I LOVE THIS SONG   

Idag kan jag inte påstå att jag har gjort så mycket, blir desto mer imorgon istället.. Kände att jag behövde ha en dag och inte göra något speciellt och bara ladda batterierna lite!

Har vart ute och powerwalkat i alla fall och det är ju inte fy skam! Skönt att vara ute och gå, såg massa smörblommor nere i Plantis parken och jag måste säga att jag svettades lite med min jacka på.. Gick in lite snabbt på Willys också och handla med mig Chic, Tvättmedel, Tandkräm och en Sandwich =) Precis utanför entrén träffade jag S., från jobbet så vi pratade lite fort och sen i kassan handlade jag hos M., Båda tyckte att jag var snygg i håret! Blir bara mer och mer nöjd för var dag som går måste jag säga..

Annars har det vart en lugn och skön dag, men liiite seg! Har Ni haft en bra onsdag folks? Tjing tjong!

Tandkräm, Chic och Sandwich Stracciatella.

Nu har jag suttit och kollat igenom Plaza Kvinnas Februari nummer 2o1o, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha, Jag har hittat produkter och det bliev lite blandat.

Detta hittade jag i Plaza Kvinnas Februari nummer 2o1o:

* Klänning Indiska, 249 kronor- Söt klänning! Speciellt dyr är den inte heller.

* Burberry Trenchcoat finns hos www.netaporter.com, 7151 kronor- VILL HA! Deras trenchcoats är klassiker och de är snygga i modellen!

* Kuddfodral H&M Home, 99 kronor- VILL HA! SÅ himla söt kudde, akkurat min stil!

* Tygkorgar H&M Home (två stycken), 99 kronor- Dessa är bra att ha i hemmet! Man kan ju ha lite vad man vill i dem, till exempel bröd!

* Lancôme Teint Idole Silky Mat Foundation, 325 kronor- Lancômes nya foundation är matt som ger ett jämnt, silkeslent och naturligt resultat och är därmed perfekt för att fixa en fräsch vårlook!

* Biotherm Skin Vivo Reversive Anti Age Serum, 72o kronor- Ett fantastiskt rikt och cremigt serum som känns omedeblart uppstramande. Resultatet är en jämnare, slätare hud med fin lyster. Plus för supergod doft.

Nu när jag har läst ut Plaza Kvinnas Februari nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Mode från sagornas värld. Jag tyckte att det var intressant att läsa, så jag tänkte skriva ner lite vad jag kunde läsa i artikeln.

Idén om ett land i fantasin existerar inte enbart i sagorna, utan i högsta grad även i modevärlden. Det här är säsongen då sagorna får liv och Alice i Underlandet agerar vår mest trendsäkra stilikon.

Artikeln är skriven av Malin Lundberg.

"Om du inte vet vart du ska, spelar det heller ingen roll viken väg du tar". Citatet är ett av flera tänkvärda, ut sagan som sättre trenden den här säsongen. I vår har nämligen flera av världens mest prestiggefulla designers återupptäck barnasinnet, låtet drömmen och fantasin få liv, och gläntat på dörren till det som gör det omogna moget och låtit det som är greppat från fiktionen bli till sann verklighet. Ett helt nytt kapitel har presenterats av frasiga chiffonger i sagolika pasteller och mjuka neutraler, färgstarka minikorta klänningar, svepande vackra volanger och gigantiska detaljer, som en och en annan färgstark hatt och inslag av fantasifull galenskap, direkt tagna ut Alices eget underland. Och precis som Tim Burtons snart bioaktuella filmatisering av Alice in Wonderland möter modet i vår både vacker romantik och ett uns av excentriskt spännande äventyr.

Alice i Underlandet är boken som strider mot all logik. Bara där är den och modevärlden högst överens. Lewis Carrolls saga från 1865 målar således upp en drömvärld, det fantastiska underlandet, men även ett spegelland där allt till synes är bakvänt. En trend som vi kan röna även i säsongens mode där svåäl Commes de Carcon, Yohji Yamamoto och Marc Jacobs har vänt sina palgg ut och in, upp och ner och inte minst där det som ska vara under har satts utanpå. Något som var särskilt utmärkande i Marc Jacobs kollektion, där mormorstrosorna dragits upp över byxlinningen och bh:n satts ovanpå tröjan. Men det är inte underwear as outerwear som sätter vårens tydligaste trend, det är sagorna själva som gör det.

Och på samma sätt som i sagornas värld har modehuset Valention vänt blad och inlett ett totalt nytt kapitel med Maria Grazia Chiuri och Pier Pablo Piccioli som ny kreativ designduo.

- Vi ville berätta en ny saga, sa Piccioli backstage på visningen, trots att denna saga varken innehöll "det var en gång" eller tydliga historiska preferenser.

