Nu när jag har läst ut CHIC nummer 24 (18 November) 2o1o, kom jag till den här artiklen som handlade om Charlotta Flinkenberg. Jag har följt henne genom åren då hon har vart chefredaktör för dem tidningarna som jag har läst. Jag tycker att hon är jävligt grym och hon är en stor inspiratör, och dessutom verkar hon vara en jävligt bra chef. Artikeln var jätteintressant att läsa också, så därför tänkte jag skriva ner vad jag kunde läsa om henne i artikeln.

Som chefredaktör med tre barn vet CHICs Charlotta Flinkenberg hur svårt det kan vara att kominera karriär med familjeliv. Hennes bästa tips? Mycket humor och komplimanger.

Artikeln är skriven av Helena Skoog.

Charlotta Flinkenbergs karriär började med en krasch.

Hon sitter på sitt kontor på CHIC med ett av sina tre barn, tvillingen, Elias, i famnen och berättar att hon egentligen ville jobba med form, som AD. Men efter en ettårig konstutbildning och sedan nobben från AD- och reklamutbildningar på en rad skolor i Stockholm fick hon dåligt självförtroende och tänkte att hon var en för dålig formgivare för att satsa på den karriären. Så, hon valde det hon var näst bäst på - att skriva.

Men en lång journalistutbildning orkade hon inte med, så som 23-åring startade hon en egen tidning istället.

- Jag tog flera banklån och gjorde alla klassiska misstag. litade inte på mig själv, anställde jättemycket folk, hade lysixa lokaler på Söder... Jag skulle konkurrera med Nöjesguiden och göra en flashig gratistidning. Som givetvis konkade efter ett nummer och jag fick miljonskulder och böev förtalad i Resumé och allt gick åt pipsvängen, berättar hon.

- Men det var ändå en rätt nyttig läxa rent praktiskt. Jag började i en konstig ända om man ser på andra i min bransch, många har ju börjat på golvet som reportrar och sedan arbetat sig uppåt och gått den långa vägen med utbildning. Jag började som VD och ägde hela bolaget och sedan kraschade jag och fick börja på golvet igen.

Hur hanterade du den motgången?

- Jag var ju både arg och bitter och besviken och skamsen, alla möjliga känslor. Men en ganska positiv sak med den här typen av krascher, det är att man får en revanschkänsla i kroppen. "Jag ska minsann visa folk att jag inte bara är en sopa. Får jag en andra chans, då jäklar".

Charlotta stämde tidningen som hade förtalat henne och vann rekordskadestånd, och sökte en reportertjänst på tjejtidningen Frida som hon fick.

På Frida valde hon att ta chansen. Hon gjorde allt de bad om - från att svara på läsarbrev till att skriva horoskop. När hon tre månader senare fick en fast anställning frågade förlagets VD om hon ville bli chefredaktör.

- Det är fortfarande det karriärsteg som jag minns med mest glädje, för det var den första riktiga "titel efter prestation"-grej som jag hade fått. Den befordran gick jag verkligen ut och firade. Sedan var jag chefredaktör på Frida och jag tror att jag dubblade upplagan på två eller tre år.  

på Frida började den karriär som skulle ta henne via frilansliv med galna uppdrag som ingen annan ville ta, till chefredaktörsposten på Vecko-Revyn där hon vände upplagan som då var på nedåtgående.

- Tjänsten på Vecko-Revyn klassar jag fortfarande som en av de svåraste grejerna jag har gjort i min karriär, säger hon och tar upp nappen som Elias har tappat på golvet.

- Jag jobbade oerhört mycket och det var jobbigt emotionellt att vända den nedåtgången. Att få med sig redaktionen. Folk skrev protestmanifest men när det gick bättre för tidningen så fattade de att hon kanske hade en del rätt ändå den där kärringen som kom hit och tvingade oss att komma i tid och inte gå på bio på arbetstid.

Du verkar vara kaxig och självsäker, varifrån kommer självförtroendet?

- Jag har haft en trygg uppfostran med peppande föräldrar. Mamma har alltid satt sina fyra barn framför sig själv. Hon har tragglat läxor, kommit på fotbollsmatcher och skjutsar till ridläger. Många gånger har jag dock varit osäker inombords och mått illa inför utmaningar. Men jag har tänkt att det bara är på låtsas. Jag har lurat mig själv och på så vis kanske lurat andra också. 

Hur då?

- Är man inte medfött cool eller självsäker så kan man spela det. Man kan träna upp sådana grejer som med allt annat. har du inte bra gehör så kan du inte få det, men du kan lura alla att du är en bra businesswoman.

- Jag har nog inte vett heller att bli rädd för vissa saker. Har du fiaskon i bagaget så kan du också bedöma graderna i helvetet av hur de påverkar dig. Många överdriver vad det blir för effekter av att göra bort sig, eller få nobben, eller få sparken... De tror att livet är slut eller att det blir katastrof.. men oftast löser det sig. Det är bara att borsta bort dammet och resa sig. Lös det istället för att bara sitta och älta. Grunden till många framgångar är en historik av fiaskon. Faktiskt. Se på dem som har lyckats. Oprah Winfrey, tror du att det första hon gjorde blev succé?   

