Nu när jag har läst ut Cosmopolitans Aptil nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln med January Jones som man kan se i serien Mad Men. Jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa om henne i artikeln.

Hon är kvinnan som, sedan hon äntrade rutan i sin vippiga kjol, skapat total 6o-talshysteri och skrivit vår tids TV-historia. Cosmo har träffat damen alla pratar om från Mad men - mystiska January Jones.

Artikeln är skriven av Lizzi Hosking.

Är du en Maddict? Många av oss på Cosmo är det. Beroende av TV-serien Mad men, alltså, serien som med sin 6o-talselegans och medryckande story gick rakt in i hjärtat och blev TV-historia. Med en Emmy och två Golden Globe kan vi konstatera att den fullkomligt regerar i rutan. Och den som glänser mest av allt och alla är naturligtvis Betty Draper - eller January Jones som hon heter i verkligheten. Cosmo kunde inte låta bli att stämma träff med henne.

Hur har livet förändrats sedan du fick rollen i Mad men?

- Rent personligt tror jag inte att jag har förändrats så mycket. Visst, framgången med serien har gjort det lite enklare med jobb och så, men det är inte så ofta jag blir igenkänd på gatan, eftersom jag inte går klädd som Betty Draper. Men det är skönt.

Betty, din rollfigur, är väldigt representativ och försiktig med att uttrycka sig. Idag uttrycker vi ju varenda tanke för världen. Hur är du?

- Hm, det optimala är att vara någonstans däremellan. Jag tycker att människor öppnar sig lite för mycket idag, antingen det är "min terepeut säger..." eller bara att tvittra om vad de gör, som "jag kör på motorvägen just nu". Jag fattar inte riktigt det där, jag gör inte så. Men samtidigt tycker jag inte att man ska hålla allt för sig själv. Jag vet inte om det finns en gyllene medelväg, men jag tror att jag föredrar att folk inte berättar allt för mig än att jag får veta allt om alla.

Mad men utspelar sig på 6o-talet, vad tycker du själv om den tiden och hur männen behandlade kvinnorna?

- Män har alltid fortsatt att vara otrogna, det är de idag också. Så jag tror inte att det bara har med 6o-talet specifikt att göra. Men jag tror, åtminstone för kvinnornas del, att det fanns mycket färre möjligheter, när det gällde karriären, hur du framställde sig själv eller vad du fick säga. Men samtidigt var det också mycket glamour på den tiden. Jag menar, kvinnorna var damer och männen herrar som öppnade bildörren och tog av sig hatten för dig... Man respekterade varandra. Jag tycker att generationerna vi lever i nu saknar en del av det, framförllt de yngre generationerna, de kunde respektera varandra lite mer.

Betty är också otrogen till slut, vad tycker du om det?

- Jag var väldigt irriterad på det, om jag ska vara ärlig. Jag förstod det inte. Varför hon under en hel säsong hade dömt alla andra och blivit besviken på alla som var otrogna, oavsett om det var hennes bästa vän eller hennes man. Hon kanske hade en flirt med den där killen, men ändå... När jag läste i manuset att hon skulle vara otrogen förstod jag inte vad hennes motivation till det skulle vara - var det hämnd eller något annat? Det var en av de få gånger jag har gått till Matthew Weiner (skaparen av Mad men) och sagt att jag inte förstår manuset. Varför, efter allt detta, gör hon det där? Han sa att jag inte skulle överanalysera det, och att det inte hade med hämnd att göra. Handlingen var helt enkel mänsklig.

Så att han var otrogen var inte en hämnd på hennes man som också bedragit henne?

- Nej, det tror jag inte. Jag tror att hon bara var kåt. Kvinnor blir kåta ibland... haha. Hon var i stan själv och barnen var med hennes man, Don, och hon var fri. Det var inte planerat. Hon skulle shoppa, men hon stannade till på en bar, blev lite berusad och drog fördel av att det satt en man där. Matthew förklarade för mig också att hon är en sexuell person. Jag menar även när hon är upprörd över Don och har sparkat ut honom, ligger hon med honom och blir gravid. Hon ligger med Don trots att hon är arg på honom eftersom hon har behov som alla andra.

Hur viktig var kvinnans sexualitet på den tiden, och fick det henne att bli mer självständig?

- Jag tror inte att Betty tänker på det på det sättet, så klart. Jag antar att man såg att kvinnorna började försvara sig och vidta åtgärder, och om deras make inte tillfredsställde dem sexuellt eller låg med någon annan...

Vilka typer av beundrarbrev får du?

