Årets första stora filmfest Golden Globe-galan ägde rum i Los Angeles inatt, den 69:e galan i ordningen. Golden Globe är galan där filmer och skådespelare prisas för sina insatster i filmer och teveserier bland annat. Som vanligt var det kändistätt på röda mattan. Här är mina favoriter från årets gala! Men det var Elle Macpherson som hade den snyggaste klänningen enligt mig.

Bilder från Golden Globe Awards:

* Reese Wiherspoon- Reese i en Zac Posen! Kul att hon vågar ha lite färg till skillnad från andra! Snyggt med det utsläppta håret till, tycker jag!

* Heidi Klum- Heidi i Calvin Klein Collection! Enkel men riktigt snygg klänning! Kul att hon har turkosa accessoarer som ger lite färg till klänningen.

* Jessica Alba- Jessica i Gucci! VILL HA! Sjutsnygg klänning, tycker jag! Jessica hade kvällens näst snyggaste klänning, tycker jag. Älskar färgen!

* Charlize Theron- Charlzxe i Dior Haute Couture! Riktigt snygg klänning! Fint med bandet i håret dessutom.

* Jessica Biel- Jessica i en Elie Saab! Snygg klänning i spets med hög slits, och dessutom är den urringad i ryggen - väldigt snygg, tycker jag! Fint med utsläppt hår till klänningen som säger allt.

* Kate Beckinsale- Kate i en Roberto Cavalli! VILL HA! Kate brukar alltid klä sig så jävla snyggt på galor, och inatt var det inget undantag alls! Kvällens topp trea.

* Mila Kunis- Mila i en Dior! Enkel men snygg klänning! 

* Elle Macpherson- Elle i Zac Posen! VILL HA!! Elle var min absoluta favorit från inatt, då jag verkligen ÄLSKAR hennes klänning! Riktigt jävla snygg är den. Hon valde helt rätt att ha håret utsläppt till denna underbara klänning som talar för sig själv!   

Åååå, ida har jag tänkt på kära A., som sitter på planet till Thailand   Jag vet hur mycket hon och hennes familj har längtat efter denna resan, och speciellt hennes mamma. Jag hoppas verkligen att de kommer få det JÄTTEBRA, men det är jag helt övertygad om att de kommer få! Sol och värme hade ju knappast vart fel alltså!

Det har vart en bra dag, men man hade en del att göra så jag var rätt slut i kroppen på kvällen. Blev att man tjöta sen efter jobbet och jag kom iväg senare än vad som var tänkt, men klockan gick så jävla fort. Den har en tendens att göra det på kvällarna - speciellt när man jobbar!

Sov inte bra inatt heller då en hund yla hela tiden så jag hoppas att jag kan sova bättre inatt! Hoppas att Ni haft en bra söndag! natti och tjong tjong

Blääää, inatt kunde jag verkligen inte sova. Det var nån i huset som spela musik klockan 5 på morgonen!! Det lät som att nån slog en boll i golvet liksom; dunk, dunk, dunk. Höll på att bli galen där ett tag! Sist jag kolla på klockan var hon nog efter sex nån gång. Det är nån som har en hund som ylar också hörde jag. Mycket störande oväsen när man försöker somna, men det går inte för man är inte ett dugg trött! Vakna upp vid nio igen då jag hörde Ambulansen och Brandkåren med sina sirener.. Nä, en jävligt orolig natt har det vart! Inte ett dugg trött har jag vart heller under dagen dock.

Jag var sugen på en powerwalk när det var så fint väder, men sen så kände jag inte riktigt för det heller. Har fått snyta mig sjuktmycket under dagen så jag vill bara att det ska bryta ut NU!! Istället kolla jag på teven lite på skidorna och läste en stund. A., från jobbet ringde fem och sa att hon kände sig dålig så jag fick gå in och jobba ikväll. Eftersom jag hade Marinerat Kycklingfilén tidigare idag så sa jag att jag ville gärna käka först innan jag kommer, så det var bara att sätta igång med maten, äta, boka tvättid under tiden och cykla iväg.