Efter några år på Vecko-Revyn tjatade Charlotta på förlaget om att de skulle köpa in licensen för en svensk Glamour. Så småningom, ungefär samtidigt som hon fick sitt första barn och släppte sin andra bok "Viktiga boken - från godisråtta till storlek 38", fick hon igenom sin önskan och blev chefredaktör för den nystartade tidningen. En position där de som bestämde var cheferna på prestigefyllda förlaget Condé Nast.

- Det var plågsamt lärorikt, för man blev nobbad och fick göra om saker. De var VÄLDIGT svårimponerade. Jag fick lära mig att trolla med knäna och göra något som såg ut som a million bucks utan att ha de ekonomiska resurserna. Och jag lärde mig att man alltid, alltid kan prestera bättre. Overachieve!

Efter Glamour fick hon erbjudandet att starta en egen tidning på aller media. Då började hela resan med CHIC, som nu har pågått i två och ett halvt händelserika år. 

Hur gör man för att ha din karriär och dessutom klara av småbarnslivet?

- Det första man måste bestämma sig för, det är att inte ha dåligt samvete. Och konstatera att du inte kommer att hinna både och. Allting är en krass prioriteringsfråga när du skaffar barn och gör karriär parallellt. Det krävvs ett stabilt psyke för att kunna flytta fokus från barnen och gå in på jobbpiloten.  

- Du bör vara påhittig och får inte gripas av panik. Kommer du för sent till dagis och de är sura - ta med dig tidningar och godis till dem nästa gång! Visst, det mest pedagogiska är att sitta och läsa sagor och bygga lego, men pallar du inte så lär barnen kolla på TV.

Kan du delegera något?

- Man pratar fint om att delegera, men när man är stressad som småbarnsförälder handlar det i själva verket mer om att dumpa skiten i andras knän. Delegera är en fin term som kräver framförhållning. I verkligheten har du sällan den tiden, då blir det krascher.  

Men hur får man relationen att fungera?

- Jag är inte en särskilt bra fru, så jag är fel person att svara på det, haha. Sedan barnen kom har vi kommit till en annan nivå i vårt äktenskap. Vi går omkring som lulliga zombies. De där ambitionerna att "ta på dig något sexigt" eller "laga en liten hummermiddag för er själva" - vem fan har tid med det?! Du kommer inte ens hinna raka benen eller gå och handla en hummer på Prisextra. I vår verklighet är det mer "Är du gullig och micrar den här maten medan jag matar Elsa och byter blöja?" Satsa på sånt som inte är tidskrävande. Var trevliga i tonen, försök ha lite humor trots sömnlösheten och slösa med komplimanger.

Vad är roligast med ditt jobb?

- Det är nog själva hantverket, att göra tidning, som jag verkligen älskar. Som att jobba i tomteverkstaden, med alla små nissar som sitter och jobbar. Jag älskar att det är konstans stimulans. Jag skulle göra det här på min fritid om inte någon var så snäll att de gav mig lön för det...

9 snabba med Charlotta

1. Vilken mobil använder du?

Nokia N8. Har även en iPhone som jag har lagt åt sidan ett tag.

2. Hur mycket tjänar du?

Mer än Lennart Ekdahl, mindre än Amelia Adamo.

3. Vilket var ditt bästa pch sämsta ämne i skolan?

Bästa: Latin, Bild. Sämsta: Matte.

4. Vilka tre teknikprylar klarar du dig inte utan?

Eltandborsten, mobilen och plattången. 

5. Vilken är världens mest överskattade tidning?

Amerikanska Vouge. Vackra modejobb, visst- Men hur svårt är det med DEN budgeten? 75% äe ju dessutom annonser.

6. Gör du din egen deklaration?

Gud nej. Jag delegerar bort sådant jag inte är bra på. 

7. Värsta jobbet du haft?

Stenplockare på en badstrand på Mykonos. 

8. Otrevligaste kändis du mött?

Christian Slater. Madonna var heller inget charmtroll.

9. Affärskvinna du beundrar?

Oprah Winfrey. Blev även rätt imponerad av Hugh Hefners dotter Christie som föreläste på ett seminarium (och kom med en armada av livvakter)...

Nu har jag suttit och kollat igenom Cosmopolitans December nummer 2o1o, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Jag har inte hittat så mycket denna gången, och det blir så ibland.

Detta hittade jag i Cosmopolitans December nummer 2o1o:

* Sophie by Sophie Örhängen finns hos www.sophiebysophie.com, 92oo kronor- JÄTTEFINA örhängen! Inte för min plånbok, men dem är sjuktfina och jag gillar ametist som sten. Tyvärr, kan jag inte ha örhängen ens!

* Fuskpälsjacka TopShop, 18oo kronor- Tycker att denna ser skön ut och den är rätt fin för att vara en päls!

* Kuvertväska Ginatricot, 199 kronor- Fin väska! Bra pris på den också!    

Nu när jag har läst ut Cosmopolitans December nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Blake Lively. Hon är aktuell med en ny film där hon spelar mot Ben Affleck, så jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa i artikeln.

Nu tar Gossip girl-plingan Blake Lively klivet in på bioduken i thrillern The Town. För Cosmo berättar hon om hur det var att spela in intimscener med Ben Affleck redan första dagen, om sin dolda talang och de oväntade framtidsplanerna.

Artikeln är skriven av Sian Edwards. Översättning Isabella Bjurström.

