Inlägg publicerade under kategorin Modetidningar

Av Linda - 22 november 2011 19:34

Nu när jag har läst ut SOLOs December nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Zac Efron. Många vet ju vem han är, men jag kände inte till honom så bra fast jag är lite för gammal för High School Musical-filmerna där han slog igenom. Han har tränat upp sig och fått en snygg kropp, och dessutom har han jättefina ögon, tycker jag. Tänkte i alla fall skriva ner vad jag kunde läsa om honom i artikeln.


Han slog igenom som basketspelande sötnos i "High school musical". Under de senaste åren har vi sett honom, och hans magmuskler växa till sig ordentligt. SOLO har snackat med Zac...

Artikeln är skriven av Anna Klockare och Katarina Wendelin.

 

Vu lärde känna honom som Troy Bolton i tonårstriologin "High school musical" men i vinter är det äntligen dags för Zac att visa oss en annan sida. I filmen "Charlie St. Cloud" soekar han en kille vars lillebror dör i en olycka (japp, Zac kommer att gråta på vita duken). SOLO träffar snyggingen på exklusiva Marriott i centrala los Angeles. Och ja, han är precis lika het som på bild, om inte ännu hetare.

Det är stora känslor i den här filmen. Var det en jobbig inspelning?

- Jag brukar gilla det fysiska arbetet under en inspelning, att dansa till exempel, men nu blev jag istället en downer på grund av alla känslor. Jag brukar vara lätt att jobba med och gillar att prata oc skoja men den här rollen krävde att egentid så jag satt mest ensam med min iPod och var en riktig skitstövel, haha. Men det var kul att göra något nytt; att spela en karaktär som måste ta tag i sina mörka, jobbiga känslor.

Hur framkallar du känslor under inspelningarna?

- Jag tänkte på min lillebror och hade med mig fotografiter på honom till inspelningen. Jag funderade på hur det var att växa upp med honom och innan de svåra scenerna tittade jag på bilderna och funderade på hur det skulle vara att förlora honom. Det funkade verkligen för mig. Jag älskar den här delen av jobbet, att kunna leka med sina känslor. 

Har du själv förlorat en nära anhörig?

- Ja, det har jag. Jag tror att de flesta människor upplevt en sådan sorg och saknad.

Är du religös?

- Jag är skeptisk, men tror. Mitt liv hitills har varit otroligt välsignat så någon håller nog ett öga på mig. "Charlie St. Cloud" får mig såklart att begrunda hur det ligger till med saker och ting men jag har inte bestämt mig för något.

 

Vilken är din drömroll?

- Just nu skulle jag gärna utmana mig själv och möta mina rädslor men den rollen har inte dykt upp än. Jag tänker inte berätta vad jag är rädd för för du skriver det bara i tidningen, haha!

Är det viktigt för dig att dina fans godkänner dina roller?

- Jag försöker verkligen sätta mig in i vad de tänker när de ser mig i en ny roll. Jag tänker ofta på mina fans, de finns alltid där i bakhuvudet. De influerar mig verkligen när jag fattar beslut angående roller och jag har lärt känna en del av dem. Det handlar om smarta tjejer så jag skulle gärna välja en roll som utmanar deras intelligens.

Det känns verkligen som att du älskar dem, så där på riktigt?

- När mina fans kommer fram till mig och berättar om sina problem, som nyss, när den där tjejen satt och grät här utanför, och de berättar att de blir retade eller känner sig utanför motiverar det mig verkligen att definiera cool på mitt eget sätt. Om jag genom mitt jobb inte kan hjälpa folk, vad är då poängen med att göra film? 

 

Trodde du någonsin att det skulle gå så här bra för dig?

- Jag försökte alltid tänka mig i ett bästa fall-scenario: i bästa fall händer det här och det här, i bästa fall får jag en roll i  "Hairspray". Jag hade mål att fokusera på och uppnå men nu är det svårare; det finns inga tydliga mål och jag tvingas tänka själv vilket är skitsvårt men kul.

Vad skulle du jobba med om det här med att vara kändis inte gått vägen?

- Jag höll alla dörrar öppna och ena dagen ville jag bli läkare och hjälpa människor för att nästa dag testa videospel eller göra serietidningar eftersom jag älskar att teckna. Jag visste att jag hittat rätt när jag började skådespela. Jag är så tacksam att jag får göra det här och det är sinnessjukt att jag inte ens får betalt!

Men pengarna måste ju locka...

- Jag har aldrig valt roll på grund av storleken på lönechecken. Jag har valt roller utifrn vad jag själv skulle vilja titta på och vad jag tycker om. Mitt mål var verkligen aldrig att bli känids.

 

Det måste finnas negativa sidor med kändisskapet?

- Naturligtvis. Den stora förändringen är att väldigt många vill göra dig tjänster och jag har alltid varit självständig. Jag försöker fortfarande i största möjliga mån göra allting själv och har ingen hemhjälp eller butler. Det är bara jag. Jag har inge bodyguards och inga fotografer som förföljer mig... Eller jo, fotografer har jag i och för sig, haha.

Kan du röra dig som du vill på stan?

- Öppna platser som shoppingcenter är naturligtvis jobbiga och i LA kan jag inte vistas inom hundra meter från en skola eller en snabbmatsrestaurang, haha. Men jag har aldrig varit en shoppingkille så det är helt okej. "Disney world" är ju uteslutet, men det gillade jag ju också när jag var lite yngre.

Vilket är det västa ryktet du hört om dig själv? 

- Att jag var död. Seriöst alltså! En kompis ringde mig och var så glad att jag levde men jag blev verkligen illa berörd, min mamma också. Det var ett nätrykte som fick eget liv.

 

När jag träffade din tjej Vanessa Hudgens sa hon att hennes drömkille är David Beckham. Vem är din drömkvinna?

- Haha, David Beckham... eva Mendes har verkligen en personlighet som lyser igenom och hon är otroligt vacker. Penelope Cruz är cool och jag blev helt starstruck när hon promenerade förbi mig på Oscarsgalan. Hon gick omkring barfota och jag tänkte "Du är så jävla het!".

Hur uppvaktar du Vanessa?

- (Zac skruvar på sig i stolen och grimaserar). Jag improviserar nog ganska mycket när det kommer till det där, så det är svårt att svara på. En middag är alltid trevlig. Jag vet inte... Det här är jobbigt att prata om.

Vad föll du för hos Vanessa?

- Första gången jag såg "High school musical" förstod jag hur hon kan trollbinda publiken. Hon är fantastisk och så snäll och omtänksam, något som ofta lyser igenom i de roller hon spelar. Jag gillar att jobba med tjejer som har karisma och det har Vanessa. Hon är otrolig och i en klass för sig...