De där tre timmarna gick jättefort, och speciellt när jag sysselsatte mig själv under den stunden jag var ensam. Skönt att ha gjort nåt vettigt idag i alla fall, och imorgon ska jag jobba igen!

Hoppas att Ni haft en bra dag. Natti och tjing tjong

Tog kort på himlen förut när det började bli mörkt. Himla fint var det ute då, tycker jag.

Jag blir fan galen på den här jävla blåsten!! Nu är det nog och bra, tycker jag. Det var sjuktjobbigt att cykla till ICA när det blåste som det gör. Träffade J., där också som jag prata med och vi tog sällskap tillsammans till henne, sen cykla jag vidare hem igen. Köpte Glass (2 för 1o spänn) Gurka och Sallad där bara. Var där på kvällen så det var inte ett dugg skönt ute heller då det var bra kallt!

Har skrivit inlägg och redigerat en del idag med. Var sugen på att ta en powerwalk, men då kom det en jävla massa moln dom dolde den fina, blåa himlen. Då kändes det inte lika skönt att ta en plus att det blåste så jävligt. Ska ta den i helgen istället om det blir bättre väder då! Såg nån idag som jag inte sett på måååånga år, och han har ju blivit snygg! Speciellt ögonen har jag alltid gillat. Det var kul att se personen även om det bara var på Fejsbook. Det är kul när man blir positivt överraskad på det sättet, hehe!

Slapp kväll har det vart idag, käkat Africana och kollat lite på teven. Finns inte nåt bra att se bara - som vanligt ungefär. Hoppas att Ni haft en bra dag allihopa! Tjing tjong

Köpte Glass, Gurka och Sallad på ICA.

Nu har jag suttit och kollat igenom Plaza Kvinnas Januari nummer 2o11, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Det blev en del produkter den här gånge, och det blev blandat också!

Detta hittade jag i Plaza Kvinnas Januari nummer 2o11:

* Gråsvart Hervé Léger-klänning, finns hos www.netaporter.com, 1769o kronor- VILL HA! Den här klänningen är sjuktsnygg! Älskar dem allihopa från Hérve Léger!

* Rödsvart D&G-spetsklänning, finns hos www.netaporter.com, 5475 kronor- Tycker att denna klänningen är fin!  

* Gråvit See by Chloé-cape, finns hos www.netaporter.com, 5475 kronor- VILL HA! Den ser skön poch varm ut! Gillar dessutom mönstret.

* Svart mönstrad Kimono, H&M, 199 kronor- Fin kimono, tycker jag! Billig är den ju med.

* Vit Julgransmatta, H&M Home, 129 kronor- Fin matta, men jag hade nog använt den till nåt annat faktiskt än till Julgranen!

* Röda Mockapumps med rosett, Scorett, 1199 kronor- Fina skor, men jag hade nog velat ha dem i en annan färg!

* Blåa Sophie by Sophie-örhängen, 25 ooo kronor- VILL HA! Jag fastnade mer för de örhängena som har rubiner, men jag hitta dem inte och det var samma modell. De blåa är ju också läckra!

* Svart Affordable Luxury Behå, Lindex, 299 kronor- Snygg behå!

Nu när jag har läst ut Plaza Kvinnas Januari nummer 2o11, kom jag till den här artikeln som handlade om är nöjd det nya lyckliga? Till viss del kan jag känna igen mig, och jag tror att många kommer att göra det också. Detta var jätteintressant att läsa om, så jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa i artikeln.

Du strävar efter att bli lycklig och är beredd att satsa vad som helst för att uppnå tillfredsställelsen bara ren lycka kan ge. Livet känns orättvist eftersom alla runt omkring dig verkar ha något som är bättre, mer, lyxigare - vare sig det handlar om jobb, familj eller den senaste it-bagen! I jakten på det ouppnåeliga glömmer du bort vad du är nöjd med. Vägen mot lycka kan göra dig mer olycklig än du anar...

Artikeln är skriven av Malin Ericsson.