Dock är den saga som berättas mest, högst och stilsäkrast den här säsongen tveklöst Alice i Underlandet, där så vitt skilda smyckesmärken som Swarovski och Tim Binns gett liv åt fabulösa smyckesur, nycklar, hattar, katter och lekfulla kaniner. Colleen Atwood, den prisbelönta kostymören i den aktuella filmatiseringen som tidigare jobbat tillsammans med Tim Burton med båda Sweeney Torr och Edward Scissorhands, är även kreatören bakom flickan som står som hela säsongens stilikon; naiva Alice, i den bioaktuella filmen spelad av det 19-åriga australiensiska stjärnskottet Mia Wasikowska.

Kinder Aggugini, den italienska ex-pinkaren som tidigare jobbat för såväl Vivienne Westwood som Versace, var förmodligen vårsäsongens allra bästa sagoberättelse med en kollektion fylld av tydliga berättelsereferenser. På Kinders högst narrativa catwalk svepte en imitation av Alice i Underlandet in med barnsligt knälånga och vida klänningar i blekt rosa och blått, med svepande kjolar och korta jackor och med mönster färgade av både prickar och ränder, och inte minst med hattar större än modellerna själv! Men sagoreferenserna var fler än så, då betraktaren även kunde röna en skymt av såväl Rödluvan som självaste Snövit, om än bara för några flyktiga sekunder.

Det var heller ingen hemlighet att Donatella för Versace hade dedikerat hela sin kollektion år Tim Burtons egen Alice i Underlandet med en kollektion mer ung, naiv och med mer geometriska mönster och livliga pasteller än någonsin förut; allt med den unga kvinnan i fokus. Kortkorta mönstrade klänningar parerade sida vid sida med lika korta kjolar, inte alltför sällan i helt genomskinliga material. Och trots att parallellerna med den fiktiva sagan i verkligheten var få, var Donatella själv väldigt angelägen om att försöka få fram den filosofiska fantasin och den surrealistiskt imgainära världen såsom den beskrivs i Lewis Carolls safa. Om än dock med väldigt få faktiska likheter! Vikten av att ligga rätt i tid, rent kommersiellt, för att kunna rida på en av vårens största hyper var troligtvis mer en ren självklarhet än en slump för en modestjärna som Donatella Versace.

Och om sagans nyckelperson, Alice, kunde skymtas hos Versace, och även någonstans bland de magiska volangerna hos Chloé, är det formligen en ren kopia av The Mad Hatter som stod som inspirationskälla hos Paul Smith. I vår ser vi Johnny Depp i rollen som den galne hattmakaren och vem kan skapa sann magi, saga och vara mer stilbildande än han? Således var den högst excentriska modeparaden hos Paul Smith en icke helt blygsam färgkavalkad av rosa, rött, blått, gult och orange där The Mad Hatter torde ha varit brittens uppmålade stilikon. Den enorma kollektionskompott av hattar, större flugor, slipsar, patchworktekniker av mönster, flaggande byxor i alla tänkbara och otänkbara kombinationer var lika herrinspirerad som högst sagolikt innovativ. En kollektion i allra högsta grad inspirerad av en manlig sagofigur med med motiv passande varje sann kvinna med känsla för stil.

Om unga Alice stor som stilikon hos Versace och Kinder agguini och The Mad Hatter hos Paul Smith, så hade Vivienne Westwood sannolikt sneglat åt The Red Queen från samma saga. Med exakt likadan rödmålad mun, samma vitmålade hy, med samma kaxigt högburna huvudhållning och med samma smått onaturliga uppsyn, flanerade hennes modeller ut på catwalken. Det enda som till synes verkade skilja sig åt i stil var originalsagans aristokratiska framtoning, där Vivienne Westwood istället proklamerade både provokativt budskap, färg och form i samma andetag. Detta trots att en uppdaterad version av The Red Queens förnämliga klänning kunde skönjas i visningens sista kapitel, självklart tillsammans med en hel revy sv draperade både långa och korts klänningsskapelser.

Så välkommen till säsongen där det filosofiska mixas med det surrealistiska, det ljuvt romantiska med det mer spännande och där du själv tillåts att vara en alldeles egen version av Alice i ditt eget magiska underland...

Idag kände jag för att ha på mig ett av mina absoluta favorit linnen! Har mest använt det till fest, men det funkar lika bra till vardags.

* Linne, Ginatricot- ÄLSKAR detta linnet!

* Jeanslegings, H&M- Dessa är helt underbart sköna!

* Strumpor, Lindex.

Inatt kunde jag Äntligen sova ut fan vad skönt det var. Jag har ju sovit så himla dåligt i helgen så den här nattens sömn var välbehövlig kan jag säga. Det är ju så jobbigt när man sovver alldeles för lite timmar på grund av olika anledningar, tycker jag i alla fall. Sömnen är väldigt viktig för mig och för oss alla för den delen..

