Nu har jag suttit och kollat igenom SOLOs December nummer 2oo9, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Jag har hittat några produkter, och det blev inte så många denna gången.

Detta hittade jag i SOLOs December nummer 2oo9:

*  Hotpants Lindex, 129 kronor- Ser ut att vara sköna! Satin material!

* String Lindex, 129 kronor- Snygga trosor! Jag gillar färgen väldigt mycket! Finns även i lila!

* Klänning Bik Bok, 599 kronor- SNYGG klänning! Man kunde dock ta bort det där på axeln tycker jag!

Nu när jag har läst ut SOLOs December nummer 2oo9, kom jag till den här artikeln som handlade om varför man blir kär i machokillen. Ja, jag kände igen mig kan jag erkänna- Gör Du det? Tänkte skriva ner vad jag kunde läsa i artikeln.

Ute är den urbana, metrosexuella mannen - istället dammar vi av den traditionella karlakarln. Han är reserverad, svår att förstå och oemotståndligt sexig. Men vad är det egentligen som gör machomannen så irriterande attraktiv?

Artikeln är skriven av Emma Johansson.

Han spelar den slutna hjälten på bioduken. I teveserier är han mystisk och plågad. Machomannen har huvudrollen i både "Gladiator", "Batman" och "The Ugly Truth". Taylor Lautner fick träna så att han gick upp femton kilo i muskelstyrka inför "New moon" och filmen är full av hunkiga och välbyggda hunkar som agerar helt i enlighet med den gamla devisen "Män ska vara män". Machomannen är tillbaka! Och att han är populär bland tjejerna är ingen överdrift. För visst får snubbar som Russel Crowe, Patrick Dempsey, Christian Bale och Gerard Butler många kvinnliga hjärtan att slå snabbare? Kanske även ditt?

I litteraturen beskrivs machomannen som äventyrslysten, självständig och med ett grundmurat självförtroende, den egenskapen som verkligen definierar machomannen är hans oförmåga att prata känslor. Att machomannen sällan lättar på sitt hjärta håller psykologen Isa Gustin med om.

- Han har alla de egenskaper som vår kultur förknippar med manligt. Vad som uppfattas som macho kan dock variera mellan olika kulturer och grupper i samhället. Men typiska egenskaper kan vara att han är orädd, handlingskraftig och uttrycker känslor mycket sparsamt, säger hon.

Machomannen må attrahera oss, men han är inte alltid den optimala pojkvännen då han är både känslohämmad och bestämd.

- Att leva som yin och yang i harmoni är nog inte alltid så lätt om man är ihop med en machoman. Vid problem måste man kunna kompromissa, något som kan vara svårt för honom, säger Isa.

Vad hon menar är att samhället har bestämt att vissa egenskaper är maskulina. Att ge avkall på ett sådant karaktärsdrag skulle betyda att killen känner sig mindre manlig, därför blir det svårt för honom att agera ödmjukt och kompromissvilligt, vilket ju är en förutsättning för längre kärlekslycka.

Machomannen är inget nytt fenomen, hans nackdelar har analyserats många gånger i historien. Karlakarln har alltid haft attraktionskraft men hans popularitet har gått upp och ner genom åren. Under nittiotalet fick han konkurrens av sin motsats - den meterosexuella mannen. Honom lärde i känna på bred front genom det populära programmet "Fab 5" som gick ut på att fem homosexuella män hjälpte en heterosexuell att utveckla sin feminina sida.

Nu blåser det dock nya trendvindar och trots kompromissvårigheter och en omodern attityd är den genommanlige mannen tillbaka. Men varför måste mjukismannen med sitt välvårdade yttre, sin kultiverade litteratursmak och sina ofta politiskt korrekta åsikter, stiga åt sidan för mannen med skäggstubb, sängkammarblick och machoideal?

- Jag tror att många tjejer blir kära i machomän för att de har egenskaper som värderas högt i samhället. Män som tar för sig på machomanér blir premierade, och framgång är attraktivt i många kvinnors ögon, säger Isa Gustin.

En annan stor anledning till att vi trånar efter sterotypa killar kan var att samhället blir allt mer könsneutralt. Skillnaderna mellan typiskt kvinnligt minskar. Få rynkar på näsan när en man klär sig i rosa, använder hudcreme och foundation. I USA födde nyligen en man barn (mannen föddes som kvinna men har gjort ett könsbyte) och på hemmaplan utmanas normer bland annat genom att män uppmuntras amma sina barn.