 

5 snabba med Zac

När kysste du en tjej första gången?

- I femman. Vi satt i en trädkoja och spelade sanning eller konsekvens men det förvandlades till "Hångla med den andra personen". Jag var typ ensam kille med en grupp tjejer, det blev lite mycket.

Vad smygtittar du på på teve?

- "Survivor" och "American Idol".

Vilken är din största ovana?

- När det är riktigt kallt blir min hy jättetorr och då kliar jag den alldeles för ofta, äckligt.

Vilken låt lyssnade du på senaste?

- "Boston" av Augustana.

Beskriv din stil!

- Just nu älskar jag Clarks ökenkängor, de kostar sjuhundra kronor och håller för alltid. Jag gillar Topman också. Jag försöker hålla min stil enkel vilket är en konst i sig. På röda mattan gillar jag smala kostymer som sitter tight. Dior har otroliga, precis som Balenciaga. De jag glömt att nämna nu kommer bli förbannade...

 

    

ANNONS
Av Linda - 21 november 2011 23:34

     

       

    


Nu har jag suttit och kollat igenom Plaza Kvinnas December nummer 2o1o, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Det blev en del produkter den här gången, och det är blandat också!


Detta hittade jag i Plaza Kvinnas December nummer 2o1o:

* Sophie by Sophie Örhängen finns hos www.sophiebysophie.com, 125oo kronor- VILL HA! Jättefina örhängen! Kan tyvärr inte ha örhängen, men hade jag kunnat ha det och jag hade den plånboken hade jag gärna velat ha dessa fina!  

* Donna Karan Kjol finns hos www.netaporter.com, 1532o kronor- VILL HA! Gillar verkligen den här kjolen, och den är jättefin, tycker jag!

* Bllack Noir Spetsbody, 3145 kronor- Jag gillar verkligendenna bodyn! Sjuktsnygg!

* Behå Twilfit, 249 kronor- Fin behå!

* Behå Cubus, 169 kronor- Denna är fin den också!

* Hipsters Cubus, 79 kronor- Tycker att det är ett fint set!  

* Biotherm Skin Ergetic Dag- och Nattcreme, 43o kronor/styck- VILL HA! Biotherm lanserar två nya fuktigt doftande hudcremer för kvinnor i farten som behöver energiboosta sin trött hy!

* Clarins Powder Compact Ouder, 38o kronor- VILL HA! Allt från den söta lilla påsen som pudret levererasi, till den milda violdoften och det naturligt mattande och utjämnande resultatet är klar puderperfektion. Det ljusa pudret smälter in fint i huden och lämnar din hy med porslinslik finish och en silkesmjuk perfekt yta!      

ANNONS
Av Linda - 21 november 2011 19:34

Nu när jag har läsa ut Plaza Kvinnas December nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Julia Roberts. Hon är min absolua favorit skådespelerska alla kategorier sen jag såg Pretty Woman när jag var liten. Det är alltid lika kul att läsa om henne, men artikeln var inte så lång, men jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa i artikeln.


De lysande rollerna har avlöst varandra men privatlivet förblir en hemlighet. Världens mest populära 43-åriga trebarnsmamma debuterar i höst som modell. Och är självsäkert snyggare än någonsin.

Bearbetning och översättning Malin Lundberg.

 

Hon är i särklass en världens bäst betalda kvinnliga skådespelare - och den tveklöst mest populära. Trots att hon befunnit sig i rampljuset under decennier är det egentligen oerhört kute vi egentligen vi vet om Julia Roberts. Kanske är det hennes karaktäristiska leende som tycks tapetsera hella hennes ansikte, hennes ostyrigt eldfängda hår och inte minst hennes succéstart i filmen precis som alla älskar, Pretty Woman, som gjort at man inte kan annat än avguda henne. De fantastiska rollerna kan staplas på hög; för vem minns inte Notting Hill och inte minst Erin Brokovich? Denna karaktäristiska småbarnsmorsa som brann för sin sak och som vågade stå upp för både sin egen och andras rätt. Och det är förmodligen den bilden vi ständigt förknippat med unikumet Julia Roberts. I höst är den amerikanska trebarnsmamman mer aktuell än någonsin, och magasin världen över har fullständigt frossat i bildkavalkader som avslöjar att hon är snyggare än någonsin. Och inte minst mer förförande än förut, speciellt på de bilder där vi kan se henne agera ut mer förförande skådespelaren Javier Bardem som är hennes motspelare i filmen Eat, Pray, Love. Som ett bevis på att den 43-åriga skådespelaren nått en helt ny peak, kan vi i höst se henne som det vackra kampanjansiktet för skönhetsmärket Lancôme.


Hur kommer det sig att du är Lancômes ambassadör, och genom att vara det, bli förknippad med ett skönhetsmärke för första gången i din karriär?

- Det kändes för mig som om det var den slutgiltiga destinationen, faktiskt. Det kändes moget och elegant. Och hela idén med att vara modell i fyrtioårsåldern, tycker jag, känns väldigt modernt och kul! Det är en ren glädje och det känns roligt att göra detta just nu. Något som jag förmodligen inte skulle ha känt om jag hade gjort det när jag var yngre. Mycket därför att jag har en helt annan självkänsla och säkerhet i vem jag verkligen är, nu som fyrtioåring.

Använder du själv Lancômes produkter?

- Ja, det gör jag. Och jag har gjort det under en längre tid vilket är en riktig hjälp. Jag skulle aldrig ha kunnat jobba med ett märkes produkter om jag inte själv använt eller tyckt om dem. Jag har Lancômes ögoncreme framme på mitt nattduksbord och Aqua Fusion ansiktscreme och ögonmakeupremover använder jag, vilken för mig är den absolut bästa removern av alla. Jag har använt den länge. Sen älskar jag förstås deras solprodukter och alla mascaror.

 

Vilket är det bästa skönhetstipset som du själv har fått?

- Att böja dina fransar och hålla dina ögonbryn ansade. Det kan verkligen ändra hela din look. eller varför inte bara vara lycklig? Jag tror nämligen att så småningom kommer det synas i ditt ansikte hur du egentligen mår.

Vad är din egen definition av skönhet?

- Att få känna glädje och ha känsla för humor, det är just de kvaliteterna som beskriver de vackraste människor jag känner.


Har du alltid velat bli skådespelare?

- Nej, jag ville egentligen bli veterinär. Jag älskar djur men sen upptäckte jag hur svårt vetenskap kan vara.

Vilken av dina tidigare roller förändrade dig?

