Så här såg man ut denna blåsiga sjuttonde mai. Hoppas att det var bättre väder i Norge idag på deras nationaldag. Fick bli slappt idag idag.

* Cardigan, Lindex- Tycker verkligen om denna!

* Linne, Ginatricot.

* Jeansleggings, Cubus.

* Strumpor, Vet ej.  

Nu när jag har läst ut VeckoRevyn nummer 22 (14 Oktober) 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Sofi Fahrman. Jag tycker att han verkar vara väldigt schysst, och en snäll person verkar hon vara plus att hon har ju en bra tidning också. Jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa om henne i artikeln.

Hon bor i New York, är redaktör för sin egen modetidning, driver en av Sveriges största modebloggar och har precis skrivit klart sin andra roman. VeckoRevyn mötte übereffektiva Sofi Fahrman för att prata kändisfester, kärlek, stalkers och den jobbiga tiden i vintras när allt bara blev för mycket...

Artikeln är skriven av Fredrik Backman.

Sofi Fahrman har ett rykte om sg att vara "Fröken 1oo procent" i precis allt hon gör. Att boka tid med henne i Stockholm är ett stort planeringspussel, och när vi till sist möts på ett kafé sitter hon med bordet fyllt av modetidningar och knappar frenetiskt på sin Mac in i det sista. Bara ett par minuter in i intervjun flyger hon plötsligt ur stolen mitt i en mening och rusar ut på gatan. Det visar sig att hon sett genom fönstret hur en parkeringsvakt närmat sig hennes felparkerade bil. Hon kommer tillbaka med andan i halsen efter ett par minuter, ber om ursäkt med ett brett leende, och fortsätter sen exakt på samma ställe i meningen som hon avbröt sig.

Frågan? Hur en vanlig dag egentligen ser ut när man är moderedaktör, författare, bloggare och programledare...

- Det finns inga vanliga dagarn, det är ju det som är så härligt! För en vecka sen satt jag och lämnade det sista på boken (andra delen av romanen Elsas Mode, reds. anm), nu är jag mitt uppe i en turné med Aftonbladet och Sofis Mode, när jag kommer tillbaka till New York ska jag rakt in i en tv-inspelning...

Hur långa arbetsdagar har du egentligen?

- Lååånga, haha. Jag jobbar jämt. Sju dagar i veckan. Enda skillnaden på helgen är att det kommer lite färre mejl då. Men mitt motto har alltid varit "you snooze, you loose". Så jag har kanske mindre fritid än andra människor, men när jag väl ÄR ledig, då går jag in 1oo procent för den också. Då ska det hända så mycket grejer som möjligt på så kort tid som möjligt.. Work hard, play hard!

Att Sofi jobbar med mode känns kanske självklart, men som tonåring drömde faktiskt den adrenalinälskande blondinen om att bli pilot. Innan hon efter studenten halkade in i reklambranschen.

- Jag jobbade som ateljeassistent på en reklambyrå, verkligen med betoning på "assistent". Otroligt oglamouröst. Men jag lyckades jobba upp mig, och en art director där tipsade sin fru om mig.

Frun råkade vara chefredaktör för modemagasinet Elle, och efter ett möte erbjöd hon Sofi jobb på redaktionen.

- Det var en helt osannolik lyckträff för mig och hon vågade sarsa på ett helt oprövat kort som mig. Jag har henne att tacka för väldigt, väldigt mycket.

Sofi klev in på redaktionen på "skakiga Bambi-ben" som 21-åring, och en supermediekarriär tog sin början. Den ledde vidare till redaktörsjobb på Aftonbladet-bilagan Klick. Och istället för att skriva om de dyra märkeshusen inriktade sig Sofi stenhårt på budgetmode.

- Man kan likna det med en DJ. Antingen står du bara och spelar skivor för dig, eller så spelar du det som folk vill dansa till. Mina läsare går inte in på Nathalie Schuterman och köper en Balenciaga-väska, de handlar budegetmode. och det gör jag också. Jag vill leverera det som mina läsare vill ha, inte det som modebranschen säger är coolt.

Konceptet fungerade, och till sist erbjöd Aftonbladet henne en helt egen bilaga: Sofis Mode. Högre lön, spännande uppdrag och mer resor, vilket passade Sofi perfekt. Jobbet har tagit henne till exotiska platser över hela världen, men ingen har fångat hennes hjärta så som en viss amerikansk stad.