- Jag får inte så många beundrarbrev. Kanske för att jag har en person som sållar ut dem som är bra och jag får vädligt få av dem ... så de måste vara hemska, de där breven. Men responsen jag får på stan är väldigt olika, beroende på om det är från en man eller kvinna. Om det är en kvinna så är de väldigt medkännande och säger: "Stackars, Betty" eller "Yes! Äntligen sparkade hon ut honom!" De är väldigt engagerade i karaktären. Männen, däremot, är mer besvikna på Betty, framför allt på hur hon, i säsong två, kunde vara otorgen hela tiden! Det är tydligen okej, men när Betty är det, är det värsta stroa grejen! Det är väldigt intressant.

- Sedan finns det den äldre generationen, som min mormor och hennes vänner, som känner igen sig i den tiden eftersom de varit där och levt det livet. De tycker att det är väldigt historiskt korrekt. Det finns en scen när Betty rotar runt i garderoberna för att hitta bevis på att hennes man har varit otrogen och när min mormor såg den ringde hon och sa efteråt: "Jag var tvungen att ta en nervtablett när jag såg det avsnittet! Jag kände ju igen mig, det var så hemskt."

Hur har Mad men influerat din personliga stil?

- Jag är ett stort fan av vintagekläder, men jag har blivit lite mer begränsad nu. Jag kan inte köpa 5o- eller 6o-talskläder - då skulle folk skratta åt mig. Jag menar, jag måste ju vara smart som skådespelare, jag kan ju inte se ut som Betty varje dag. Jag tycker att det är intressant att serien har påverkat modet i dag, i modern tid. Designers har tillägnat serien sina visningar, sina kollektioner eller använt den som inspiration. Nu har vi den där siluetten där man kan se kvinnans höfter och midja med hjälp av stilen. Så jag tror det är ganska stort och det är bra för jag tycker det är en mycket feminin stil. Nu har vi ju uppenbarligen uppdaterat den lite - vi behöver inte bära gördlar och underkjolar och liknande, tack och lov.

Vilka råd skulle du vilja ge Betty?

- Jag skulle inte ge henne något råd, tror jag. Det skulle vara respektslöst. Som att "ditt liv håller på att rasa, fixa det". Jag kan inte säga att jag vet vad jag skulle ha gjort om jag levde på 6o-talet. Jag skulle nog vara väldigt frustrerad.

Vad skulle du säga till henne?

- Dra! Väx upp! Något som jag tycker är intressant med henne är att hon inte är dum. Hon har en högskoleutbildning, hon har rest runt i världen och sett en massa saker, hon kommer från en välbärgad familj, så det finns ingen ursäkt eller anledning för oss att tycka synd om henne. I slutändan är det ju hon som har valt att bli fru och mamma. Och att det inte blev som hon tänkt är också hennes fel. Kvinnorna blev sekreterare på kontor för att träffa andra blivande män. Man hade en helt annan inställning då, så jag är inte säker på att även om jag skulle våga säga till henne att hon borde lämna sin man, "det finns någon annan där ute för dig" ... eller att hon ska fortsätta i terapi och bli en bättre mamma - vad jag än skule säga till henne, tror jag inte hon skulle ha lyssnat. Det skulle inte vara realistiskt för henne.

Hur gör du för att identifiera dig med henne?

- Jag tar hjälp av kläderna, sminket och håret. Jag börjar dagen med att sätta mig hos frisören och få mitt hår upprullat, sedan sätter jag mig i sminkstolen för att därefter gå tillbaka till frisören och borsta ut håret. Sedan ska jag sätta på mig kläder. Efter att processen är över med gördel och spetsig behå, strumpor, klackar och stora klänningen tittar jag mig i spegeln, och då ser jag att jag förvandlats till min rollfigur. Min hållning förändras, skärpet trycker in midjan och trycker åt höfterna och när jag går måste jag ta små, små steg eftersom min klänning gungar. Så det är definitivt kläderna och makeupen som gör att jag känner mig som någon annan.

Vad skulle du ta med dig från 6o-talet?

- Jag tycker att det vore bra om vi skulle få tillbaka gentlemannen. Och jag tror inte att det bara är männens fel att de har förlorat gentlemannens egenskaper. Jag tror att vi kvinnor, under en lång tid, har velat vara oberoende, inte tillåtit oss att få en man som öppnar dörren för oss eller som hjälper oss. Vi tänker: "Jag är en stark kvinna som kan ta hand om alla barn, ha karriär och göra allt bra". Så männen har tagit ett steg bakåt. Men nu har det skiftat, nu ifrågasätter vi männen: "Varför kan han inte ens öppna dörren för mig?" Jag tycker att det vore trevligt om lite folkvett skulle göra comeback. Jag tror inte att männen har förändrats så mycket. Inget ont om män, men män är faktiskt inte så formbara... haha. Jag tror att de bara gör vad kvinnor begär av dem - eller försöker i alla fall - medan vi kvinnor fortsätter att ändra på våra åsikter och känslor.