- Jag skulle nog vilja säga Mystic Pizza. Det var en fantastisk vacker film att få vara en del av och en riktigt rolig roll att spela. Den hade även stor inverkan på businessvärlden. Jag tror att det var den här filmen som ändrade saker och ting för mig, och den påverkade mig både rent personligt och professionellt. Efter den kom Pretty Woman ...

Du har ständigt lyckats hålla ditt privatliv för dig själv, trots dina framgångar. Är det ett medvetet beslut?

- Ja! Och det är allt jag har att säga om det!

Vill du en dag agera bakom kameran istället?

- Inte direkt. Men min syster och jag producerar lite tillsammans. det är en annorlunda process än att agera själv, men det är någonting som vi båda gillar att göra: hitta material och sätta ihop alla delar i en film tillsammans. Det är en lång process men förhoppningsvis har min syster tålamodet som jag saknar.

 

Vilken talang önskar du att du hade haft?

- Jag önskar att jag skulle ha kunnat måla.

Vilken är din största svaghet?

- Kakor. Vilka kakor som helst som det är russin i.

Lever du efter något motto?

- Var snäll!...

 

    

Av Linda - 17 november 2011 23:54

Nu när jag har läst ut Plaza Kvinnas December nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Helena Christensen. Hon var en av 9o-talets supermodeller, och hon modellar lite fortfarande bland annat för Coca Cola Light. Det var intressant att läsa om så jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa i artikeln.


Ikonstatus, hyllad och ständigt hungrig på nya utmaningar. Det är inte många som kan säga att de lyckats hålla sin modellkarriär på topp i över två decennier. Plaza Kvinna har träffat modeoraklet Helena Christensen för att prata karriär, plastikkirurgi och äkta kärlek.

Artikeln är skriven av Malin Ericsson.

 

Hon är 41 år gammal - och snyggare än någonsin. Den danska supermodellen har efter sin omtalade comeback ännu en gång fått världen att tappa hakan. Det bruna svallande håret ramat in hennes leende läppar och glittrande ögon, och så fort hon öppnar munnen står det klart varför hon lyckas med just allt som hon tar sig för. Inget hade kunnat få mig att tvivla på att denna kvinna har varit, och fortfarande är, en av vår tids allra största supermodeller.

Drygt två decennier har gått sedan Helena Christensen vann titeln Miss Danmark. Då var hon 18 år gammal och hade hela livet framför sig. Under 9o-talet såg hon, genom samarbeten med Karl Lagerfeld och Peter Lindbergh, till att bli den modell som alla ville arbeta med, och hon syntes på magasinomslag och stortavlor över hela världen, och har inte minst länge varit en av Victoria´s Secrets egna änglar. Många av de stora namnen i branschen, Gianni Versace, Karl Lagerfeld och John Galliano, har flera gånger omnämnt henne som världens vackraste kvinna. I dag har den danska mångsysslerskan arnetat som både butikschef, designer, fotograf och supermodell. Och trots att det har gått drygt 2o år sedan hon först äntrade catwalken är amazonkvinnan Helena precis lika het nu som då.

 

När den 18-åriga Helena, lite oväntat, ramlade in i modebranschen var hon egentligen inte alls intresserad. Hon fick en möjlighet och bestämde sig för att se vad det kunde leda till. Tanken var att hon skulle ge det ungefär sju dagar för att se om det verkligen fungerade, och under den veckan hann hon med att träffa några av branschens mäktigaste personer.

- Jag tänkte att jag skulle ge det en vecka och om det började ta fart så skulle en modellkarriär vara ett perfekt sätt att få resa och upptäcka världen på, berättar Helena.

De första åren på karriären var därför ganska galna, för att använda Helenas egna ord. I dag ar hon glömt mycket från den perioden men menar att när hon nu tänker tillbaka så känns det som om det var en annan tjej som levde det livet. Det var en speciell period, fylld av resor och mängder av jobb. Men samtidigt som hon startade sin karriär i tidig ålder påpekar Helena att hon absolut inte känner att hon missat något i livet, hon hade gott om tid att växa upp tillsammans med sina vänner innan hon började allt resande.   

- Jag har inte missat något, livet blev plötsligt bara väldigt mycket mer intensivt för mig. Men det är klart att jag saknade mina vänner och min familj, säger hon eftertänksamt.

Sitt stora genombrott fick Helena genom jobben hon gjorde tillsammans med Karl Lagerfeld och Peter Lindbergh under karriärens första år. Efter det kantades vägen av fantastiska strandplåtningar - och en hel del nakenhet. Men om hon egentligen borde ha gjort den typen av plåtningar är inget som helena någonsin funderat över. Hon har alltid sett fotografier på människor som något intressant oavsett om de är med eller utan kläder. Tanken att inte ställa upp på vissa typer av plåtningar har aldrig slagit henne.

- Vi ser alla, mer eller mindre, likadana ut när vi är nakna. Vi har alla kroppsdelar som bör hållas hemliga, säger Helena utan någon som helst genans i rösten.   

 

Helena har under sina 41 år hunnit med massor av olika yrkesbanor. Med alla dessa olika karriärer visar Helena att så länge man verkligen vill så kan man lyckas med vad som helst.

- Jag har aldrig sett mig själv som en inspiration. Det jag har lyckats med och uppnått hitills är inget jag tror någon strävar efter. Kanske någon ung tjej som dörmmer om ett liv som modell för en kortare period. Men det är absolut inget stort jag har lyckats med. Jag är stolt över at jag haft en sådan stabil och intressant karriär men jag skulle hemskt gärna skriva en bok eller lära mig mer om astrofysik. Det hade gett mig mer tillfredsställelse, understryker Helena allvarligt.


Sommaren 2oo9 gjorde Helena comeback på catwalken efter år av uppehåll. Och inte för en sekund tvivlade hon på sin förmåga eller reflekterade över det faktum att hon kanske inte skulle välkomnas med öppna armar. Hon bestämde sig bara för att återerövra modescenen igen. Enligt henne själv lämnade hon aldrig den, hon arbetade bara under radarn. Hon tror att det är därför hon lyckats bibehålla sin karriär så länge. Knepet var kanske just att då och då hålla sig relativt osynlig. Men som Helena säger, industrin älskar comebacks. Och återigen vänder sig de stora modehusen till henne, och hennes tidigare supermodellskollegor, några Helena snarare mer ser som goda vänner hon inte haft möjligheten att träffa så ofta. Självklart umgås hon fortfarande med en del av dem; nyårsafton har bland annat firats med Christy Turlington och en middag i London intas då tillfället bjuder med Claudia Schiffer. Men tyvärr ses de inte speciellt ofta. Helena har trots ett stormigt liv i mångt och mycket lyckats stå med båda fötterna på jorden, men det gäller inte alla hennes forna kollegor. Flera av modellerna med samma ikonstatus har under perioder av sina liv hamnat snett och valt en mörkare bana.