- Jag kan tänka mig att man sexuellt tänder på någon som är väldigt olik sig själv. Det blir extra exotiskt och spännande, säger Isa.

Att "lika barn leka bäst" hör vi ofta. Men det verkar faktiskt som om vi allra helst vill leka med någon som är annorlunda än oss själva. Genom att välja machomannen förtydligas de traditionella könsrollerna.

- Anledningen till att många kvinnor faller för machomän är att de vill ha en partner som förstärker deras kvinnlighet. Kvinnor som gillar och känner sig trygga i att vara feminina faller alltså mest troligt för en machoman, förklarar Isa Gustin.

Vi behöver machomännen för att känna oss kvinnliga och machomännen behöver oss för att känna sig maskulina. För hur manlig skulle egentligen machomannen vara utan en kvinna att beskydda? I populärkulturens värld är han inte rädd för att få skit under naglarna och han försvarar sina nära och kära till sista blodsdroppen. Att han har starka beskyddarinstinkter går inte att ta miste på, och han tenderar att välja tjejer som verkar vilja bli beskyddade.

- Jag tror att machomän letar efter kvinnor som förstärker deras manlighet. De gillar kvinnor som är annorlunda mor hur de uppfattar sig själva, säger Isa som förklaring till machomannens kvinnoval.

Ja, låt oss konstatera att den gamla goda klyschan "olikheter attraherar" verkar vara förklaringen till varför vi blir kära i testosterondrypande machomän...

Nu när jag har läst ut SOLOs December nummer 2oo9, kom jag till den här sidan där de hade intervjuat några skådespelare från New moon. Jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa i artikeln.

I ett gråregnigt Vancouver sitter "New moon"-gänget och tittar ut på en parkeringsplats full av fans i olika stadier av maniska tillstånd. SOLO fick en pratstund med höstens hetaste skådisar. Först ut är Cullen-snyggingarna Nikki Reed, Kellan Lutz och Jackson Rathbone som älskar Sverige (naturligtvis) och som försöker ta tillvaron som dyrkade idoler med ro.

Artikeln är skriven av Anna Elalouf.

Ni spelar de läskiga Cullen-syskonen. Är ni snälla i verkligheten?

Kellan: Haha, ja det är vi, oroa dig inte! Vi är som små lamm i verkligheten.

Det känns skönt att höra! Hur var inspelningen av "New moon"?

Kellan: Det var coolt. Vi Cullens har inte lika många scener i "New moon" som vi hade i "Twilight", och alla som läst boken vet varför, så oroa er inte, vi kommer tillbaka!

Jackson: Ni kommer få se vilken otrolig produktion den här filmen är. "Twilight" var ju mest en indiefilm från början, en film som vi inte ens trodde att så många skulle bry sig om... Att det blev en sådan otrolig hit har gjort att vi kunnat gå så mycket längre i "New moon", med tanke på specialeffekter och budget och sådant. Dessutom kan vi inte nog lovorda geniet Chris Weitz (regissören, reds anm).

Alla drabbades av "Twilight"-feber, inte bara tonåringar som man trodde från början. Hur känns det?

Nikki: Storyn är ju sådan att de flesta gillar den, den har romantik, spänning, snygga människor och vackra miljöer. Men det är klart att vi är glada att den inte bara tilltalar den uppenbara målgruppen, fjorton- till sextonåringar! Folk älskar Robert. Problemet är att han som Edward tyvärr gjort det svårare för den manliga rasen, det går bara inte att leva upp till sådan perfektion, haha.

Nikki, jag har hört att du gick så långt för att likna Rosalie att ditt hår började ramla av på grund av all blekning.

Nikki: Jag ville verkligen inte göra alla hardcorefans besvikna och vara tvungen att lyssna på hur de borde valt en annan skådespelerska för rollen som Rosalie. Hon ska ju vara isdrottningen och jag är ju ganska mörk i verkligheten så det krävdes en del jobb för att bli så blek. Men det är klart att det var värt det, även om jag tycker att jag ser bättre ut som gud skapade mig! Jag får hoppas att alla fans uppskattar att jag ansträngt mig så hårt. Det måste ha varit värre för Taylor (Lauthner, reds anm.), han var tvungen att lägga på sig 15 kilo i muskler, skönt att jag slapp göra det i alla fall.

Vi måste prata om era fans! Ni var visserligen kända även innan men nu är ni superstars. Hur går det med privatlivet?