Du dricker oerhört många drinkar i serien, vad är det i dem egentligen?

- En martini är gord av vatten och olivspad. Whiskyn är iste. Alla är alkoholfria, annars skulle vi inte kunna jobba... haha.

Skulle du kunna bli hemmafru?

- Hm... nej. Jag har fått den frågan förut och sagt ja, men nu när jag har tänkt efter så har jag kommit fram till att det inte skulle vara ett alternativ. Jag gillar att ha möjligheten till många val. Mina föräldrar sa aldrig nej när jag drömde om att bli alltifrån astronaut till marinbiolog. De sa bara: Ja, du borde bli det du drömmer om!...

Igår hade den hett efterlängtade filmen "Sex and the City 2" världspremiär, och många förväntansfulla stjärnor hade tagit sig till Radio City Music Hall i New York där premiären ägde rum. Självklart valde jag alla huvudpersonerna i filmen, men jag valde även två andra som klädde sig snyggast igår!

Bilder från Sex and the City 2 premiären i New York:

* Sarah Jessica Parker- Sarah var vacker i en gul Valentino! Riktigt snygg i håret är hon också!

* Kristin Davis- Kristin i rosa klänning från Jean Dresses! Så jävla fin rosa klänning!

* Cynthia Nixon- Cynthia i svart klänning från Carolina Herrera!

* Kim Cattrall- Kim i en guldfärgag klänning från Naeem Khan!

* Jennifer Love Hewitt- Jennifer i en klänning från Hervé Léger! VILL HA hennes snygga klänning!

* Alessandra Ambrosio- Alessandra i en grå långklänning! Snygg men enkel!

Nu när jag har läst ut Cosmopolitans April nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om aldrig mer en obekväm hälsning. Tyckte att det var lite intressant så jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa i artikeln.

Handtag, famntag, klapp eller kyss? Så här trampar du inte snett på livets olika partyn.

Artikeln är skriven av Filippa Berg.

Du är på fest när någon med ett bekant ansikte närmar sig. När ni möts sträcker du fram din högra hand - medan hon böjer sig fram för en kram. Sedan följer ett virrigt ögonblick av pinsam tystnad och rödblossande kinder. När ska man göra vad, egentligen? Cosmo låter proffsen leda dig genom hälsningsdjungeln.

OBAMA-HÄLSNINGEN

Presidentens grej, "fist bump", är det nya high five! Ett mjukt slag med knuten näve, knoge mot knoge.

- Det är ett gatusmart och avslappnat sätt att hälsa på vänner och bekanta som jag tror vi kommer att få se mer av, förutspår kändisfestfixaren Johan Petré.

Men det är en hälsning för invigda, personer du känner dig bekväm med.

KRAMEN

Stöter du ihop med någon på en fest som du träffat en gång tidigare, är kramen ditt säkraste kort.

- Skulle du råka på någon du aldrig träffat är det inget att oroa dig för, säger Johan Petré. Det får dig att framstå som varm och trevlig.

Magdalena Ribbing håller inte med.

- Kramandet är en gest av närhet. Slentriankramande av alla man har sett en gång tidigare är inte vidare elegant. Om man nu har lust att bete sig elegant, alltså.

KINDPUSSEN

- Pussa på kinden gör du med dem du känner, inte med obekanta eller dem du mött för första gången alldeles nyss, enligt folkvettexperten Magdalena Ribbinh. Kindpussen är alltid en luftig puss snarare än en smällpuss på någons kind.

- Jag kindpussar dem jag tänker prata med lite längre, säger Johan Petré. Det kan vara sådana du känner lite bättre eller vill lära känna lite bättre.

HANDSLAGET

Handslaget är och förblir det mest naturliga sättet att hälsa när du träffar människor du inte känner sedan tidigare, vare sig det gäller i arbetslivet eller på nattklubben.

- Man tar i hand när man hälsar formellt, vid ett första möte, vid en bjudning, när man möter andra i ett affärssammanhang, säger Magdalena Ribbing.

- Det är viktigt att tänka på att inte vara för hårdhänt, fyller Johan Petré i. Det får absokut inte göra ont men samtidigt vill man ju inte få spagettihanden. Mitt tips är att du snabbt och smidigt tar en titt på den andra personens kroppsstorlek och på så sätt uppskattar hur hårt du ska ta i...