- Dåligt uppförande och dåliga vanor behöver inte alltid vara en dålig sak. Jag har också varit en bad girl, och det var en fantastisk tid. Man behöver uppleva de sämre sidorna för att kunna se livet från alla olika håll. Men, man kan vara dålig på flera olika sätt, säger Helena mystiskt och lämnar snabbt ämnet.      

 

Men för danskan är det inte bara en lysande modellkarriär som gäller. Hon har även slagit sig in i den del av branschen som håller sig bakom kameran. Hennes intresse för fotografering började i tidig ålder då hon satt hemma och beundrade familjens fotoalbum. Och hon menar att modellkarriären var en fantastisk skola för en grund som fotograf.

- Allt och ingenting inspirerar mig. Varje sekund av livet; min hjärna är en blandning av känslor som går i gång av varje liten sak som mina ögon uppfattar, säger Helena och det hörs att när hon väl börjar prata om fotografering, så triggar det på allvar igång hennes fantasi. Jag gillar ungefär tre foton jag tar åer år. Jag tvivlar alltid på mig själv, så jag utmanar mig att kanske gilla fem foton per år genom att lära mig nya saler, säger Helena bestämt. 

Det som är så tilltalande med fotografering är tekniken bakom. Helena är besatt av det faktum att hon kan frysa ett ögonblick i livet och fånga det med hjälp av kameran. OCh det är precis den vetskapen som lockar henne.


Uppväxten i Danmark har på sätt och vis hjälpt henne att gålla rätt kurs i karriären. Hon menar att hennes, för många annorlunda uppväxt, hjälper henne att se saker på annorlunda sätt, i Danmark är folk mer lugna och sakliga.

- Men vi har också en liten gnutta galenskap i oss, det har hjälpt mig mycket i jobbet. Galenskapen har vi väl ärvt från vikingarna, säger en skrattande Helena.

Höga skyskrapor, gula taxibilar och ett evigt oavbrutet brus, eller platta landskap, vackra kuster och en stad fylld av tinnar och torn? New York och Köpenhamn - Helenas två hemstäder. Barndommen i Danmark och vuxenlivet i USA, och visst finns det lockelser med bägge länderna. Och det är just skillnaderna som Helena älskar. En skillnad hon beskriver som berusande. Hon kommer från ett litet land med stor känsla för historik, och bor numera i ett land fullt av möjligheter. Det var den obeskrivliga känslan i New York som Helena fastnade för när hon började resa till staden för att börja jobba. Hon kände direkt att hon hörde hemma i New York. Trots att hon varit nästan överallt i världen så är den här modemetropolen en av få platser som gett henne den känslan. Men visst är det stor skillnad från lugna och sedesamma Danmark.

- Jag åker hem väldigt ofta, men New York känns också som hemma. Så, jag åker från ett hem till ett annat, berättar Helena.    

Men att flytta hem till Danmark för alltid är något Helena inte vill tänka på. Hon tror att hon hade blivit galen om hon gjorde upp planer på det sättet. Att planera långsiktigt är inte hennes grej; spontanitet och snabba ryck är hon däremot en fena på. Hennes nästa projekt är en flytt till Buenos Aires, och det ligger inte alltför långt fram i tiden.


Men trots en hektisk och aktiv vardag har Helena svårt att följa den meditationstrend som råder bland celebriteter. Hon ser så lugn och samlad ut på utsidan men hävdar att det råder kaos inuti henne. Varje gång hon gett sig på ett försök att meditera känner hon sig nästan mer stressad.

- När jag känner att jag måste fokusera och rensa hjärnan så lagar jag mat eller städar istället, säger Helena käckt. Meditation funkar inte för mig.

Trots det går hon upp o7.45 varje morgon och gör frukost till sonen Mingus. Han äter, precis som hon, väldigt mycket. Sedan promenerar de tillsammans till skolan. en vardagsrutin Helena tycker om. Har hon ett modelljobb går hon direkt till det, annars tränar hon boxning och arbetar sedan med projekt som hon har igång samtidigt. Dagarna avslutas ofta på samma sätt, hämta Mingus från skolan, läxor och middag. helena blåser direkt hål på den glamourösa bubblan som vilar kring supermodeller. Hon lever ett vanligt liv tillsammans med sin son, som är den absolut viktigaste personen i hennes liv. Och all tid de tillbringar tillsammans är dyrbar. Som singelmamma är livet på dejtingscenen lite svårare, men Helena tror att det enbart är positivt eftersom hon är mer selektiv och menar att om hon ska släppa in någon i sitt liv, och till sin familj, så måste han vara riktigt speciell. hon säger att hon redan från början ratar sådana som egentligen inte är värda varken tiden eller besväret just på grund av hennes ansvarskänsla.

- Men egentligen ser jag mig aldrig som singel, även fast jag är det, menar Helena.


Sonen Mingus är Helenas topprioritet och hon har i flera intervjuer sagt att det är helt otroligt att man själv kan skapa sin bästa vän. Hon och sonen har levt ensamma under i stort sett hela hans uppväxt. Varje dag tillsammans med Mingus är unik och speciell, som ett helt nytt äventyr, menar Helena. Hela hon förändras när hon talar om sonen och förutom ett leende, som till och med hörs på rösten, kommer det danska lugnet hon talat om upp till ytan.

- Han är otroligt coll att vara med. Vi skrattar och diskuterar mycket och utforskar nya spännande saker. Dessutom älskar vi båda Family Guy och Svampbob fyrkant.   

Stämmer det att du aldrig bott tillsammans med en man?

- Nej, det där är ett sådant där trist citat som media har förvridit. Jag har alltid rest väldigt mycket så det känns som om jag aldrig lever på en och samma plats med en person under en längre period, säger Helena med en lätt axelryckning. Men jag har självklart levt i längre förhållanden och då har jag delat hem med dessa personer. Omständigheterna gjorde bara att vi inte sågs speciellt ofta.

Du har dejtat många som arbetat inom kreativa yrken, har du någon speciell manstyp som du faller för?

- Den enda skådespelare jag varit tillsammans med är Mingus pappa. Men jag tror att det är inspirerande att vara med någon som är kreativ. Jag vill bli utmanad och själv utmana. Det är så viktigt att lära känna varandra och upptäcka att man kan få andra att se saker på ett annorlunda sätt. Men vilket yrke de har spelar ingen roll så länge de trycker på rätt knappar inuti mig.