Nikki: Fansen är hysteriska och ibland blir vi förföljda och så, men du vet, ingenting är på riktigt, det är inte äkta. Det är viktigt att komma ihåg det.

Kellan: Det är värre för Robert och Taylor. Deras fans gör precis vad som helst för att komma nära dem, det är som Beatles-hysteri, haha.

"The Cullens" är ju en otroligt tajt familj i filmerna. Var det lätt för er att bonda på riktigt?

Jackson: Absolut, det är en klyscha att säga men helt sann i vårt fall - vi blev riktigt bra kompisar allihop. Vi bor på samma våningsplan på hotellet och umgås hela tiden, vi har till exempel spelkvällar. Och Peter (Facinelli, reds. anm.) tycker om att laga mat åt oss. Han är som en pappa för gruppen i verkligheten också.

Och jag har hört att ni har musicnights också, när nu sitter och spelar och skriver musik. Ni verkar vara ett musikaliskt gäng.

Jackson: Ja, det kan jag nog påstå att vi är. Robert spelar gitarr, Nikki också, och jag har mitt eget band som ofta kommer upp till Vancouver.

SOLOs läsare är svenska. Berätta nu, vad tycker ni om Sverige?

Kellan:  Å, Sverige! Jag sparar just nu pengar för att kunna köpa mig ett svenskt medborgarskap, haha.

Jag tror tyvärr inte att det fungerar så, men du skulle ju kunna gifta dig svenskt. Det borde funka.

Jackson: Jag bodde faktiskt i Norge när jag var yngre så jag skulle jättegärna besöka Sverige om det fanns tillfälle. Ishotellet, wow! Dit vill jag verkligen åka.

Ni är mycket välkomna.

Jackson: Tack, vi kommer!

Nu har jag suttit och kollat igenom CHIC nummer 24 (19 November) 2oo9, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Jag hittade bara en produkt denna gången, så blir det ibland.

Detta hittade jag i CHIC nummer 24 (19 November) 2oo9:

* Marc Jacobs Daisy EdP Silver Edition, 95o kronor- VILL HA! Snygg flaska! Ikoniska Daisy med doft av vilda jordgubbar, violblad och grape har svidat om till finkostym nu när det så smått börjar lacka mot jul. Ett måste för alla Daisy-fans!

Nu när jag har läst ut CHIC nummer 24 (19 November) 2oo9, kom jag till den här artikeln med tvillingarna Lundqvist. Ja, Ni som känner mig vet vad jag tycker om dem! Tänkte skriva ner lite vad jag kunde läsa i artikeln.

Våra favorithockeybröder om modellandet, klädintresset, New York, tvillingolikheter och vem som egentligen är bäst på att ragga.

Artikeln är skriven av Helena Skoog.

Henrik och Joel Lundqvist är inte bara världens kanske snyggaste hockeybröder, de heta tvillingarna gör nu debut som modeller - för Brothers senaste kampanj. Och med en bror i New York och den andra på svensk mark passade vi på att prata med Lundqvistarna när de för en gångs skull var på samma ställe.

Hur var det att modella?

Joel: - Det var riktigt skoj!

Henrik: - Det är första gången vi gör något stort tillsammans. Jag har gjort rätt många plåtningar de senaste åren, för olika magasin. Det skiljer sig lite när det är en kampanj, man ser på detaljer i bilderna och det tar aningen längre tid, men det var väldigt kul.

Vad har ni för klädstil privat?

Joel: - När det är mycket matcher och middagar, då gillar båda att dressa upp med kostym, men Henrik är mer dressad till vardags. Jag är lite mer casual, mer sportig.

Henrik: - Om jag tittar på min egen klädstil så tror jag att jag har mognat. Det är mer klassiskt nu, mer stilrent. När jag var yngre var det mer yvigt.

Joel: - Jag har kört den balanserade vägen hela tiden.

Henrik: - Men som personer är vi ju... Jag är lite mer framåt, det händer mer. Joel har alltid varit...

Joel: - Lite tryggare, lite säkrare.

(Båda skrattar).

Henrik: - Nu ska vi försöka vara seriösa här.

Joel: - Jag var seriös!

Vem är mest modeintresserad då?

Joel: - Du har varit mer i fokus, med modemagasin och hela den biten. Så du är ju mer medveten om vad du tar på dig. Sedan gillar jag också att klä upp mig och ha schyssta kläder, men du kör mer dressat till vardags. Då får folk en bild av att du anstränger dig mer.