När du flyttade till New York förra året sa du att det kändes som att den stan var ditt livs stora kärlek. Är det fortfarande så?

- Gud ja! Jag har minst en New York-orgasm om dagen där jag bara tänker "wow!". Jag har verkligen frågat mina vänner där när min entusiasm kommer avta, och de säger att det lugnar sig lite efter två år. Så jag väntar på det.

Som "tvåårsdippen" i ett förhållande alltså?

- Exakt. Då kanske jag blir uttråkad och börjar vara otrogen med någon annan stad, haha.

Att kärleksförhållandet med New York fick chansen förra året berodde dock på ett att ett annat kärleksförhållande var över. Sofi och hennes pojkvän gjorde slut efter tio år tillsammans, och Sofi stod plötsligt vid ett skrämmande vägskäl i sitt liv.

- Jag gjorde många drastiska frändringar i mitt liv den perioden, och just då var allting sjuk skakigt. Men jag kände att jag måste våga skapa min egen dröm. Jag hade drömt så länge om att bo i New York och att skriva en roman, och jag ville inte vara Alfons Åberg som går runt och säger "jag ska bara" hela mitt liv. Så varför inte bara göra det?

Så hon gjorde det. Den första tiden i New York jobbade hon med Sofis Mode och skrev samtidigt romanen Elsas Mode. Dessutom passade hon på att för första gången på tio år leva livet som singel. Och vilken stad är bättre att leva det i än New York?

De som känner dig beskriver ditt liv som "helt galet".

- Ja... det är det kanske. Jag kan inte lägga upp mina festbilder på bloggen i alla fall, så kan vi säga...

I en intervju beskrevs du som "tjejen som kan halsa vodka på dansgolvet hela natten och ändå vakna fräsch som en nyponros dagen efter".

- Haha, ja, så är det väl. Det är en del av mig. Jag älskar utmaningar, så om folk triggar mig när jag festar så händer det grejer. Det värsta man kan säga till mig är "jag tror inte att du vågar". Oavsett om det handlar om att dricka något eller att hoppa fallskärm. För jag gör det direkt.

Du sa för något år sen, innan uppbrottet från din pojkvän, att du aldrig skulle kunna hantera singellivet, för då hade du "flippat ut och flyttat till Ibiza för gott".

- Ja, och det var ju nästan så det blev. Mitt liv varvades upp i 1o ooo varv. Jag är ju en sån som aldrig vill missa något, och i New York händer det ju något exakt hela tiden. Snubbar, fester, äventyr, allt finns där dygnet runt sju dagar i veckan. Så ja, det här har varit ett lite galet år... Jag kommer absolut aldrig att glömma det. Ett år som singel grande! 

Det skrevs mycket i tidningarna strax efter flytten om att du hade en rätt läskig stalker i Stockholm.

- Ja, det var under våren. det kom in hot till Aftonbladet under en längre tid. Många kända människor får ju såna hot hela tiden, så det är inte exklusivt för mig. Jag blev inte rädd, och jag har verkligen inte förändrat mitt liv på något sätt, men det är klart att man måste ta hot allvarligt.

Sofi förnekar bestämt att stalkern påvekade hennes beslut att flytta från Stockholm till New York (vilket flera tidningar skrev just då), men hon medger att det, i kombination med separationen och extremt mycket jobb, till slut började påverka henne.

- Allt snurrade bara snabbare och snabbare. Flytten, allt jobb, alla fester, et thelt nytt och galet singelliv i New York, ännu mer jobb... Till slut blev det för mycket. Tidigare hade jag den där tryggheten i att vara komma hem och rasa ner i soffan med pojkvännen och en chipspåse, men det finns inga lugna hemmakvällar i New York. Så jag maximerade all min tid. Hela hösten så bollade jag tidningen, boklanserigen, tv-jobb, resandet och festandet, och till sist i december så sa kroppen ifrån.

Sofi berättar hur hon var i England och skulle tillbaka till USA för att spela in prestigefyllda radioprogrammet "Vinterprat" för Sveriges Radio. Innan dess hade hon en tv-inspelning, och sen direkt ett flyg igen, till karibiska fest-ön Saint Barths.

- Jag kände plötsligt hur jag blev illamående. Sen kräktes jag nonstop hela flygningen mellan London och New York.

Hon klev av i New York fullkomligt utmattad, och åkte direkt till tv-inspelningen. Som handlade om... träning.