Vad definierar lycka? Är det att alltid sträva efter nåtogt nytt, något bättre, något annat? Eller kan det vara att känna sig tillfreds med sin vardag och sitt liv? Att kunna stanna upp och njuta av de små sakerna i livet, och verkligen ta sig tid att andas? Det är alldeles för ofta man konstaterar att livet är orättvist, att andra får fördelar man själv bara drömmer om och att det man själv har aldrig är nog. Det som ofta glöms bort är det faktum att ens omgivning gör precis likadant. Att i deras ögon är det du som har det åtråvärda jobbet och den perfekta garderoben, för att inte tala om din gudomlige partner. Men det är lätt att fastna i en negativ tankespiral. Och gräset är inte alltid grönare på andra sidan. Att vara nöjd med det man har låter inte speciellt lockande, framför allt inte när orden lycklig och lyckad gäckar runt hörnet. Varför är det så här och vad är det som skapar vår känsla av att aldrig räcka till?

Mycket talar för att vi som land, och som värld, har blivit alldeles för fokuserade på just ordet lycka. Egentligen ett rätt diffust ord som vi knappt vet vad det betyder. Tusentals böcker har skrivits om ämnet, självhjälpsmanualer har publicerats och det är inte helt otroligt att någon i din närhet, eller kanske till och med du själv, träffar en livscoach för att kunna staka ut din väg mot den eviga lyckan. I världen, som den ser ut idag, verkar det som om lycka är det viktigaste av allt, och vi river upp himmel och jord i vår jakt för att nå dit. Och allt som krävs för att lämna ett bra jobb, en fast tillvaro eller till och med en familj är en endaste mening: jag var inte lycklig!

Flera rapporter har publicerats de senaste åren om att kvinnor i dag är mindre lyckliga än de var för 4o år sedan. Cardiff University presenterade 2oo7 en undersökning som visade att kvinnor på 3o-talet var lyckligare och mer tillfreds med sina liv, än vad kvinor är i dag. Och man kan inte annat än att fråga sig varför? I dag har vi en högre levnadsstandard, vi har i stort sett obegränsat med materiella tillgångar för att underlätta våra liv - men ändå klagar vi över vår höga stressnivå. Men det känns inte helt oväntat att vi faktiskt blir stressade på grund av vår egen inställning. Och det är inte konstigt att vi blir stressade av att hela tiden sträva efter mer pengar, bättre jobb, bättre framtidsutsikter, att vara snyggast, och inte minst, av jakten på att leva det perfekta livet.

Karin Folkar, legitimerad psykolog med inriktning på kognitiv beteendepsykologi och platschef på KBT-gruppen i Stockholm, menar att problem uppstår om vi strävar efter att allting ska vara perfekt på en och samma gång. Då är det lätt att glömma bort de saker man redan har.

- Men måste se till vad som funkar och ta ansvar för sitt eget liv. Man vinner aldrig något på att snegla på folk vi känner konkurrens med och blir avundsjuk, understryker Karin Folkar.

Troligt är att våra eviga försök att ständigt uppnå den ouppnåeliga lyckan, är det som gör att vi känner oss otillfredsställda och rent av olyckliga. Det är en enkel spiral, som börjar någonstans i tanken om att bli lycklig för att utmynna i ett konstaterande om vad vi inte kan uppnå. Vi är för blyga, vi kämpar inte tillräckligt mycket, eller är rätt och slätt alldeles för korkade. Så är självklart inte fallet, men det är den känslan vi bygger upp när vi hela tiden strävar efter något vi egentligen aldrig kan få.

- En ständig jakt kan göra oss mer olyckliga. Det kommer alltid att finnas områden som inte fungerar lika bra. Man måste sätta nivån på lyckan på ett realistiskt plan, menar Karin Folkar.

Den där tillfredsställelsen, och lyckan som vi förväntar oss när vi gjort allting rätt, finns egentligen inte. Når vi dit hittar vi istället ständigt nya mål att sträva efter. Det finns alltid något som skulle kunna göra oss lyckligare. Många sätter fokus på omständigheter och omgivning: om jag hade haft högre lön skulle jag vara lycklig, hade jag vunnit på lotto, hade jag varit snyggare, hade jag haft en mer kärleksfull partner och så vidare ... Men om man förändrar sina omständigheter, så kommer det inte att ge någon varaktig effekt. En löneökning eller en lottovinst ger dig kortvarig lycka, men efter en tid kommer du att gå tillbaka till dina gamla vanor och ditt tidigare tankemönster. Den riktiga tillfredsställelsen finns redan i dig själv, du måste bara hitta den!