Aja, dagen har vart bra i övrigt. Jobbade med en annan Göteborgare idag och hon är så jävla trevlig =) Vi har bara setts två gånger, men vi klaffade direkt, KUL! Alltid lika trevligt när man kommer bra överens med sina jobbarkompisar. Denna kvällen har gått jättebra måste jag säga.

När jag kom hem var det bara att hoppa in i duschen och nu sitter jag på soffan och kollar på Cougar town.

Hoppas att Ni haft en bra tisdag folks! Tjing tjong!

Nu när jag har läst ut Plaza Kvinnas Februari nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln med Izabella Scorupco. Jag tänkte skriva ner lite vad jag kunde läsa om henne i artikeln.

Med en fot i Los Angeles och en i Stockholm njuter Izabella Scorupco till fullo av kontrasterna i sitt liv. Nu är hon aktuell med Änglavakt; ett drama om vad som händer när livet plötsligt vänder. Plaza Kvinna har träffat filmstjärnan för att prata om tro, livskriser och Hollywood.

Artikeln är skriven av Charlotta Jakobsson.

Det är svårt att veta vad man ska förvänta sig när man träffar Izabella Scorupco. En före detta modell, Bondbrud och glammig skådespelerska? Eller en tvåbarnsmamma och hemmafru? Vid första anblicken är det definitivt det första - vi träffas på anrika Grand Hôtel i Stockholm och Izabella formligen strålar när hon möter mig. Izabella serverar sig själv en kopp te och pratar om de dubbla känslorna över att vara "hemma" i Stockholm; glädjen som blandas med att all hennes tid går åt till jobb; att hon inte ens hinner ringa sina kompisar när hon är här. För trots många år - sju, för att vara mer exakt - i Los Angeles är det fortfarande här de riktigt nära vännerna finns.

- Jag har jättemånga goda vänner i USA, men de vänner som man blir så där varm i magen av, de är ju faktiskt alla här. Mina allra närmaste vänner är ju folk som jag har umgåtts med sen 2o år tillbaka. Det saknar jag ju självklart. Det där som jsg tycker är riktig vänskap, att man bara går hem till någon och inte gör någonting. Man kan bara sitta i soffan och inte ens prata. Det saknar jag faktiskt.

Hennes karaktäristiska, näst intill hesa röst låter stark men lätt sorgsen. Det är uppenbart att vänskap är viktigt för henne. Som enda barn säger hon att hon ibland oroar sig för vem som skulle orka finnas där om något riktigt allvarligt hände.

- Jag har inga syskon och har alltid avundast det något så otroligt mycket, och ännu mer nu när man blir äldre. Man oroar sig för att något ska hända med till exempel ens föräldrar; jag har ju alltid varit väldigt nära min mamma, och jag känner att jag vet inte riktigt hur jag skulle handskas med det den dagen det hände något. Jag försöker hitta lösningar redan nu, att tänk om ... vem kommunicerar jag med, vem kommer orka, palla vara där och prata?

Och det är kanske inte så konstigt att Izabella plötsligt funderar i de banorna. Hon är snart aktuell med Änglavakt, ett starkt drama signerat Johan Brisinger, som handlar om just vad som händer när livet vänder; när vardagen man tar för givet plötsligt rycks bort och allting förändras.

- Det är en berättelse om en förälders absoluta mardröm. Att helt plötsligt, från att ha tagit livet för givet och inte förstått hur tacksam man ska vara för det man har, bara föras pladask in i en tragedi. Vad gör man?

Det måste vara hemskt att spela en sån där roll?

- Ja, det var fruktansvärt ... tortyr. Tortyr i två månader.

Filmen spelades in i Stockholm och för första gången i sitt liv tillbringade Izabella två månader i sträck utan att träffa sina barn; Julia, snart 13 och Jakob, 6 år.

- Jag tror det hjälpte mig, för jag var redan så sorgsen. Jag var ledsen inspelningen igenom, men samtidigt ville jag ingenting annat. Det var en så jävla häftig ... en så fantastisk film att få vara med om.

I filmen får Izabellas karaktär och hennes make, spelad av Michael Nyqvist, oväntad hjälp i krisen i form av vad som åtminstone i mina ögon ter sig som en övermänsklig närvaro; en skyddsängel.

- Man får dra sin egen slutsats. Finns de överhuvudtaget? Jag kände många gånger att händer det här ens allas? Eller får vi ta del av en värld som min karaktär bygger upp för att klara av att ta sig igenom tragedin och hitta kraften och tron på att det här kommer att gå bra? Alla kommer ha olika åsikter, vilket jag tycker är intressant, för jag skulle aldrig vilja att det tolkas som att ja, det finns en gud, det finns änglar.