Nu i december kommer du att kunna se den sjukt snygga Gossip girl-stjärnan Blake Lively spela en knarkande ensamstående mamma i Ben Afflecks film The Town. Det är en mycket annorlunda roll om man tänker på hennes TV-personlighet som en ung fashionista i överklassens New York. Men det är just det som är så fantastiskt med Blake Lively. Hon är sugen på att testa nya saker, hon är självsäker - men samtidigt ödmjuk - och hon vågar.

Vi träffar henne en eftermiddag i Toronto, Kanada. Kvällen före hade filmen premiär här. Hon är klädd i ett par lila glänsande boots från Chanel, en lila jacka från Sass & Bide över en vit t-shirt och en minikjol från Diane von Furstenberg. Hon har satt upp sitt hår i en hög, stram hästsvans och solbrännan är precis lagom gyllene. Hon utstrålar båe fräschhet, sundhet och sexighet. Penn Badgley, som spelar mot henne i Gossip girl och som är hennes pojkvän i verkliga livet, håller nog med.

Din roll i The Town känns ungefär så längr ifrån Gossip girl som du kunde komma...

- Ja, det är roligt att spela en annan sorts människa. Jag älskar att spela i Gossip girl, men eftersom jag gör det fem dagar i veckan, och vi är inne på det fjärde året nu, så är det viktigt att ibland få spela en annorlunda roll så att man inte glömmer bort hur man gör.

Ägnar du dig åt någon annan konstnärlig verksamhet än skådespeleri?

- Jag önskar att jag kunde svara att jag sjunger, dansar och målar men tyvärr är jag usel på allt det där ... Haha. Men jag är jätteduktig på att laga mat, det är verkligen en talang jag har.

Jaha! Kan du dela med dig av något recept?

- Det går inte eftersom jag är en spontan kock som improviserar. Jag inspireras av de smaker som finns omkring mig. När jag är ute och reser passar jag ofta på att hoppa in på någon matlagningskurs där jag befinner mig.

När du firade din födelsedag i höstas hörde vi att du lagade mat. Berätta!

- Ja, det stämmer. Jag fick den finaste födelsedagspresenten som jag någonsin fått - jag fick laga mat i ett restaurangkök! Det var i köket till systerrestaurangen till French Laundry (som ligger i Yountville i norra Kaliforniens vindistrikt), en av världens mest berömda restauranger. Jag fick vara konditorns assistent, men jag gjorde ett jobb som nio personer normalt gör. Det var konditorn, hans riktiga assistent och jag och vi gjorde jordnötskrokant från grunden. En kompis sa till mig "Jobbade du i köket i sju timmar på din födelsedag? Det låter hemskt". Haha. Jag älskade det! Det var det roligaste jag någonsin har gjort!

Hur var det att spela in Gossip girl i Paris?

- Det var helt otroligt! Vi har ju turen att filma på Manhattans gator men gatorna i Paris är något helt annat! Och jag gick på modevisningar ihop med Anna Wintour och fick kläder av Karl Lagerfeld. Jag fick nypa mig själv i armen för att fatta att det verkligen hände mig.

I The Town jobbade du med tuffingar som Ben Affleck, Jon Hamm och Jeremy Renner, hur var det?

- Jaja, vem säger att de är tuffa? du har kanske sett dem på filmduken men inte mött dem i verkligheten? Haha. Nej, det är Rebecca Hall och jag sim är tuffingarna. Det är sant! Det var som att vara med ett gäng bröder, de retade varandra Jag kunde känna mig jättesnygg i min fina outfit men så kunde de säga "Vad är det du har på dig= Ta av det där, du ser ju inte klok ut". Tack killar, nu är självförtroendet verkligen på topp, haha. Men de är inga tuffingar utan bara ett gäng väldigt begåvade män.

Och Rebecca Hall?   

- Vi hade inga gemensamma scener men hin ör ett energiknippe, en verkligt begåvad skådespelerska. Hon är en av de intelligentaste personer som jag någonsin har träffat och därtill en av de snällaste. Det är ovanligt eftersom många gånger anser inte begåvade människor att de behöver vara snälla mot andra människor och det gäller inte bara inom film och TV. Jag har sett upp till människor under lång tid som är både begåvade och berömda, men som när jag har fått möjlighet att träffa dem visade sig vara överlägsna och otrevliga. Ibland är det tvärtom, människor som jag har uppfattat som snorkiga visar sig vara hur trevliga som helst. Rebecca är i alla fall en fantastisk person.

Funderar du fortfarande på att börja plugga?

- Ja, det gör jag. Det skulle bli en annorlunda erfarenhet nu än om jag hade gått på college efter high school. Det vore härligt med anonymiteten och att kunna gå in helt och håller för universitetslivet. Det är viktigt för mig att utbilda mig och att lära mig nya saker och jag trivs som bäst när jag får lära mig från allt omkring mig. Man är aldrig fullärd anser jag.

Kan du berätta lite om hur det var att spela ensamstående mamma? Är du redo för något sådant i ditt eget liv?

- Om jag är redo? Herregud, jag har just fyllt 23! Haha, jag är redo att bli mamma när ni ser mig bärande på en bebis. Men visst förstår jag kärleken till ett barn - det är den renaste känslan av alla. Jag har flera syskonbarn så det kan mycket väl hända att ni ser mig kånkande på ett barn.

Är det svårt att göra de intima scenerna? Eller är det som vilken dag som helst på kontoret?