- Vi har en drift som drar oss till kortsiktiga lösningar som ger oss snabba belöningar, men det är sällan en varaktig lycka. De lösningarna ser bra ut på kort sikt men de är aldrig bra i längden. Vi jagar efter de kortsiktiga lösningarna, men de långsiktiga belöningarna ger oss mer på sikt. De kortsiktiga vinsterna lockar ofta mer eftersom det ger direkt belöning, konstaterar Karin Folkar.  

Men bara för att vi strävar efter det ouppnåeliga ska vi inte se oss själva som misslyckade. Det är en inbyggd drift. Till och med antikens Aristoteles hävdade att strävan efter lycka är universell, det är bara idén om vad lucka är som förändras. Karin Folkar menar att det hör till människns natur att hela tiden vilja utvecklas. Vi vill ha det bättre och bättre, inget konstigt med det! Och att utvecklas innebär också att överleva vilket är en djurisk drigt. Hon tror även att det till viss del är ett inlärt beteende, något vi fått med oss från barnsben. Men för att uppnå den så kallade lyckan vi ständigt strävar efter så måste fokus ligga på hur ens egen tillvaro ser ut, och vad man kan sätta upp för realistiska mål för att få det liv man faktiskt vill leva. Att jämföra sig med andra ger inget annat än ångest.

I den konsumtionsfokuserade värld vi lever i är det lätt att lycka får ett materiellt pris. I stort sett all reklam är uppbyggd på samma sätt, vill du vara lika lycklig som personerna på bilden; köp produkten. Ett enkelt budskap vi matas med - dag ut och dag in. Vi uppmuntras hela tiden att sikta mot stjärnorna och kämpa för det vi vill ha eftersom vi är värda det - och förtjänar det. De sociala medierna spelar också en roll i det här spelet om lyckan och har blivit likt ett virtuellt skyltfönster där vi, istället för att endast ha en positiv kontakt med långväga vänner, kan måla upp bilden av oss själva så som vi vill vara istället för att nödvändigtvis behöva visa den vi verkligen är. Här har vi istället möjligheten att utforma den person vi allra helst vill vara; som redan lyckats med allt vi egentligen bara strävar efter och som lever ett liv där allt hinns med. Med statusuppdateringar och bilder är det enkelt att med hjälp av små "osanningar" skapa ett helt annat jag, som egentligen inte tjänar någonting till förutom att sätta ännu mer press på oss själva och kanske få någon annan att må sämra då de tveklöst kommer att jämföra sig med den overkligt kreerade bilden av dig själv.  

När de sociala medierna blivit en så stro del av vår vardag som de har blivit, blir det plötsligt lättare att jämföra sig med sin omgivning. Du kan se vad dina gamla skolkamrater har för sig, vem som "lyckats" och vilka som inte kommit någonstans. Den möjligheten adderar om än möjligt ännu mer press till en redan ångestladdad känsla där du redan innan jämför dig med andra - oavsett vad. En väns lägenhet, ett nyinköpt hus, ett efterlängtat barn, en kollegas högre lön, en väns lyxresor, stående inbjudningar till de "rätta" festerna, en kompis snygga partner eller hon som bara gick förbi på gatan. Direkt kopplas våra hjärnor till att tänka i termer om hur orättvist livet är just mot dig. Återigen har alla saker i ditt liv, som du är nöjd med eller stolt över, fallit i glömska.

- Självklart spelar konsumtionssamhället på det här, och olika människor har olika prestationskrav på sig själva, men man glömmer bort hur mycket ens eget beteende påverkar ens psykiska hälsa. Man måste gå till kärnan och bli sin egen lyckas smed genom att förstå sitt eget tankemönster. Man måste göra en funktionell analys av avundsjukan för att kunna ändra sitt beteende, fortsätter Karin Folkar.