För Izabella är tron dock en naturlig del av livet. Som polska är hon född in i och uppväxt med den katolska kyrkan, utan att för den delen vara praktiserande religiös, som hon uttrycker det.

- Jag har aldrig tagit till mig det där med att gå och bikta mig och så, det är ett helt annat kapitel för mig. Det har inget att göra med min tro, min andlighet, den där spirituella delen av mig som det har varit så viktigt för mig att få ha utan att den skrämmer folk eller blir för flummig. Men jag tror på något större, Jag ber till Gud när jag ska flyga för jag är skiträdd. Jag ber en bön innan jag går upp i luften för jag vill inte störta. Så visst är jag andlig. Däremot så kanske inte mina skyddsänglar sitter bakom mig med så här stora vingar.

Hon gestikulerar fram ett par änglavingar i luften och skrattar åt tanken. Men vingar eller inte, så har hon vänt tig till sin tro i de svåraste stunderna i livet, Som när hennes dotter var fyra månader gammal och blev akut sjuk under ett besök hos Izabellas exmake, ishockeyspelaren Mariusz Czerkawskis familj i Polen. Det blev en skrämmande ambulansfärd till ett sjukhus som Izabella beskriver som ett barnhem från Ceaysescus tid, komplett med järnspjälsängar och grå betongväggar. Där satt familjen instängda i ett litet rum med en uråldrig ångmaskin som skulle underlätta för Julia att andas; och som sprutade upp kallt vatten i taket vilket sedan föll ner över rummet. Och där, brevid sin sjuka dotter, satt Izabella ihopkrupen under ett paraply och bad till Gud.

- Det fanns inga andra tankar, det var bara en ren överlevnadsinstinkt. Jag satt och bad dygnet runt, jag sov ingenting. Man är inte tacksam för livet förrän man utsätts för en riktig reality check.

Kan du behålla den tacksamheten? Går det att hålla fast vid den när man har varit med om en sån där upplevelse?

- Ett litet tag, men man hamnar så fort där igen. Man går alltid tillbaka till det gamla vanliga och är sönderstressaf och tjatar om läxor och så. Det är fruktansvärt. Å andra sidan så kan man ju inte gå omkring och vara tacksam för varenda lilla grej, varje sekund dygnet runt, för då skulle man aldrig få något gjort. Jag tror man skulle bli galen då.

Izabella pratar öppet och i långa meningar, då och då kryddade med svordomar som hon ber om ursäkt för lika snabbt som de faller ut hennes mun. Hon är otroligt vacker där hon sitter; hennes blonda hår ligger perfekt över axlarna och hyn är fullkomligt felfri; den livskris som hon säger sig upplevt verkar åtminstone inte ha satt några yttre spår.

- Det här med att man får en fyrtioårskris, det stämmer så väl. Jag trodde aldrig att jag skulle komma in i nån kris, men jag har kommit på mig själv med att stå framför spegeln och dra bort huden så här, för att kolla ur lång tid det tar innan den går tillbaka.

Izabella demonstrerar hur hon drar i ansiktet liksom uppåt, utåt och gör en plågad grimas.

- Jag tycker att alting bara börjar rasa... Det är sånt där som man egentligen aldrig ska prata om; min mamma har lärt mig att man inte ska prata om sina komplex, men det tycker jag att vi ska. Jag tycker att vi kvinnor ska finnas där för varandra, och dela med oss av all den här ångesten för att vi ska förstå att vi inte är ensamma om ångesten och rädslan. Vad gör jag nu som den här personen som jag kommer att bli? För jag går in i ett nytt skede och jag vill hitta en mening med det här nya, när jag är över fyrtio. Vad är viktigt för mig, vad är min ambition? Jag brinner förtfarande för att få jbobba med bra film, men kommer jag kuna fortsätta med det och på vilken nivå? Det där är min kris.

Änglavakt är Izabellas andra svenska film de senaste åren; efter att innan dess ha haft ett gansla långt uppehåll från den svenska filmbranschen. Istället provade hon lyckan i Los Angeles, där hon bor sen 2oo3 tillsammans med sin amerikanske man, Jeffry Raymond. Hollywood, med sin åldersnoja och utseendefixering, tilltalar dock inte Izabella på samma sätt längre.

Klockan nio började denna filmen: Johan Falk- De fredlösa.

Detta är den sista filmen om Johan Falk och G.S.I, TRÅKIGT!!

Det bästa är ju att Joel Kinnaman är med mycket i denna filmen till skillnad från den andra =)

Än så länge verkar den vara spännande i alla fall.

Vad tycker Ni om filmerna?

Trevligt tittande folks! Tjing tjong!