- Ja, vi arbetar ju inte på något kontor utan i en helt annan miljö. Vi skriker, gråter, är påverkade av heroin, kokain, smärtstillande tabletter ... Inget vi gör liknar ett kontorsjobb, Men allt det där gjorde vi den första dagen och om inte en sexscen, i det här fallet med Ben Affleck, får en att slappna av med varandra så vet jag inte vad som skulle göra det. Men visst oroar jag mig för det fysiska i en sexscen, koreografin. Men det var ingen omotiverad sexscen som skulle finnas med i trailern för att locka killar att se filmen, den fanns med för att visa hur destruktivt de här två människornas liv är och hur fast han är i den här världen som är så skadlig för honom. Det är hemskt att se hur de här två människorna som hatar varandra utför en så intim och känslosam handling tillsammans. Vi är inte exponerade i sexscenen utan vi visas i närbild från axlarna och uppåt. Det viktiga är vad som försiggår i våra ögon, scenen är mörk och tragisk.

Kan du förstå hur smarta, förståndiga kvinnor kan hamna i sådana skadliga förhållanden?

- Självklart. Men det handlar inte om förståndiga människor. Vissa människor följer sitt huvud medan andra följer sitt hjärta. Alla människor gör saker som de vet att de inte borde göra. Vem är jag och vem är du att tala om för någon att han eller hon inte ska leva i ett visst förhållande? Vissa förhållanden är direkt skadliga men människor sitter fast i dem för att de inte kan kontrollera sina känslor.

Vi har förstått att du inte gillar att träna?

- Det stämmer, jag tränar bara om det krävs för en filmroll. Jag kommer nog att få ändra mina vanor när jag blir äldre men jag gillar verkligen inte alls att träna.

Ditt bästa skönhetstips`

- Kérastase schampo och balsam. Jag kan inte leva utan dem...

Nu har jag suttit och kollat igenom VeckoRevyn nummer 24 (11 November) 2o1o, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Jag hittade bara skönhetsprodukter denna gången, och det blev inte så många.

Detta hittade jag i VeckoRevyn nummer 24 (11 November) 2o1o:

* Carolina Gynning Passion  3o ml EdT Parfym, 295 kronor- Eftersom förra doften blev en populär historia följer Carolina Gynning i höst upp med parfym nummer två. Passion doftar av bland annat rosa grapefrukt, kanel och vanilj.

* Neutrogena Norweigan Formula Hand Cream Concentrated, 45 kronor- VILL HA! Denna borde passa mina pisshänder!! Hej då torra vinterhud, nu kommer den megaåterfuktande hudserien Norweigan formula till Sverige. Lanseras som både bpdy lotion och handcremer!  

* Tony & Guy Finishing Shining Spray, 13o kronor- Smart pump som gör att sprayen fördelas som en fimma över håret. Ger jättefin glans och luktar fullkomligt underbart. Håret blir mjukt och glansigt utan att kännas plastigt. Det fördelaktiga priset bidrar också till att denna kandidat blir bäst i test!  

Nu när jag har läst ut VeckoRevyn nummer 24 (11 November) 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Nazism, kokain, mord och slavarbete. Modehusens största skandaler! Detta var väldigt intressant att läsa om, så jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa i artikeln.

De säljer kläder, väskor och skor för miljoner varje år. men bakom de blänkande fasaderna döljer sig lögner, droger, skandaler och mord. Följ med på en resa till den mörka baksidan som Gucci, Versace och Louis Vuitton aldrig ville att någon skulle få se.

Artikeln är skriven av Kim Olsson.

När Jenny Gucci, en av "Gucci-fruarna", förra året släppte boken Guccikrigen, om världen innanför dörrarna på ett av världens mest exklusiva modehus, skapade hon skandalvågor över hela modeindustrin.

I boken berättar hon detaljerat om sitt stormiga äktenskap med Paolo Gucci, barnbarn till Guccio Gucci som grundade Gucci 1923. Hennes historia om familjens ofattbara lyxliv, om magiska fester med branschens allra mäktigaste och superkändisar som tiggde och bad om att få dela rampljuset som ständigt sken på klanen Gucci är spektakulär. Men ännu mer rafflande är berättelserna om maktkampen, avundsjukan och våldet som pågick varje dag bakom den blänkande G-logon.

Medan Hollywoods stjärnor gled uppför de röda mattorna i familjens lyxiga kreationer slogs Guccio Guccis söner och sonsöner nämligen blodtörstigt mot varanndra i flera årtionden om makten över företaget och miljardarvet från Guccio. Paolo själv ställde sig mot både sin far, sin farbror och sina bröder. Under ett styrelsemöte 1983 urartade ett bråk i slagsmål och en av Paolos bröder slog honom medvetslös med en telefonsvarare. Paolo hämnades genom att först polisanmäla sina bröder för misshandel, och sen anmäla sin egen far för skattebrott. Efter Paolos vittnesmål i domstol hambade fadern i fängelse, och när Paolos farbror dog lyckades han tillsammans med sin kusin Maurizio ta över kontrollen av företaget. Inbördeskriget i familjen Gucci hade börjat på allvar.

