ens på lägenheten utan började buda direkt. Hon tyckte att den var för fin, så hon pratade inte om den. Men jag kollade på nätet och köpte den utan att hon visste om det. Sedan gav jag den till henne två månader senare när vi satt och tittade på TV. Och hon tyckte att jag var knäpp i huvudet. Så det var ju roligt.

Men han vill inte prata för mycket om förhållandet och förklarar att de nog ska behålla det för sig själva. Istället berättar han om hur kärleken har påverkat honom som artist.

- När jag gjorde första skivan så hade jag ju aldrig haft någon tjej. Jag drömde om hur det skulle vara. Det blir så himla blåögt då. Så fort man blir tillsammans med någon kan man ju skriva om 1o ooo nya saker, som man inte kände till innan. jag hade inte kunnat göra alla de här skivorna annars. Jag hade inte kunnat föra första skivan om och om igen. Jag har gått vidare från det singellivet. Det är jag glad för, på många sätt, att jag slipper leva så.

Ni träffades i Brasilien. Vad föll du för?

- Oj, oj, oj. Jag vet inte hur mycket jag ska avslöja. Men jag föll pladask i alla fall... Eller, gjorde jag det? Nej, jag föll inte pladask, men vi skrattade mycket. Vi skrattade nästan hela tiden. Hysteriskt, låter det, "HA HA HA". Men jo, jag kommer ihåg att jag försökte få henne att skratta. Det gör jag fortfarande...

Nu när jag ahr läst ut CHIC nummer 21 (7 Oktober) 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Elisabeth Gummesson. Jag tyckte att det var väldigt intressant att läsa vad hon hade att säga, så jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa om henne i artikeln.

Linda Skugge möter inspirerande kvinnor i varje nummer av CHIC. Nu har turen kommit till journalisten, coachen och det peppande energiknippet Elisabeth Gummesson.

Artikeln är skriven av Linda Skugge.

Elisabeth är journalisttjejen som fick växtvärk och kände att hon behövde komma vidare. Nu gör hon allt från att skriva böcker och hjälpa ungdomar via BRIS till att vara en av de mest anlitade coacherna.

Vilka kvinnor inspirerar dig och varför?

- Jag inspireras av kvinnor som vågar. I USA har vi Madeleine Albright och Hillary Clinton i modern tid. De kan och vågar ta plats. I historien inspiereras jag av Rosa Parks, den svarta kvinnan som vägrade ge upp sin sittplats för en vit man på den tiden vita och svara inte hade samma rättigheter.

Jag tycker att man ser dig precis överallt men många vet nog ändå inte riktigt vem du är, så... Vem är du?

- det beror nog på att jag oftast valt tala utifrån en yrkesroll, men i mitt sommarprogram 2oo9 tycker jag att jag bjöd på mer personligt. Jag är en 41-årig trebarnsmamma som gjort en resa från matscheman, rutiner och fasadhållning till en tillvaro av flexibilitet där varje stund tas tillvara. Jag har varit nära döden två gånger på grund av min tidigare perfektionism, men överlevt mot alla odds och valt att genomföra stora förändringar efter det.

Vilka vill ha din coachning?

- Det är alltifrån bankdirektörer och företagsledare till gifta par, tonårstjejer och småbarnsmammor. Min coachning kan innebära att lösa konflikter mellan ett par, få dem att börja kommunicera mer, eller att hjälpa en ledare att bli mer trygg i sin roll som chef för en massa personal, eller att hjälpa en grupp med att bli ett sammansvetsat, enat team.

Den vanligaste frågarn jag får från tjejer som mailar mig är hur de ska få bättre självförtroende. Vad skulle du svara dem? 

- "Utsätt er flickor!" Gör sådant ni inte tror att ni kan, våga sådant som är läskigt! Be att få hålla ett tal eller sköta en uppgift som känns vrålpirrig. Det kanske går åt skogen men då har ni i alla fall vågat. Strunta i resultatet just i det läget, fokusera bara på att våga, att göra, att handla. Tänk inte så mycket, känn inte så mycket - bara gör och var galet stolt. Dessutom: ifrågasätt mer! Köp inte bara vad folk säger och var artig och försiktig. Och ge er inte så lätt - tjata lite, utan att bli jobbiga, så att ni får chansen att visa vad ni går för.

Vem tar hand om dig då?

- Jag har blivit bra på att be om att bli ompysslad. Förut kunde jag sitta som en martyr i ett hörn och bara önska att någon skulle komma och lägga en filt över mig, men tacka nej för att visa att "jag klarar mig minsann själv". Idag ber jag om att bli omhållen när jag behöver det och när jag är ledsen ringer jag en kompis och gråter. Det är modigt att be om hjälp.

Blir du aldrig trött på folk och känner att de skulle behövas ruskas om?

- Det har sina skäl att människor är så, och vi coacher måste möta människor med stor respekt och förståelse samtidigt som vi puttar framåt. För att kunna ruska om någon behöver man verkligen vara varm och fin och ha skapat förtroende och en trygg miljö, annars blir det vidrigt efterom klienterna är utlämnande och har kanske vänt ut och in på sina liv för coachen.

Är det medfött att vissa är så handlingskraftiga, eller går det att träna upp?

- Jag tror det går att träna upp. Det finns en massa metoder för att få mer gjort, och helst rätt saker gjorda, men oftast är det bara den egna viljan som krävs. Saknas viljan händer ingenting.

Hur orkar du ta in människors sorg, hur klarar man det?

- När jag klev in på BRIS och skulle prata med barn som lever under svåra förhållanden, då var jag oroad över hur jag skulle klara att hålla distans till vad jag fick höra. Men jag fick professionell uppbackning och lärde mig hur jag ska hantera andra människors elände utan att själv gå under. Jag har lätt till tårar, och berörs ofta djupt, men gråter aldrig inför klienter. Däremot kommer jag aldrig att sluta lägga mig i när barn far illa, jag kliver in och säger ifrån direkt och struntar i om det förstör relationer eller blir pinsamt för någon granne.

Du träffar så mycket människor i olika skeden i livet; om du var statsminister, vilka saker skulle du fixa till då?

- Då skulle jag först införa personlig utveckling på skolschemat, redan från första klass. Med det följer andra saker som kommunikation, mänskliga behov, självrespekt, självkänsla och självförtroende. Sedan skulle jag införa någon slags regel om ideellt arbete en gång i månaden för alla medborgare - att ge och dela med sig är världens bästa sätt att stärka sig själv samtidigt som man gör nytta. Som tredje punkt skulle jag vilja fixa ett starkare samarbete mellan utsatta ungdomsgrupper och företagsledare, för att ta vara på de unga som glider runt men som i själva verket har stor kapacitet om vi bara tror på dem...