 

Under hösten har Helena varit aktuell i flera olika kampanjer, men främst har hon synts som kampanjansikte för Coca-Cola Lights senaste kampanj Passion for Fashion. En kampanj Helena för en gångs skull är riktigt nöjd med.

- Jag ser ut som en sådan energifylld person jag i hemlighet avundas, och det gör mig jätteglad, säger Helena.

Klänningen skapad av svenska modedesignern Ida Sjöstedt är hon också nöjd med. Helena beskriver den som en vacker och originell klänning som man blir glad av att bära. Varför valet föll på Helena, är helt enkelt för att Coca-Cola Light tycker att hela hennes person är förknippar med mode.

 

Att Helena är en ikon associerad med mode är något hon inte alls vant sig vid. Och hon blir trots så många aktiva år fortfarande obekväm när det kommer fram någon på gatan för att ge henne en komplimang. Hon menar att det är bäst att inte ta åt sig av något på djupet. Eftersom när det väl kommer till kritan endast är ett fåtal personer som verkligen känner en och uppskattar alla ens positiva och negativa sidor.

- Det  är nog för att jag är igenkänd för hur jag ser ut och inte för vem jag är, säger hon och pausar. Det kommer väl med jobbet. Men tro mig, hur många positiva kommentarer folk än säger så får jag höra nästan lika många negativa anmärkningar också, inflika Helena bestämt.

 

Varje specifikt jobb ger ny energi, alla plåtningar kräver annorlunda atmosfärer och det är det som kickar igång mångsysslerskan Helena. Hon menar att hon egentligen inte bara har så mycket energi utan blir utpumpad av att umgås med riktiga energiknippen. Även om hon egentligen önskar att hon hade klarat av att hålla på så själv.

- Jag är i bättre form än någonsin. Och det beror på att jag verkligen utmanar mig själv och tvingar mig att gå och träna. Det är en utmaning eftersom jag egentligen inte är en person som tycker om att träna. Ibland är jag i bra form, och ibland måste jag erkänna att jag är alldeles för lat, skrattar Helena.  

Skulle du i framtiden kunna tänka dig plastikkirurgi?

- Jag har inte emot mycket i livet. Men jag är alldeles för feg för det. Tanken på att någon som rotar runt i ens ansikte och i ens kropp känns väldigt obehaglig.

 

Vad som väntar Helena i framtiden vill hon inte prata högt om. Hon har många bollar i luften och ett par ännu hemliga projekt på gång.Men det finns i alla fall ingen större risk att hon lägger modellandet på hyllan än på länge.

- Framtiden? Vem vet... Förhoppningsvis många fantastiska ögonblick...


    

Av Linda - 16 november 2011 23:54

Nu när jag har läst ut Plaza Kvinnas December nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Sådan mor, sådan dotter? Jag tyckte att detta var jävligt intressant att läsa om, och man känner igen sig en del, och det kommer alla att göra på ett eller annat sätt! Så därför tänkte jag skriva ner vad jag kunde läsa i artikeln.


Oavsett om hon är närvarande eller frånvarande; om du ser upp till henne, har en avslappnad relation till henne eller är i ständig konflikt, så är din mamma förmodligen den person som påverkar ditt liv allra mest.

Artikeln är skriven av Charlotta Jakobsson.

 

Hon bar dig i sin mage, gav dig liv, närde dig, vårdade dig och uppfostrade dig. Din relation till din mamma borde alltså vara okomplicerad; fylld av kärlek, respekt och tacksamhet, men som alla döttrar vet så är det inte alltid så det är. Utan att på något sätt nedvärdera relationen mellan fädrar och deras döttrar vågar jag påstå att din mamma, och relationen du har med henne, är en av de viktigaste pusselbitarna i att du formats till den person du är idag. Kanske till och med den allra viktigaste. Ni är båda kvinnor; och tack vare (eller på grund av, beroende på hur man vill se det) kombinationen av gemensamma gener och påverkan under din uppväxt så är det ofrånkomligt att hon på ett sätt alltid kommer att vara din spegelbild. I henne kan du se en bit av din historia och en del av din framtid.

 

För mig är det faktumet lika betryggande som skrämmande. Vi har ett speciellt band - förmodligen i likhet med massor av andra mödrar och döttrar - och det är ett band som övergår logik, ord och världslighet. När jag var yngre kunde jag till exempel känna en lätt berusning när min mor tog ett glas vin, vilket jag då tyckte var lika roligt som självklart; jag ifrågasatte aldrig att det kanske inte borde vara fysiskt möjligt. Jag älskar min mor, högaktar henne, beundrar henne på många sätt - och är livrädd för att bli som henne. Min oro lättas inte heller av att ju äldre jag blir, desto fler likheter ser jag mellan oss. Än så länge rör det sig mest om konkreta, men ganska betydelselösa små detaljer; när jag var liten tyckte jag till exempel att min mamma var rolig som hade solglasögon på sig hela tiden, även när det inte var soligt ute. Nu är jag otroligt ljuskänslig själv och drar gärna på mig glajjorna trots en uppenbar brist på solstrålar. Eller, jag minns att hon ofta fick ett trängande behov av att kissa på de mest opraktiska ställen; något som bland annat har resulterat i att vi vid ett tillfälle var tvungna att formligen rusa in i riksdagshuset för att låna deras toalett. en episod som jag kommer att tänka på varje gång jag själv är i sama behov vid något opassande tillfälle, vilket tyvärr händer oftare än jag egentligen vill erkänna.

 

Mamma är lik sin mamma, som det så fint heter i Siw Malmkvists låt från 1968. Och egentligen är det väl inget fel med det. Min mor har massor med egenskaper som jag skulle vara stolt över att ha. Och det besvärar mig inte nämnvärt att jag behöver bära solglasögon i tid och otid, lika lite som alla de andra små egenheterna som jag ärvt av henne känns belastande. Gör det vår relation okomplicerad? Verkligen inte. För sen dinns det det där andra. De där sakerna som jag ser hos min mor och som jag - trots min kärlek till henne - inte bara är rädd för, utan verkligen fruktar att jag ska ta efter. De där sakerna som gör att jag ogärna speglar mig i henne, av rädsla för att helt enkelt se för mycket av mig själv. De hänger ihop - hennes ständiga kamp med vikten, som över åren resulterat i mer uppgång än nedgång. Hennes fysiska svagheter som resulterat i krämpor och ännu större svagheter. Och hennes oförmåga att ta tag i situationen trots att hon inte är nöjd med den själv, en oförmåga som på sistone fått mig att känna en växande irritation gentemot min mor. Det är inget jag är stolt över, tvärtom. Hon gör naturligtvis så gott hon kan, och jag skäms för att jag känner ilska. Missförstå mig inte - jag klandrar henne inte. Det är inte det frustrationen grundar sig i. Jag kan se att jag och min mamma delar en, åtminstone i hennes fall helt och hållet rättfärdigad, känsla av att ha fått kämpa tillräckligt här i livet, och därmed gjort sig förtjänt av lite lugn och ro. Nej, min ilska grundar sig i rädslan över att titta på henne och inse att jag är likadan själv.