Familjen hade redan tidigare liknats vid att "fungera som en maffiafamilj" av tidningarna, och snart skulle likheterna med den verkliga maffian bli obehagligt stora. Pengarna, lyxlivet, kändisskapet och märkets fantastiska rykte började alla snart vackla ordentligt. Maurizio och Paolo drev företagets ekonomi i botten, i början av 9o-talet stod Gucci på ruinens brant och Paolo hamnade i fängelse efter en aggressiv skilsmässotvist med sin fru Jenny. Maurizio allierade sig med en grupp mäktiga affärsmän och lyckades tvinga Paolo att sälja sin del i företaget för närmare 3oo miljoner kronor. Några år senare tvingade dock samma affärsmän Maurizio att göra samma sak, och när han sålde sin del i företaget 1993 var han den sista verkliga medlemmen av familjen Gucci att lämna företaget. Istället gjorde de nya ägarna en av sina unga designers, Tom Ford, till ny kreativ chef. Under Ford, som Maurizio velat sparka bara ett år tidigare, ökade Guccis försäljning enormt och märket återtog sin plats som ett av branschens mäktigaste hus.

Maurizio fick drygt en miljard kronor för sina aktier, men fick bara njuta av pengarna i knappt två år. En kall marsmorgon 1995 hittades han brutalt mördad. 

Spåren ledde rakt till hans egen fru...

Det mest chockerande med historierna om familjen Gucci är faktiskt inte historierna i sig själva. Snarare att de är lång från unika i den mest exklusiva delen av modevärlden. De lyxigaste märkenas mäktigaste ledare har inte bara levt spektakulära liv, de har påfallande ofta dött en spektakulär död.

Christian Dior, grundare av märket med samma namn, levde till exempel ett utsvävande liv under 4o- och 5o-talet, och dog under märkliga omständigheter under en semesterresa i Italien 1957, 52 år gammal. Den första rapporten sa att han kvävts efter att ha satt ett fiskben i halsen, och den senare hävdades det att han dött av en hjärtattack under ett högljutt parti poker. En av Diors vänner från den här tiden hävdade dock att Dior, som hela sitt liv följts av gayrykten, dött av en hjärtattack under en avancerad sexakt med flera inblandade.

Och vill man ha mer intriger än så behöver man inte leta längre än en av Guccis största konkurrenten: Versace.

Gianni Versace var 32 år gammal när han skapade det legendariska modehuset 1978. Andra italienska märken som Gucci, Armani och Valentino dominerade lyxmodet, men Versace lanserade något nytt: Korta, tajta silverklänningar, vågade och utmanande enligt Gianni själv "inspirerade av prostituerade i Milano". Där Gucci, Armani och Valentino eftersträvade svart återhållen elegans exploderade Versaces kreationer istället i glamor. De gjorde snabbt succé, och på bara några år blev Gianni Versace inte bara känd över hela världen och favoritdesigner för alltifrån skådespelareliten till de europeiska kungahusen, han blev dessutom ofattbart rik. 1996 stod märket Versace på sin topp, och sålde under ett år kläder för åtta miljarder kronor.  

Gianni själv gjorde sig under tiden känd som en livsnjutare och festälskare av precis det superdekadenta slag som 9o-talets modevärld älskade. Han köpte smycken, bilar och hus för miljoner, han flög sina vänner till exotiska resmål i privatjets för fantastiska partyb. Han betalade 25 miljoner kronor för ett luxuöst lägenhetshus i Miami, och köpte sen hotellet som låg vägg i vägg för lika mycket för att riva det och göra plats för en större swimingpool. Här anordnade Gianni under 9o-talet legendariska fester med Elton John, Sting och Naomi Campbell på gästlistan. När Madonna kom på besök specialbyggde Gianni en lyxsvi helt klädd i rött och guld åt henne. Versace öppnade butiker över hela världen, prinsessan Diana i England var bara ett av alla fans, och Gianni själv hade överträffat alla sina enga drömmars mål. Men snart skulle de intriger som tycks förfölja de stora modehusen gripa taget även om Versace.

1993 drabbades Gianni av cancer, och tvingades trappa ner på arbetet. Under tiden lät han sin syster, Donatella Versace, ta över styret av företaget. Donatella förälskade sig snabbt i sin nya maktposition, och när Gianni kom tillbaka efter sin sjukskrivning ville hon inte släppa taget. Under åren som följde berättade anställda på Versace om de fruktansvärda gräl som de båda syskonen ideligen hade om företagets kollektioner. Ursinniga vrål och sönderslagen inredning var vardag på kontoret.

1997 ska Gianni enligt vittnen ha brålat åt Donatella att han hade fått "nog av det här" och att han från och med nu tänkte "göra saker och ting annorlunda, oavsett vad du tycker". Versace var fortfarande ett privat företag helt och hållet ägt av Gianni och hans familj, men Gianni hade bestämt sig för att mot Donatellas vilja introducera det på den amerikanska börsen och sälja aktier i det. Dagarna efter den årliga modeveckan i Paris, där Versace fyllde den hetaste catwalken brevid märken som Armani och Ralph Lauren, flög Gianni till New York för att träffa bankerna som skulle invester i det nya företaget. Rykten gjorde gällande att Donatella förberedde sig för att desperat försöka övertala honom att låta bli, eftersom hon var rädd att familjen skulle förlora kontrollen över företaget, men hon hann aldrig träffa honom igen.