- Jag låg på en matta och gjorde situps och log mitt bredaste leende, och så fort de slog av kamerorna sprang jag och kräktes igen. Direkt efter den inspelningen åkte jag till inspelningen för radioprogrammet. Jag kom in i studion, satte mig på en stol, och bara kände hur jag tappade allt.

Sofi berättar hur allt snurrade, hur hon kräktes igen och hur det till slut bara kändes som att allt var "för mycket". Hennes liv var en karusell som snurrat så snabbt att kroppen till slut tryckt på nödstoppsknappen.

- Jag satt där och bara kände mig som om jag skulle börja storgråta vilken sekund som helst.

Sofi kämpade sig igenom radioinspelningen. Men händelsen blev en ny vändning för henne.

- Jag blev lite skrämd, "shit, vad är det som händer med mig?" liksom. Efter det fick mina vänner och min familj verkligen sitta ner och prata med mig om att jag måste lära mig att tacka nej till saker ibland och bara varva ner lite. Det tog mig 3o år att lära mig det, men det var viktigt.

Att livet skulle blivit så våldsamt mycket lugnare idag är förstås ändå svårt att förstå. Brevid ny boklansering, tidningen och bloggen har hon de senaste månaderna synts i skvallertidningarna var och varannan vecka, festandes med den ena kändisvännen mer spektakulär än den andra.   

Du är polare med supermodellen Caroline Winberg, hockeyproffset Henrik Lundqvist och prinsessan Madeleine. Känns det aldrig överväldigande att ha såna kompisar?

- Men jag ser ju inte dem som kändisar. Det är ju mina kompisar. Och det är inte som att alla svenskar i New York drar runt i ett litet gäng på gatorna. Vi känner varandra bara.

Vem är din närmaste vän?

- Caroline, hon är definitivt min "wing man" i New York, vi har helt sjukt kul ihop. Men det är ju inte som att jag tänker "här går jag med supermodellen Caroline Winberg". Visst, hon kan fixa in oss på väldigt exklusiva klubbar och saker som Victoria´s Secret-visningen, och det är klart att jag inte hade gjort det med en helt vanlig kompis. Men jag bryr mig absolut inte mer om vad mina kompisar jobbar med än du bryr dig om vad dina kompisar gör, tror jag.

Sofi avleder däremot skickligt alla frågor om sin nära vänskap med prinsessan Madeleine. Det är inte första gången hon får dem, och precis som alla andra nära vänner till prinsessan undviker hon nitiskt att prata om henne i media.

- Det är klart att man märker ibland när man är ute med vissa vänner att folk överallt kollar lite extra. Men det är inget jag tänker på just då. Om jag däremot är på en fest och hamnar brevid en kändis så kan jag bli helt star-struck. Jag gjorde en intervju med Justin Timberlake en gång som är min sämsta någonsin. jag blev så tagen av honom och kom av mig helt och bara satt och stammade, haha.

Hundratusenkronorsfrågan då: Är du singel?

- Nej! Haha, det är faktiskt första gången jag pratar om det. Men det är jag inte. Jag tänker inte berätta vem det är, men han är inte svensk i alla fall.

Så inget mer singelliv?

- Nej, jag fick mitt galna år, och det var underbart. Men nu är det faktiskt härligt att känna något för någon igen. 

För ett år sen sa du i en intervju "om fem år vill jag ha barn, men nu vill jag bara shotta tequila och klä av mig naken!".

- Jag vet, men jag vill ha båda! Förut har jag alltid sett det som att man måste ge upp det ena livet för att få det andra. Men nu förstår jag att man kan få båda. Jag hoppas absolut att jag har barn inom fem år, men jag kommer ändå alltid vilja shotta tequila och klä av mig naken ibland. 

Om fem år? Det sa du för ett år sen också...

- Så då får jag ett extra år nu? Härligt! Så gör vi!

Innan Sofi packar ihop tidningar, böcker och dator får hon en sista fråga. Är hon, som verkar kasta sig fullkomligt handlöst ut i alla utmaningar hon möter, egentligen rädd för någonting? Hon tänker efter en kort stund, och svarar till sist:

- Ja, jag är rädd för att jag har peakat. Att allt härifrån kommer gå åt helvete.

Så skrattar hon igen. Och springer ut till sin bil innan nästa parkeringsvakt kommer runt hörnet...