Det låter kanske inte som ett oöverkomligt problem. Jag är uppenbarligen tillräckligt klarsynt för att se konkret vad jag är rädd för, och borde därmed också ha alla möjligheter att vända utveckligen. 

Men det är här som skon klämmer. Banden mellan mor och dotter är oförklarliga, och oförklarligt starka, och just för att hon är min mor så känns det oundvikligt. Som att oavsett hur mycket jag kämpar för att dra åt det andra hållet, så ser jag mig själv istället närma mig henne allt mer. Om det är sant eller inte, och i så fall vilken roll det faktum att vi delar gener spelar gentemot den påverkan hon har haft på mig genom min uppfostran och barndom, är mindre viktigt. Det är känslan av att varken hon eller jag egentligen har kontroll över hennes enorma inflytande över mitt liv som är skrämmande.

 

Om det nu är någon tröst så är jag knappast ensam. Inte en kvinna i min omgivning har svarat nej på frågan om de är rädda att bli som sina mammor  - även om alla rädslor och orosmoment ser olika ut. En vän, som har en på många sätt ganska komplicerad och distanserad relation till sin mamma, berättar att hon trots det mentala avståndet mellan dem inte kan låta bli att oroa sig för deras inbördes likheter.

- Mest rädd är jag för att jag tar efter hennes mönster när det gäller relationer till män. Jag kan se att jag har samma tendenser som henne när det gäller hennes överdrivna förmåga att anpassa sig och böja sig efter den andra personen. På många sätt är hon väldigt stark och jag ser upp till henne, men när det kommer till relationer så suddar hon liksom ut sig själv helt, och det är jag jätterädd för att ta efter.


Det som kompicerar oron för att bli som våra mödrar, och därmed ofta den relation vi har till varandra, är att det ofta handlar om svåra och stora ämnen, kanske saker som berör våra djupaste rädslor. Om saker som självbild och självkänsla, om hur vi är som kvinnor, om rollen vi spelar i våra förhållanden, om hur vi är som vänner, som partners, som mammor. Om man har ett dåligt eller komplicerat förhållande till sin mamma är chansen att man efterliknar henne kanske ännu mer skrämmande, men även om man - som jag till exempel - står varandra nära och anser sig ha lärt sig och fått med sig miljoner värdefulla ting från henne, så finns det alltid ömma punkter som vi i största möjliga mån vill undvika att ta efter. 

 

En person som tittat närmare på relationen mellan mammor och deras döttrar är Deborah Tannen, professor i lingvistik och författare till Den där kan du väl inte ha?, en bok om hur mödrar och döttrar kommunicerar. Hon menar att många konflikter mellan mor och dotter grundar sig just i risken/chansen att dottern ska bli som sin mamma.

- Framförallt handlar många problem om missförstånd när det gäller dotterns respektive mammans åsikter om den risken. Mammor ser ofta sig själv i sina döttrar och vill ge råd för att undvika att dottern begår samma misstag som hon själv gjort till exempel, medan dottern, som ofta ser upp väldigt mycket till sin mamma och vill att mamman ska tycka att hon är bra som hon är, tar råden som kritik.

Enligt Dr. Tannen är en annan orsak till konflikt att både mammor och döttrar missförstår maktbalansen i relationen mellan dem.

- Båda parterna tenderar att överdriva den andra personens makt och undervärdera sin egen. Jag hade verkligen en aha-upplevelse när jag insåg det här! När en dotter är liten är mamman hennes hela värld; men många mödrar förstår inte hir och hir mycket de påverkar sina döttrar. På samma sätt tenderar vuxna döttrar att inte se sina mammor som sårbara, och därmed undervärderar de sin påverkan på dem, menar Dr. Tannen.

 

Det räcker att se sig omkring för att inse att hon har en poäng. En kvinna berättar för mig att hon är fundamentalt olik sin mamma, och dessutom har bott långt från henne i ett annat land under hela sin uppväxt; ändå är hon vettskrämd för att bli som henne. En annan att hon är väldigt lik sin mamma och att den likheten skrämmer henne; trots det har hon svårt att släppa den oerhört täta och nära kontakt de har. Hon nästan tvångsmässigt delar alla aspekter av sitt liv med sin mor, för att sedan bli irriterad när mamman försöker komma med råd, eller, som det heter i dotterns ögon, lägger sig i.

 

Och det finns så klart lika många sätt som det finns mödrar och döttrar att hantera den här rädslan, och därmed i längden hantera påverkan som våra mammor har på oss.

- I mina samtal har jag hittat hela skalan, från relationer där man ligger i ständig konflikt via relationer där man är verbal och diskuterar och bråkar mycket men ändå står varandra nära, till de som inte bråkar alls. Skillnaderna handlar lika mycket om personlighet som kulturella faktorer tror jag, säger Dr. Tannen.


Själv tillhör jag den sista katergorin, jag bråkar oerhört sällan med min mamma. Trots att jag inte ser mig själv som en konflikträdd person i några andra sammanhang i livet - och det tror jag inte att hon heller är - så tar jag verkligen hänsyn till vad jag säger och gör för att inte skapa konflikter mellan oss. Klok som hon är har hon säkert räknat ut åtminstone delvis hur rädd jag är för att bli som henne, men det är ingenting som jag säger rakt ut. Jag tror att problemet, från min sida, ligger i obehagligheten i att bråka med den person som står mig allra närmast i livet. Att hantera en konflikt med en vän, en kollega eller till och med en partner är inte ens i närheten lika skrämmande, precis som att det inte är speciellt jobbigt att inse att man är ganska lik sin bästa barndomsvän. 

 

En klok person sa till mig för et ttag sedan att det är fascinerande med vissa människor; de verkar liksom stöpta i samma form. Jag förstod precis vad han menade. Att se sig själv i en annan människa är en enorm trygghet; man får en känsla av rötter och tillhörighet, av att göra hemma, och i bästa fall, att ha en förebild som ligger så pass nära en själv att det faktiskt är realistiskt att sträva ditåt. Men ju mer man ser av sig själv desto lättare är det att bli rädd; vi tenderar ju att vara mycket mer kritiska mot oss själv än mot andra människor. Och däri tror jag nyckeln ligger när det kommer till den vackra, men ack så komplicerade relationen mellan mammor och döttar. Ibland kan det vara svårt att vara objektiv när man tittar på sig själv; men genom att spegla oss i våra mödrar ser vi oss själv, med svagheterna lika blottade som styrkorna. Och hur glada, stolta och tacksamma vi än är för det sistnämnda är det svårt att bortse från rädslan över att det förstnämnda ska ta över. Så är det i alla fall för mig. När jag tittar på min mamma ser jag mig själv; både min historia och en liten del av min framtid. Och det är skrämmande, men också en källa till en oerhörd tacksamhet... 