Bara dagar efter att han kommit hem till Miami från New York sköts Gianni till döds på trappan till sitt enorma hus av en 27-årig man vid namn Andrew Cunanan. En chockad modevärld tog emot tv-bilderna av det blodiga liket liggandes vid entrén till det lyxiga hotell som huserat så många år av den tidens största kändisar, och konspirationsteorierna om varför Gianni mörddats började genast flöda.

Efter en dramatisk jakt hittade polisen till sist Andrew Cunanan död på en husbåt i Miamis hamn. Hand hade begått självmord med samma vapen som han mördat Gianni med. Innan dess hade han dessutom mördat fyra andra människor, enligt polisen helt slumpmässigt utvalda.

I Giannis testamente fick Donatella 2o procent av företaget, och hans bror Santo 3o. Men den största delen, hälften av företaget, gick till Donatellas dotter Allegra, som Gianni (som inte själv hade några barn) älskade så högt att han hoppades att hon skulle bli den som tog över Versace efter honom. Allegra var dock bara 11 år 1997, så Donatella och Santo utsågs till förmyndare att driva företaget tills hon var myndig.

Versace och Gucci är inte ensamma om skandalerna. 2oo8 drogs lyxtillverkarna Fendi, Dolce & Gabbana och Prada in i en stor härva där det avslöjades att en betydande del av deras kläder och väskor tillverkades i fabriker i Italien av kinesiska invandrare som fick vad som beskrevs som "slavlöner", och producerades av billiga fuskmaterial snarare än det exklusiva läder som tillverkarna själva hävdade. Dessutom framkom det att flera mäktiga modejournalister länge betalats av de företag de skrev om och tipsade sina läsare om.  

Inte ens mytomspunna väsktillverkaren Louis Vuitton har gått oskadda genom skandalvågen. 2oo4 avslöjade en fransk journalist att företaget aktivt stöttade nazisterna under ockupationen av Frankrike under andra världskriget, och hade flera uttalade nazister och antisemiter i högsta bolagsledningen. Även Christian Dior jobbade under kriget för ett företag som levererade kläder direkt till fruarna till Hitlers närmaste män, och liknande uppgifter har framkommit om Hugo Boss, något just det företaget själv erkänt och bett om ursäkt för. Louis Vuitton har däremot vägrat kommentera anklagelserna, men före detta anställda i koncernen har vittnat för media om en omfattande process i bolaget för att tysta ner historien på alla tillgängliga sätt.

Trodde du att skandalerna var slut i och med mordet på Gianni Versace? Då trodde du fel, mordet var bara början... Donatella hade länge ryktats ha missbruksproblem med kokain, i och med broderns död övergick hennes festande till att påverka arbetet. En lång rad chefer sa upp sig de första åren under hennes styre, eftersom de hävdade att hennes plötsliga vredesutbrott och dyra sista-minuten-ändringar i kollektionerna gjorde henne omöjlig att arbeta med. Donatella gjorde dessutom en mängd hårt kritiserade ändringar i Versaces stil och uttryck, och i takt med att försäljningen började gå ner blev hon allt hårdare angripen av både media och kunder. 2oo5 erkände hon själv sitt tunga missbruk i en intervju med Vogue, och berättade att hon under flera år var hög på valium, rohypnol och kokain varje dag på arbetet. Till sist icensatte hennes mångårige vän Elton John en intervention, på dottern Allegras 18:e födelsedag, och tillsammans med hennes vänner och familj fick han Donatella inlagd på rehab. Där blev Donatella drogfri, och återvände året efter till företaget som nu leddes av en grupp underchefer och sakta hade börjat återhämta sig ekonomiskt. Då briserade nästa skandal: 2oo7 släppte Donatella ett pressmeddelande som bekräftade ryktena om att Allegra led av svår anorexi var sanna och att hon skulle undergå behandling. När världens finansmarknader kollapsade året efter sjönk dessutom Versaces försäljning till rekordlåga nivåer, och under 2o1o ryktades det till och med om att företaget var på väg att försättas i konkurs.

Så hur var det då med mordet på miljardären Maurizio Gucci? Kort efter hans död framkom bevis för att det var hans ex-fru Patricia Reggiani Gucci, som beställt mordet. Hon dömdes till 29 års fängelse för dådet. Samtidigt utkämpade Jenny Gucci och Paolo Gucci en så hård skilsmässokamp att Paolo vid ett tillfälle fängslades för trots mot domstolen. Paolo hävdade själv att han gått i personlig konkurs, medan Jenny ihärdigt försökte bevisa att han själva verket gömt en förmögenhet på hundratals miljoner i utländska skatteparadis. Hon skriver i sin bok att hon dagligen levde med hot från Paolo, och fruktade för sitt och sina barns liv under alla år. Paolo dog 1995, mitt under förhandlingarna, och svaret på var pengarna försvann förblir ett mysterium.

Jenny själv har även försökt lansera en egen parfym- och klädeslinje kallad "Jennifer Gucci". Hon ha blivit stämd av de nya ägarna av Gucci för namnintrång. Hennes ex-mans dotter från ett tidigare äktenskap, Patrizia Gucci, har uttalat sig å hela familjens vägnar och ilsket kallat henne "en falsk Gucci" och jämfört henne med en piratkopia av företagets väskor som säljs på billiga marknader, och avfärdat Jennys bok som "rena lögner". Rättegången pågår fortfarande.