Henrik: - När jag ska åka till en träning kan de tro att jag ska någon annanstans, för jag kommer alltid i skjorta. Även om klockan är nio på morgonen. Men jag trivs så.

Vad skiljer er åt som personer?

Henrik: - Det vi håller på med har ju format oss. Jag är målvakt, jag går min egen väg hela tiden. Jag är kanske mer egoistisk också. Du är mer en lagspelare.

Joel: - Jag är mer omtänksam, haha.

Henrik: - Och bättre på att hålla tider. Jag är dålig på det. Jag är nog mer tankspridd också.

Vad gör ni ihop när ni ses?

Henrik: - När båda var i USA brukade vi ses dagen innan match och käka middag. På sommaren är vi ute vid havet eller... Nu har han ju skaffat familj, så han har fått andra prioriteringar. Jag kan ringa och fråga om vi ska spela tennis eller spela musik eller göra något, men det är ganska svårt.

Joel: - Man får fråga EN dag i förväg, så att jag kan planera.

Henrik: - En dag! Ibland får man boka in sig nästan en vecka i förväg. Nej, men vi har olika liv nu. Så är det. Och olika prioriteringsbitar.

Nu är ni stadgade, men vem var bäst på att ragga tjejer när ni var yngre?

Joel: - Alltså, Henrik får gärna tro att han var bäst. Jag körde på den blyga stilen, i bakgrunden.

Henrik: - När vi var små tror jag att många tjejer tyckte att vi var söta, vi var de roliga hockeykillarna. När vi var mellan 1o och 14, då var det mycket hockey. Sedan började intresset för tjejer komma. Då vill jag ju tro att jag var mer framåt än vad du var, men det kanske jag inte var?

Har ni samma smak då det gäller kvinnor?

Joel: - Jag träffade min fru när jag var 18 år. Jag visste tidigt vad jag ville ha hos en kvinna. En idrottstjej, aktiv, glad och öppen, men ödmjuk. Och jag hittade henne.

Henrik: - Jag tittar mycket på utstrålning, det måste vara en smart tjej, rolig. Vi måste ha kul ihop, det är otroligt viktigt.

Ni har många fans. Vad är det konstigste någon har gjort?

Joel: - Det var någon i Dallas som hade bakat muffins... Vi var tre svenskar i laget och hon sa: "Åh, ni är så goa. Här får ni muffins". När vi hade kommit runt ett hörn åkte de i papperskorgen. Det kanske var piller i dem eller något. Nej, men det finns alltid fans som verkligen går in för det, men man får respektera det. Det är ju dem vi lever av.

Henrik, du som bor i New York, blir du igenkänd på stan?

Henrik: - Ibland, framförallt av dem som bor och jobbar i New York, som följer Rangers. Sedan är det så mycket turister i stan. Det är skönt när man lever med the craziness runt Madison Square Garden, med matcher med mycket fans och media, och så tar man en taxi två gator bort och de vet inte ens att det har varit match. Den balansen gillar jag, att man kan slappna av helt och leva ett ganska vanligt liv.

Vanligt liv? Jag har hört om din lyxiga takterrass...

Henrik: - Är det inte så alla lever? Haha. Nej, men när jag säger vanligt så är det för att jag kan slappna av. När jag är i Sverige så känner jag mig iakttagen på ett annat sätt.

Berätta om din lägenhet!

Henrik: - Nu är den som ett bombnedslag, vi ville göra om och rensa ut allt. Det kommer att bli bra. Vi har en jättefin terrass, som vi ska göra i ordning. Det känns skönt att kunna gå ut och få... Frisk luft, höll jag på att säga, men det är ganska högt upp, så det är väl hyfsat frisk luft. Det är ju ett speciellt brus i New York, men jag gillar det. När jag kommer hem är det så tyst att jag hör mig själv tänka. När allt är klart kommer den terrassen att bli en favoritplats, helt klart.

Ni reser mycket, tränar och spelar matcher. Hur håller man en relation levande med det livet?

Joel: - Under säsong blir det påfrestande. Då lever man olika liv. Många tror att det är glamouröst att vara spelarfru, men när du är ihop med en elitidrottare är det mycket träning och matcher och resor. Det gäller att de är starka mentalt. Många tror att det bara är att gå och shoppa hela tiden, men så kul är det inte i längden. Man måste hitta något intresse.