Så har vi den där delen av oss själva som egentligen redan är nöjd. Lycklig på ett annat sätt kan man till och med drista sig till att säga. Och för att uppleva den varaktiga tillfredsställelsen måste man ställa om fokus. Det är egentligen så enkelt som att sänka förväntningarna. I praktiken är det inte lätt, och det handlar inte heller om att varken ge upp drömmar eller tydligt uppsatta mål. Poängen är att inse att mållinjen alltid kommer att förflyttas. Att strävan efter den åtråvärda lyckan förmodligen aldrig kommer att ta slut. Om man ändrar tankemönstret och istället fokuserar på vad man är nöjd med, vad man har åstadkommit och vilka saker man egentligen värderar kommer tillfredsställelsen att infinna sig. Karin Folkar tycker att det bästa sättet är att självrannsaka sitt eget beteende. Det är lättare att älta det som är negativt än att se på sig själv och ändra sitt beteende för att uppnå positiva resultat.

- Genom att verkar gald, även fast man inte är det, så kommer man att möta glada människor. Det är ett enkelt steg att ändra något i sitt eget beteende för att bryta ett negativt tankemönster. Det är ingen idé att satsa på kortsiktiga lösningar, de är inte beständiga, menar Karin Folkar.

Hon påpekar vidare att det viktigaste är att ha realistiska tankar om hur man vill att ens liv ska se ut och därefter sätta upp konkreta och uppnåeliga mål. Våga prova att leva på ett nytt sätt. För att bli tillfreds med sin tillvaro måste man först vara vän med sig själv, se över sitt agerande, vara medveten om vad man reagerar negativt på och varför man för det så att man kan stoppa de negativa tankebanorna i tid.

Livet är inte en tävling. Så, under tiden dy försöker skapa ett perfekt liv kan det bara bra att ta sig tiden att fokusera på det som faktiskt gör dig glad. Och kanske inse att bara vara nöjd, är det som egentligen gör dig riktigt lycklig...

Nu när jag har läst ut Plaza Kvinnas Januari nummer 2o11, kom jag till den här artikeln som handlade om Per Holknekt. Första gången jag fick höra om hans namn det var när Per var med i Big Brothers första säsong, nu är han modedesigner på Odd Molly och Post Fire Dew. Jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa om honom i artikeln.

Mannen med stort M är en framgångssaga med stort F. Plaza Kvinna träffade Per Holknekt, strax efter höstens New York-succé, för att prata missbruk, kärlek coh inte minst hans enorma framgång inom mode.

Artikeln är skriven av Malin Ericsson.

Multimiljonär, entreprenör och designer - det är de orden många idag associerar med Per Holknekt, grundaren av klädesmärket Odd Molly pch nybildade Post Fire Dew. Det förstnämnda ett märke som lämnat Sveriges gränser för att allt mer synas på flertalet Hollywoodkändisar. Dessutom visade de, för första gången, upp sin kommande kollektion under Mercedes Benz Fashion Week i New York nu i höstas. Per Holknekt har lyckats med det omöjliga, nu har han dessutom gift sig med en av landets mest folkkära artister; Lena Philipsson. När jag möter Per u ett grått och regningt Stockholm ler han spjuveraktigt mot mig. Han är klädd i en grå stickad polotröja, solglasögon och ett par blåjeans; och trots ett hårt liv ser han inte ut att vara 5o år. Men det är inte bara glada leenden, jag möter även Per med extrem ryggsmärta då hans morgon började med ryggskott. Så, det är inte ytan viss nervositet jag närmar mig och sträcker ut handen för att hälsa. Per är utan tvekan Sveriges okrönte modekung, men hans väg dit har inte varit den enklaste.  

Med en kopp kaffe i handen börjar han sakta berätta hur han som ung lämnade Sverige och tryggheten i Falun 198o för möjligheternas land, närmare bestämt USA och Kalifornien, där han skulle fortsätta sin karriär som skateboardproffs. Vid den här tiden sponsrades de bästa skejtarna av stora modemärken, och plötsligt blev Per en del av världseliten och inte minst en stark opinionsbildare. Han levde en 2o-årings dröm - inga regler, ingen utsatt arbetstid och massor av fester. Dessutom fick han åka skateboard tio timmar om dagen. Snabbt blev Per en del av skateboardindustrin och fick vara med och bygga upp det som i dag utvecklats till hen hel streetwearkultur.