 

  

Av Linda - 16 november 2011 19:34

Nu när jag har läst ut Plaza Kvinnas December nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln som hanlade om Modeundret Phoebe Philo. Phoebe jobbar som chefsdesigner hos modehuset Celiné. Det var intressant att läsa om så jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa i artikeln.


Det finns få designers som förtjänar ikonstatus medam de designar, lever och regerar. Brittiska Phoebe Philo är en av dem. Som före detta chefsdesigner för Chloé, och som nuvarande på Celiné, har hon skapat en kvinnligt tidlös look som lever för alltid.

Artikeln är skriven av Charlotta Rudarp-Berggren.

 

"Phoebe Philos inflytande sträcker sig långt utanför modevärldens insatta ... den här visningen och kollektionen var en succé i sig självt. Den utökade på ett direkt sätt Celiné-världens gränser (hela vägen till rockfestivalerna) och bekräftade Philos förmåga att behärska alla koder som bygger upp hennes framgångsrika märke", skrev style.com;s Nicole Phelps i sin recension av Phoebe Ohilos vår/sommar-visning 2o11 för modehuset Celiné.  

Philo har nu visat tre säsonger av minimalistiska, sportiga kläder för en modern kvinna. Något som ligger precis rätt i tiden. Och just det där med att ligga rätt i tiden, tycks vara hemligheten bakom Phoebe Philos framgångar.

 

Redan som elev på Central Saint Marins väckte Ohilo uppmärksamhet, då med sin personliga stil. På den tiden bestod hennes look av en glittrig hiphip-stil komplett med långa lösnaglar och en guldtand i den övre tandraden. Efter en rundfrågning bland personalen på Central Saint Martins, och bland elever som studerade samtidigt som Philo, så verkar den generella konsensusen vara att hon redan då var en"it-girl". Philo var någon som många ville vara, eller åtminstone se ut som.

- Hon hade en speciell stil, eller flera snarare. Hon var liksom alltid ett steg före alla andra, kommenterar en av de tillfrågade tidigare Central Saint Martins-studenterna.

 

Någon som uppmärksammade Philos talang och spännande personliga stil redan under designhögskoleåren var Stella McCartney. McCartney tog sin examen från Central Saint Martins ett år innan Philo. Efter avklarad examen rekryterades Philo till Chloé 1997 av just McCartney som då tagit över rollen som chefsdesigner för det omtalade modehuset.

Första kollektionen gjord av McCartney och Ohilo för Cholé blev varmt mottagen av modepressen. coh på det spåret fortsatte det. De efterförljande kollektionerna hyllades av både moderedaktörer och konsumenter, vilket naturligtvis hjälpte till att skapa den beryktade hypen kring märket. Redan under tiden hon var McCartneys högra hand viskades det om hur stor roll Ohilo egentligen hade i skapandet av Chloés unga, hippa stil. När Stella McCartney år 2oo1 lämnade Chloé för att skapa sin egen signaturlinje, lämnade hon plats åt Philo att kliva i hennes skor som Chloés chefsdesigner. Och Philos första kollektion för Chloé gav modepressen vatten på kvarnen gällandes vems hipp-formula som egentligen gjort det franska modehuset så populärt. Enkla välskurna basplagg, bikinis med aptryck och rastafarifärger gjorde hennes debutkollektion till en direkt succé. Efter det följde modeklassiker som tröjan med banantryck och handväskan kallad Paddington.

 

Men viktigare än så var att Philo cementerade sin roll som en av det tidiga 2ooo-talets mest intressanta och relevanta designers. Hon skapade den moderna kvinnans idealgarderob.

- Hon har en konsekvent definition av den moderna kvinnan med referenser och influenser från de senaste tio årens mode för kvinnor. Hon sätter klassiska plagg i ett modernt och bärbart sammanhang. Det i kombination med en stark redigering av material, form och färgskalor som speglar dagens kvinna och hennes position, säger Adam Saletti, som ger ut tidningen The Gentlewoman.

 

Philo tycks också vara en lika modern, stark och egensinnig kvinna rent privat. År 2oo6 valde hon att hoppa av chefsjobbet på Chloé för att på heltid ägna sig åt familj och sina två små barn. Ett ovanligt val kan tyckas, men något som också skulle visa sig vara ett smart karriärsdrag. Genom att lämna modevärlden hungrades efter Philos plagg i nästan två år kunde hon när det franska modehuset Celiné knackade på dörren förhandla sig fram till exakt den roll hon ville ha. Rent praktiskt innebär det att Philo, trots att Celiné är franskt och baserat i Paris, har fått förlägga sin designstudio i London.

 

Baserad i London är också den nua publikationen The Gentlewoman. Det är en tidning med en liknande estetik som Philos. Philo valdes däremot som omslagskvinna till premiärnumret.

- Det var den perfekta timingen med Phoebes första Celiné-kollektion och vårt första nummer. Phoebe är den starkast lysande symbolen för den nya kvinnan. Hon är kvinnan i tiden, understryker utgivaren Adam Saletti.

 

Det är alltså nu två år sedan som det franska modehuset Celiné kontaktade Philo med erbjudandet att ta över rollen som chefsdesigner. Och på bara tre säsonger har hon lyckats rita om garderoben för dagens kvinna. Det handlar om strömlinjeformad minimalism, enkla basplagg men med en ständig följeslagare i form av nya hippa, detaljer och accessoarer.


Med sin fingertoppskänsla bemästrar Phoebe Philo ett brett spektra av olika stilar. Precis som andra modelegender som Karl Lagerfeld och Yves Saint Laurent, så behärskar hon tekniken att hoppa från stil till stil samtidigt som det alltid finns en konsekvens och något som andas "Philo" över kollektionerna. Något som går väl i linje med modernitetsbegreppet och dess flyktighet. Det håller Adam Saletti med om:

- "Modernt" är alltid ett flyktigt begrepp. Just nu definierar Phoebe Philo kvinnligt mode, för och av kvinnor, starkare än någon annan designer...  


 

  

Av Linda - 16 november 2011 00:34

       


Nu har jag suttit och kollat igenom CHIC nummer 24 (18 November) 2o1o, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Jag har nästan bara hittat kläder denna gången, och det blev inte så mycket.


