Åååååå fan vad skönt det har vart att få vara ledig en fredag. Under sex veckors tid hade jag bara EN enda ledig fredag. Så efter att ha jobbat fyra kvällar i rad, var denna lediga fredagen verkligen välbehövlig. Jag fick lite pengar idag så jag cyklade till Willys för att köpa lite förnödenheter som jag behöver innan lönen kommer nästa vecka. Jag köpte Toapapper, Sallad, Gurka och Bröd, nu klarar jag mig i alla fall och dessutom var Toapappret så jävla billigt också! E., ringde idag med ja, och frågade om jag ville följa med henne på Wrågårdskalaset och eftersom ingen annan hade frågat mig så sa jag Ja! Efter fyra kom hon och hämtade mig så vi åkte ut till Wrågården för att köpa varsin biljett till festen imorgon. Efter att ha kommit hem igen gjorde jag inget speciellt direkt, var och köpte en Vesuvio Pizza bara. Hade inte lust att göra något speciellt heller efter alla jobb kvällar denna veckan. Men det har vart en bra dag, vädret kunde dock vart bättre bara! Så är det. Tjing tjong folks!

Nu när jag har läst ut SOLOs Juli nummer 2oo9, kom jag till den här artkeln som var jävligt intressant att läsa. Jag tänkte skriva ner lite vad jag kunde läsa i den.

Bilder, statusuppdateringar, luncher, resor, dagens outfit och information mellan himmel och jord - Facebook, blogghysteri och nu senast Twitter har präglat de senaste åren i våra liv. Men varför är vi så himla intresserade av andra och, i grunden, oss själva? När blev 2ooo-talet hemmavist för ohämmad narcissism och voyeurism? SOLO undersöker.

Artikeln är skriven av Katarina Wendelin.

Under de senaste åren har Elin Kling, Facebook och Twitter varit våra ledstjärnor. Vi uppdaterar oss på skvaller och bekantskaper på fejjan och följer olika personers vardagsliv på detaljnivå genom bloggar. Att kolla igenom bloggar varje morgon har blivit rutin, liksom vanan att publicera semesterbilder på Facebook föreställande dig själv i bikini. Högst sannolikt har du till och med en egen blogg eller så har du i alla fall försökt dig på fenomenet lite halvhjärtat. Att åttiotalister är framåt, hungriga och exhibitionistiska är allmänt känt, men när blev vi så himla egofixerade? 

- Bloggen uppenbarade sig efter dokusåpronas storhetstid där man hade sex på teve och tanken var att man kunde bli stjärna på väldigt kort tid, säger Göran Adlén, trendanalytiker och författare.

- Många såg sin chans att bli kändis utan att göra något speciellt och det är ju väldigt populärt mmed så kallad personal branding; att skapa sitt eget varumärke, och bli en kändis.

Jonas Gåde, kognitiv terapeut och medlar i "Grannfejden" på Tv 3, säger att det inte är helt enkelt att hitta en enskild orsak till denna jag-hysteri. Dels har individualismen i samhället vuxit sig starkare, och dels har vi lämnat jordbuks- och industrisamhället till förmån för osäkert projektarbete. Vi kan inte längre vara trygga i våra jobb och behöver nya kanaler för att marknadsföra oss och tillgodose våra behov.

- Det handlar om att nätverka och skapa jobbkontakter men i ytligheten finns ett behov av att ta reda på hur andra har det och skapa djupare kontakter, säger Gåde. Vi vill läsa om vad Charlotte Perrelli har för sig men också om mamman med cancer och hennes innersta tankar - vi vill inte bara diskutera modemässan i Paris. 

Göran Adlén tycker att bloggande blivit något av en masshysteri där tanken till en början var att sticka ut från mängden genom att hänga på ett nytt kommunikationsredskap. Istället bloggar nu de flesta människor utan att tänka igenom orsakerna till skrivandet och handlingen uteblir ofta. Själv var han skeptisk till Facebook men märker nu att den andra vågen användare, de som precis upptäckt tjusningen med att tycka till om kompisens influensauppdate, är sextio- och sjuttiotalisterna, småbarnsföräldrarna.

- Ta en småbarnspappa som berättar att han gör pannkakor till barnen. Varför gör han det? Är det för att han tror att det är intressant att berätta för sina vänner, eller är det för att han vill visa att han är en fin pappa? Men en småbarnspappa gör i princip samma sak hela tiden så plötsligt har han blivit en jävligt tråkig person. Hetsen att känna sig ball, att vara cool, gör att många känner sig stressade och det blir i längden ohälsosamt. Din kompis åker till Nya Zeeland och då måste du åka till Borneo.

En studie gjord på University of Georgia visar att det på fejjan framgår vem som är en narcissist. Genom att låta 13o personer svara på frågor om sig själva och sitt beteende kunde forskarna genom att jämföra svaren med personernas presentationssidor se gemensamma drag. Bland annat visar antalet vänner och meddelanden på din vägg hur självfixerad du är, precis som profilbilden: Ju mer tjusig och ljus, desto mer narcissistisk är du antagligen. FB blir bara ytterligare ett sätt att sälja in dig själv och skapa nya, flyktiga, vänner som kan gynna dig i framtiden.

Det här är något Jonas Gåde håller med om men han ser ytterligare faror.

- Avundsjuka och mindrevärdeskomplex kan uppstå. Det är lätt att jämföra sig med andra och lägga deras positiva attribut mot sig själv. Plötsligt är du inte värd någonting. Du söker efter extern bekräftelse och ditt värde består av hur många vänner du har på Facebook. Du måste lära dig att bekräfta dig själv istället. 

Adlén tror att Facebook med alla lyxiga uppdateringar och sexiga fotoalbum trissar upp förväntningarna på livet och att det i slutändan slår tillbaka på vår psykiska hälsa. När våra bekanta ständigt "shoppar", "sticker till Mexico" och verkar vara mer än i form inför beach 2oo9 i sina pyttesmå bikinis, kanske det inte längre är kul att logga in? Men att läsa om andras spännande liv är an av orsakerna till att bloggarna i sin tur har läsare överhuvudtaget... 

Idag åkte mina nya jeansleggings på, kan ju säga att dessa kommer jag använda flitigt för jag älskar dem! Ska införskaffa mig ett till par, men i en annan färg än den här mörka som jag har nu. Den här tröjan är ju bara för jävla skön den också!

* Randig tröja, Ginatricot, NY- Älskar den här tröjan, så underbart skön! 

* Jeansleggings, Ginatricot, NYA- Älskar dem, looove!

* Strumpor, H&M- Så söta är dessa!