- Det är min fostran inom mode, jag fick vara med och formge en ny, ung kultur. När jag kom tillbaka till Sverige satte jag igång allt det här hemma, understryker Per.

Livet i Los Angeles skilde sig ordentligt från vardagen i Dalarna och miljöerna Per plötsligt vistades i hade en helt annan inställning till alkohol och droger. Per menar att droger är något man fastnar i på grund av extrem lycka eller extrem sorg. Själv mådde han dåligt. Hans tid med drogmissbruk var kortvarig men den accelererade fort. Och ett halvår senare hade Per lämnat Kalifornien och drogerna bakom sig. Han flyttade tillbaka till Sverige julen 1984 och med sig i bagaget hade han en enorm erfarenhet.

- Jag hade helt enkelt för roligt. Jag fortsatte festa när jag kom hem, men skillnaden var att jag festade alla dagar. Jag såg inga konsekvenser, du vet, bara skrattade, säger Per och smärtan från hans ryggskott lyser igenom hans annars gravallvarliga ansikte.

Även om han nu lämnat allt som har med knark att göra bakom sig, levde Per med ett svårt alkoholmissbruk.

- Man blir skicklig på att maskera det. Jag skötte mig, jobbade hårdast av alla. Var först på jobbet och gick hem sist. Jag tänkte att om jag sköter mig så kommer ingen att märka någonting. Jag skötte mitt liv, jobbade och betalade räkningar, jag råkade bara vara full hela tiden, säger Per ironiskt.

Han nådde botten och insåg att han hade blivit en Per han själv inte alls tyckte om - inte heller ville vara. Efter fyra månaders nykterhet klev Per så in i det svenska Big Brother-huset som en av nio deltagare i programmets första säsong. Modigt att stänga in sig i ett hus där alkoholen flödar, men enligt honom själv ska inte någonting i livet vara lätt.

Nu har Per varit nykter i drygt tio år, och han står i dag på toppen, har lämnat sitt förflutna bakom sig och talar helst inte alls om saken. I dag driver han ett framgångsrikt företag och satsar ständigt på nya projekt. Per byggde upp modemärket Odd Molly från grunden, tillsammans med designer Karin Jimfelt-Ghatan, och företaget gick från ingenting till otrolig framgång på ett sällan skådat sätt. Det var inte länge sedan märket öppnade sin första egna butik i USA, på S.Robertson Boulevard i Los Angeles, och idag sälja märket i över 38 olika länder. Dessutom höll Odd Molly för första gången visning under Mercedes Benz Fashion Week i New York vilket blev en enorm succé med flertalet kända celebriteter som prydde front row.   

- Det är många som har mottagit oss väl, branschen tycker om oss och kvinnor tycker om oss. De som har svårt för oss är de självutnämnda modekunniga. Bloggarna eller fashionistorna, kanske man kan kalla dem. Vi har inte följt deras recept och därflr har de svårt att ta emot oss. De framställer kvinnan som otillräcklig och jag föredrar att tala om kvinnors duglighet, säger Per med ett leende.

Förutom Odd Molly driver Per herrklädesmärket Post Fire Dew. För en mansom älskar kläder, och som insett en lucka i marknaden, var det inte svårt att fylla just det hålet. 

- Jag är en del av den målgrupp av män som inte vill att folk ska titta på dem och tänka "vilken trendig kille". En man ska vara självklar. Det ska se ut som om han bara slängt på sig något på morgonen. Han ska ju helst inte ens veta att han är snygg. Jag ville helt enkelt leverera ett varumärke för sköna grabbar, understryker Per. 

Att Per lyckades ta sig upp, från en nedåtgående spiral, och skriva sin egen framgångssaga har inneburit att han grundat ett miljonbringande företag. Men inte minst att även hålla sig stark under sorgeprocessen när hans mamma gick bort, och efter separationen med hans dåvarande fru Viktoria Tolstoy. Den inre styrkan i Per har också lett honom tillbaka in på kärlekens väg. Han är numera gift med den folkkära sångerskan Lena Philipsson, och de har tillsammans med sina respektive barn skapat sig en ny trygg tillvaro. Nu bor paret i deras gemensamma bostadsrätt i centrala Stockholm, och i ett sommarhus i Stockholms skärgård.