Detta hittade jag i Chic nummer 24 (18 November) 2o1o:

* Pumps ASOS finns hos www.asos.com, 515 kronor- VILL HA! Tycker att dessa är jättesöta och fina! Inte så jävla dyra är dem heller så!

* Lanvin for H&M, 1499 kronor- VILL HA! Älskar den rosa färgen på klänningen! Dessutom gillar jag verkligen Lanvin-fodral!

* Lanvin for H&M, 1499 kronor- VILL HA! Ytterligare en klänning som man skulle vilja ha! Färgen är la inte min färg, men jag älskar ändå klänningen!

* Lanvin for H&M, 1999 kronor- VILL HA! Denna är sjuktsnygg också! Dessa är mina absoluta favoriter från Lanvins kollektion i samarbete med H&M.    

Av Linda - 15 november 2011 21:34

Nu när jag har läst ut CHIC nummer 24 (18 November) 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Ida Sjöstedt. Jag tycker att hon gör en del fina kläder, speciellt hennes kappor. Det var intressant att läsa om Ida som började från scratch, så jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa om henne i artikeln.


Det finns många inspirerande kvinnor och i varje nummer av CHIC får du möta en av dem. Nu har turen kommit till designern Ida Sjöstedt.

Artikeln är skriven av Emilie Cederquist.


Så länge Ida Sjöstedt kan minnas har hon älskat mode. Med en London-examen i mode och design i bagaget tvekade hon aldrig att starta ett eget klädmärke.

- Genom mode har jag hittat mitt kreativa sätt att uttrycka mig. Jag har alltid vetat att jag vill jobba med det och min dröm har varit att ha något eget. 

Vad hade du för mål när du srartade?

- Att etablera mig på den svenska modescenen och kunna leva på mina kläder. Jag satte upp delmål och det första var att komma in i ett par bra butiker och få press så att märket blev synligt. Efter det ville jag ha en visning, sedan en större visning och finnas i fler butiker. Jag startade från scratch och hade inget ordentligt kapital, menen tydlig version.

Du startade 2oo2, hur var det att vara en av pionjärerna, före "det svenska modeundret"?

- Det var som var skönt var att jag inte hade några förväntningar på mig. Jag kunde göra vad jag ville för jag hade inget att leva upp till. Det tog lite tid men sedan togs min design emot av svenska folket.


Hur går det till när du skapar en kollektion?

- Det är som ett pussel, vi plockar, lägger till coh drar ifrån. Det är en stor hantverksprocess. när vi har börjat konkretisera allt så får vi ofta nya idéer. men någonstans måste man bromsa och sätta stopp.

Hur känns det när du är klar?

- När jag var liten och ritade blev jag frustrerad över att jag hade en bild i huvudet men inte kunde få ner den exakt så på pappret. Nu känner jag en tillfredsställelse när jag tittar på mitt inspirationsmaterial och det färdiga resultatet och ser en röd tråd. Jag har något i huvudet som jag sedan kan dela med mig av till någon annan. Vi människor strävar väl alltid efter att försöka få andra att förstå vad som rör sig i våra huvuden.  


Var hittar du inspiration?

- Det är sällan jag blir inspirerad när jag ser en fin klänning. Jag älskar däremot modedokumentärer. Det är extremt inspirerande när man får titta in bakom kulisserna, se hur andra arbetar kreativt och ta del av tankeprocessen bakom någonting färdigt. 

Hur håller du ångan uppe säsong efter säsong?

- Det blir lätt slentrian och jag vill inte fastna så att det bara går på repeat. Jag vill känna att det fortfarande är roligt, och att Ida Sjöstedt som märke och jag som person utvecklas. Så länge jag gör det speglas det i kollektionen. Gör man avkall på det och bara tänker på siffror så tappar man grundvärdena i det man håller på med.

Vad är roligast med ditt jobb?

- Att jag får jobba med något som jag brinner för och att alla jag jobbar med också gör det. Det är varierande. jag skulle bli tokig om jag var tvungen att sitta vid en dator fem dagar i veckan året om. Att man får uppskattning för det man gör är också en stor del i det hela. Jobbar man i motvind hela tiden är det säkert inte lika roligt.

 

Vad är det för skillnad på att arbeta i branschen idag jämfört med när du började?

- Det har alltid varit, rent praktiskt och ekonomiskt, väldigt svårt, det finns inga genvägar. Intresset för det vi gör är större nu samtidigt som marknaden har vuxit och det är fler aktörer och större konkurrens. Ska man starta eget nu som nyutexaminerad är det lättare på ett sätt, men svårare också. Det finns redan en plattform, men det krävs också mycket mer för att du ska synas.

 

Finns det något du ångrar i din karriär?

- Mitt tips till någon som vill starta eget är att det kanske inte är det smartaste att starta helt själv. Hade jag haft möjlighet att ha en businesspartner som hade kunnat sköta företagsbiten åt mig så hade det definitivt varit ett smartare drag.

 

Vem drömmer du om att se i dina kläder?

- Det är alltid kul när kläderna hittar sin bärare och personen bär upp dem på rätt sätt. Jag kan inte säga någon specifik kändis. Det känns som att det har gått lite inflation i stilikoner, det börjar bli urvattnat. De flesta tjejer i Sverige har bra stil idag.

 

Du gör mycket brudklänningar nu, hur är det?

- Det är kul att kunden kommer till mig personligen och specialbeställer en klänning till sitt livs viktigaste dag. Som designer är det roligt att veta att det inte är något slit-och-släng utan ett plagg som köparen behåller hela livet och som kanske går i arv till hennes dotter. Det är ett värde som betyder mycket för mig.

 

Vad är du mest stolt över i din karriär?

- Att jag har lyckats hålla på så här länge, det är snart tio år faktiskt. Att jag har lyckats bygga upp det här från i princip ingenting, och även att jag har stått fast vid min egen personliga vision och behållit min integritet i den här branschen...

 

TOPP FEM: Tips till dig som vill bli designer

1. Skaffa en utbildning i desing och viss mönsterkonstruktion/sömnad så du får förståelse för hur man skapar kläder.

2. Praktisera. På en praktikplats får du lära dig inifrån hur arbetet verkligen går till.

3. Ha en vision om vad du vill göra och fundera på varför du vill jobba med mode.

4. Ha roligt när du jobbar och försök hitta andra som du kan ha ett kreativt utbyte med.

5. Var beredd på att det tar tid att slå igenom. Men stå fast vid din vision och ta ett steg i taget så har du alla möjligheter att lyckas...


  

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ LindaDelicious med Blogkeen
Följ LindaDelicious med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se