Men under tiden fortsätter förstås catwalkvisningarna, butiker öppnas och världens störtsa modehus fortsätter sälja sina produkter för tiotusentals kronor. Man kan inte låta bli att undra över om dragningskraften hos de mytomspunna logotyperna i själva verket kommer lika mycket från själva plagget som det gör av de mäktiga modefamiljernas skandaler...   

Nu när jag har läst ut VeckoRevyn nummer 24 (11 November) 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Justin Timberlake. Artikeln handlade om filmen The Social Network bland annat och lite mer, så jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa i artikeln.

Att Justin Timberlake är en skicklig (och het) låtskrivare, sångare och artist visste vi redan. Nu får han också stående ovationer för sin skådisinsats i The social Network. VeckoRevyn träffade superstjärnan i Los Angeles, och tog ett snack om nördar, paparazzihets - och hur du behåller glöden i ett förhållande.

Artikeln är skriven av Johanna Juntunen.

- Sean Parker, som jag spelar i The social network, är ett geni, säger Justin när VeckoRevyn träffat honom i Cancún i Mexiko.

Sean Parker grundade musiknedladdningssajten napster tillsammans med Shawn Fanning och stängdes av de stora skivbolagen och napster tvingades stänga. Idag är Sean rådgivare åt facebook.

- Trots att jag är musiker och låtskrivare har jag en kluven inställning till hela grejen med illegal nedladdning, säger Justin. Å ena sidan tycker jag självklart att upphovsmannen ska ha betalt för sitt arbete, men å andra sidan har inte alla råd att köpa musik och som låtskrivare och artist vill man att så många som möjligt ska lyssna på det man gör även om de inte betalat för det...  

När vi möter Sean i The social network är han rådgivare åt ett gäng unga collegekillar som startar upp ett eget socialt nätverk som på bara några år utvecklas explosionsartat. Idag är facebook världens största sociala nätverk.

Justin är ajtiv både på facebook och på twitter och beskriver sig själv skämtsamt som en nörd.

- Jag tror att alla är nördar innerst inne, förutom möjligtvis Lady Gaga - hon har nog alltid varit lika cool.  

Är The social network en sann berättelse?

- Ja, till stor del är den det. Filmmakarna har tagit upp vissa artistiska friheter, men berättelsen handlar om vänskap, makt, pengar, avundsjuka, social status och lojalitet. I filmen får vi följa olika personer och se händelserna ur olika synvinklar.

Du har varit med i flera uppmärksammade filmer. Hur väljer du filmroller?

- Jag har valt att inte spela med i stora blockbysters utan helt och hållet valt med hjärtat. Det är viktigare för mig att spela i filmer som har ett bra manus och spännande folk inblandat än att tjäna storkovan.

Var känner du dig mest självsäker, i en skivstudio eller på en filminspelningsplats?

- Ingetdera. Jag är lika osäker på båda. Det är hela grejen med att vara artist. Jag har hållit på med musik och film i två tredjedelar av mitt liv, ändå känner jag mig alltid lika osäker. Jag älskar skapandeprocessen, men när filmen eller skivan är färdiginspelad blir jag osäker på vad folk ska tycka om det jag gjort. Det är inte lika roligt att få recensioner, men det är viktigt att tänka på att allla recensioner är subjektiva och även om en recensent hatar det man gör så finns det andra som älskar det.

Förutom musiken och filmerna driver du även modefirman William Rast. Varför började du hålla på med kläddesign?  

- De flesta plagg som designas idag går inte att ha på sig. Plaggen ser snygga ut på bild och på modeller, men de ser inte bra ut på normala kroppar. Vårt mål är att tillverka kläder som både är snygga och har rätt passform.

Känner du stor press på dig att se bra ut i Hollywood?

- Ja, det tror jag att alla artister och skådespelare gör. Jag tror att det alltid har varit så i Hollywood. Vi har alltid beundrat glamorösa hollywoodstjärnor. Men jag tror att det är lättare för oss killar. Vi behöver inte raka oss på en massa konstiga ställen och lika ofta som tjejerna, haha! Jag tränar för att hålla mig i form. Det funkar inte att stå på scen och sjunga när man är andfådd. Dessutom är det roligt att träna.

Du verkar väldigt jordnära för att vara superkändis. Hur gör du för att stå med fötterna på jorden?

- Jag tycker om att utveckla mig själv och lära mig nya saker, både som artist och som människa. Det senaste jag lärt mig är att man inte kan vara alla till lags hela tiden. Jag är snällare mot mig själv nu och inser att jag måste ta vara på mig själv. Jag tror att jag är ödmjuk. Många artister tror att de är förmer än andra och sånt uppträdande gör att jag tycker illa om dem och inte vill lyssna på deras musik.

Hur gör du och din flickvän Jessica Biel för att undvika paparazzifotografer?

- Jag antar att du kan undvika det genom att gå ut på ställen som inte är trendiga. Ibland står det fotografer och väntar vid dörren när vi ska gå ut. Oftast ställer vi upp på en bild, men jag gillar inte när de följer efter oss.

Vad är allra viktigast för ett bra förhållande?

- Öppen kommunikations, pålitlighet och kärlek. Självkänsla är sexigt. Andra saker jag gillar är humor och att man är nyfiken på att uppleva nya saker.

Apropå sexighet! Vad tycker du om att själv vara en sexsymbol?