- Det är en fantastisk liten fru jag har. Det är verkligen annorlunda att vara gift. Jag är förälskad, lycklig och riktigt bekväm med platsen där jag har landat. Jag har kommit till en plats jag inte visste fanns. Det känns som om jag känner smaker som ingen annan smakat och känner dofter ingen annan känt, säger Per och det fullkomligt strålar om honom när han talat om Lena. Hans ögon glittrar och han kan inte låta bli att le. 

Trots kärleksyran håller de lyckliga tu sina två respektive karriärer vitt istär; han spelar inte hennes skivor hemma och även om hon tycker om det Per gör, bär hon inte hans kläder.

- Just nu känns det bäst att jag inte klär henne och att hon inte bestämmer vad jag ska lyssna på, skrattar Per.     

I början var det lite problematiskt för dem att lära känna varandra, som offentliga personer kan det vara svårt att få vara ifred. Därför valde Per och Lena att hålla sig undan mediabruset. De ville upptäcka varandra utan att någon lade sig i eller spekulerade.

- I början är alla relationer lite trevande och nervösa. Vi valde att hålla oss undan och lära känna varandra i lugn och ro, menar Per.

Samtidigt som han längtar efter tid för sig själv och Lena, är han tonårspappa och har mängder av olika projekt på gång. Men han menar att dygnet bara har 24 timmar och att man därför måste omge sig med människor som man litar på. Det är viktigt att låta dem växa med sitt ansvar. Och han säger att det faktiskt är jobbigare att starta upp ett företag eftersom man då har allt att förlora. Numera jobbar han, som han själv säger, "bara" heltid. Så han har inga problem med att hinna med att vara en bra make till sin nya hustru, och pappa till sin 15-åriga dotter.

- Det är svårt att vara pappa till någon som ska upptäcka livet. Jag vill att hon ska veta att jag hela tiden finns för henne. Men hon är 15 år och det är mycket i hennes liv just nu. Skulle jag jaga efter henne skulle hon försvinna så jag backar undan lite och då kommer hon till mig, säger Per med ett nöjt leende.

Han har alltid saker på gång och får ständigt olika erbjudanden om samarbeten. Två dagar efter vårt möte flyger han tillsammans med en kompis till Åland för att luncha, och precis innan dess fick han ett samtal om att ett bord han på skoj målat för tio år sedan skulle säljas på Bukowski.

- Jag har många agnar i vattnet och det nappar hela tiden, skrattar Per nöjt.

Pers överlevnadsinstinkt har visat sig vara enorm och en av hans starkaste sidor, och han har precis avslutat ett nytt kapitel i framgångssagan om sig själv...

HUA, vilken jävla natt. Jag sov först två timmar typ, vakna sen för jag var så spänd ifall de skulle ringa från jobbet då jag visste att en var sjuk, och så där höll jag på fram till åtta ungefär - vakna hela tiden. Sen drömde jag en jävla mongodröm som handla om min ena syrra och en gammal klasskompis. Den var ledsam på många sätt, men sen var jag tydligen i Scandinavium och skulle kolla på Frölunda. Jättejobbig dröm och det är den typ av drömmar som gör att man inte vill somna om sen eller att man inte vågar. Gått på toa har jag gjort också som har stört sömnen lite också. Sen när jag väl kom till ro sov jag hur bra som helst!

När man hörde hur jävla mycket det blåste och regnade ute hade man ju ingen större lust att gå upp heller. Regnet övergick sen i snö fast det var snöblandat mer.. Sen efter tre sprack molnen upp och solen kom fram. Så slutet av eftermiddagen blev jättefin. Har läst i min Plaza Kvinna idag en stund och det var skönt att koppla av i soffan.

Tidigare idag kollade jag även på Skidskyttet, och det var jävligt gött att Björn Ferry kom trea! Han var i ledning större delen av loppet men så kom den där ryssen och norrmannen - kul att Ferry fick en pallplats i alla fall!

En lugn dag med tetigt väder med andra ord. Hoppas Ni mår bra! Tjing tjong