- Den frågan vill jag inte ens svara på! Hela grejen känns konstig och innerst inne är jag en nörd som har svårt att se mig själv som något annat. Jag väljer att inte tänka för ofta på hur jag ser ut eller hur andra ser mig. Jag gör min musik och mina filmer och det får bära eller brista...

Nu har jag suttit och kollat igenom CHIC nummer 23 (4 November) 2o1o, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Jag har inte hittat så mycket denna gången, det blev lite blandat i alla fall.

Detta hittade jag i CHIC nummer 23 (4 November) 2o1o:

* Väska Åhléns, 149 kronor- Helt okej väska för bra pris!

* Spetsklänning Ginatricot, 399 kronor- VILL HA! Tycker att denna är skitsnygg! Akkurat min typ av klänning till fest!

* Stickad Klänning Lindex, 399 kronor- Denna ser skön ut att ha nu på hösten och vintern!

* Biotherm Anti-Chute Eye Makeup Remover, 225 kronor- VILL HA! Rädda de fransar du fått och använd en makeupborttagning som skyddar och stärker fransarna istället för att slita loss dem!

Nu när jag har läst ut CHIC nummer 23 (4 November) 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Rasmus Seebach. De flesta har ju hört hans låt Natteravn, så jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa om honom i artikeln.

Charmiga danskar kan vi inte få nog av! Albumaktuella Rasmus Seebach berättar om jakten på kärlek, romantiska drömmar och saknaden efter sin pappa.

Artikeln är skriven av Emilie Cederquist.

Ingen kan väl ha missar Rasmus Seebachs sommarhit "Natteravn", som fortfarande spelas flitigt på svensk radio. Hans självbetitlade debutalbum har sålt fyrdubbel platina och slagit rekord med 24 veckor som listetta i Danmark. Snacka om dansk dynamit alltså!

- Jag har aldrig drömt om att bli en stor stjärna, det är inte därför jag älskar att göra musik. Musik kan beröra människor och hjälpa dem att hantera sina problem och jag tycker verkligen om det. 

Vad blir du själv berörd och glad av?

- Att se en ung kille hjälpa en gammal dam över gatan eller en rik man ge pengar till fattiga istället för att köra runt i en stor dyr bil. Alla de där små sakerna som gör världen värd att leva i.

I "Natteravn", sjunger du om att festa för mycket. Har du gjort det?

- Jag vet inte om man kan festa för mycket. Jag menar, liver borde vara en fest. Låten handlar om att jag går ut med mina vänner men i slutändan är det ändå mitt livs kärlek jag letar efter.

Längtar du efter att hitta den?

- Ja, det gör jag faktiskt. Jag har inte bråttom men när den rätta kommer så är jag definitivt redo.

Vilken sorts person letar du efter?

- Jag letar efter en tjej som jag kan ha roligt med. Någon som får mig att känna mig lugn, som jag kan vara mig själv med. Man kan träffa någon som är smart och vacker utan att man har den rätta kemin. Ibland träffar man människor som man inte ens behöver prata med, man kan bara sitta och titta på varandra och allt är perfekt. Man ver när det är rätt.

Rasmus började skriva egna låtar redan när han var nio år, givetvis påverkad av hans pappa, Tommy Seebach, var en framgångsrik artist i Danmark. (Pappa Seebach van danska "Melodifestivalen" tre gånger.)

- När jag växte upp var pappas studio brevid mitt rum. Jag lyssnade på honom när han arbetade så det var naturligt att jag blev intresserad av det.

Rasmus succéalbum är en fin och melankolisk samling kärlekslåtar med texter som har hämtat inspiration ur hans eget liv.

- För mig är det ett sätt att bearbeta saker som jag är med om. Om jag får mitt hjärta krossat, då blir musiken som terapi.

2oo3 gick Rasmus pappa tragiskt och plötsligt bort. Låten "Den Jeg Er" är en gripande hyllning till honom.

- Den låten betyder mycket för mig. Och även om texten är väldigt specifik och jag sjunger om min familj så kan människor känna igen sig i den.

Tänker du på din pappa ofta?

- Ja, minst en gång om dagen. Men det är inte alltid ledsna tankar, jag tänker också på roliga saker och tänker "vad skulle pappa ha gjort nu?".  

När grät du senast?

- Trots att det är flera år sedan pappa gick bort så vaknar jag ibland tidigt på morgonen och känner att jag har haft en dröm om honom och att det är något som fattas. Vid de tillfällena saknar jag pappa väldigt mycket. Jag hade en sådan dag för någon vecka sedan. Jag tror att jag grät i sömnen och vaknade med en känsla av att det hade hänt något under natten, i drömmen.

Rasmus beskriver sig själv som kärleksfull och ärlig, äventyrslusten och hungrig på livet. I våras fyllde han 3o år men någon kris tycker han inte att han har drabbats av.

- Ne, jag gillar att vara 3o. Jag känner att jag vet vad mitt liv handlar om nu. Jag är lyckligt lottad,f rö jag är glad att jag är den jag är. Och förresten tror jag att 3o är det nya 2o. Vi har hittat ett nytt sätt att leva och börjar bli bättre på att mixa det rotade livet med det roliga.

Vad drömmer du om?

- Jag älskar att resa! Jag vill åka jorden runt, det är min stora dröm. Det kanske är roligt att resa själv men jag tror att det blir gansla ensamt. jag vill upptäcka och se världen med mitt livs kärlek, det är min dröm...