Henrik: - Det viktiga är att ha kvalitetstid ihop. Man kan ju ses varje dag och det är bara sådär, men har ni kvalitetstid när ni ses, då är det inga problem.

Vad gör man då?

Henrik: - Försök stänga av mobilen! Där måste jag bättra mig. Sedan beställer vi hem mat. När man reser så mycket som vi gör, så är det bästa man kan göra ibland att bara vara hemma och ta det lugnt. Kolla en film eller gå på bio. Det brukar vi göra...

Nu när jag har läst ut CHIC nummer 24 (19 November) 2oo9, kom jag till den här artikeln med Tuva Novotny. Jag tänkte skriva ner lite vad jag kunde läsa om henne.

Vad har "Skilda Världar" och Julia Roberts gemensamt? T-shirtchica, självsäkra Köpenhamnsbon och småbarnsmamman Tuva Novotny så klart.

Artikeln är skriven av Emilie Hermansson.

Tuva Novotny har varit känd under halva sitt liv. Sedan genombrottet som tonåringen Nora i "Skilda Världar" har mycket hänt. CHIC träffar henne på Scandic Anglais i Stockholm bara några timmar före permiären av hennes film "Bröllopsfotografen". Tuva är numera bosatt i Köpenhamn och verkar inte sakna Sverige.

- Det känns som att det finns en mer avslappnad hållning där, en "det löser sig"-mentalitet, som jag trivs bra med.

Hur har du utvecklats sedan du slog igenom i "Skilda Världar"?

- Jag har blivit säkrare och låter mig inte inbillas att jag måste se ut eller vara på ett visst sätt för att folk ska tycka om mig. Att bli omtyckt är inget du kan sträva efter yrkesmässigt, det gäller ju att göra bra ifrån sig. Det får man lägga på det privata planet istället tror jag, på vänner och på familj.

Du har blivit mamma nu, vad vill du ge för råd till dina barn?

- Det är viktigt att vi som samhälle, och även föräldrar och lärare som äldre förebilder, signalerar till barn och unga att det viktigaste av allt är vad du har i huvudet. Du kommer inte att bli bedömd efter ditt utseende i grund och botten. Det som betyder någonting är vad du kan och vem du är och inte vad du har på dig eller hur du ser ut. Det är jätteviktigt.

Hur skulle du beskriva din klädstil?

- Alltså... Jag är rätt tråkig. Jag har en kompis som är stylist och modenörd och han suckar högt varje gång jag kommer med mina jeans och T-shirts. Men är det fest så är det fest, då får det gärna vara glamour och klackar och smink och fransar, absolut.

Idag är Tuva klädd i det hon gillar bäst: vit T-shirt och jeans. Hennes hår är kort, blont och spretigt. Hon har klippt sig för rollen som svenska Sophie i Hollywoodfilmen "Eat, Pray, Love". Julia Roberts spelar huvudrollen, en kvinna som på resande fot försöker finna sig själv. I Rom möter hon Tuvas karaktär.

Hur var det att jobba med en så stor produktion?

- På ett sätt var det precis som vanligt, för mitt jobb är ju detsamma, men samtidigt 2o gånger större. Det är fler människor, paparazzifotografer som hänger utanför i träden och det är säkerhetspersonal som ska hålla tillbaka folkmassor, så på så sätt var det ganska chockerande att vara med om.

Hur var Julia Roberts?

- Det var otroligt inspirerande att jobba med Julia för hon är så cool i sin hållning till jobb och privatliv. Hon är väldigt privat och integritetsvärnande. Och hon är säker på sin kompetens, det var inte så mycket tjafs om hur hon såg ut.

Träffade du några andra Hollywoodkändisar?

- Ja, Javier Bardem är med i filmen, så honom träffade jag. Alla är rätt så avslappnade människor och har någonstans fått bekräftat att de gör sitt jobb okej. Det är raka rör och det gillar jag.

Vad var roligast med inspelningen?

- Nä men vad sjutton, det är väl klart att det var fantastiskt bara att få träffa och jobba med Julia Roberts! Jag har vuxit upp med "Pretty Woman". Och det var kul att uppleva att världen inte är så stor, vill jag jobba på engelska så går det.

Tillbaka till bröllop och "Bröllopsfotografen": Tror du på livslång kärlek?

- Ja. Jag tror inte att det är romantiskt, att det bara ger sig självt. Jag tror att det är det hårdaste jobbet man någonsin kommer att ha, det upplever jag själv i alla fall. Men det är så värt det, för kärleken som kommer efter förälskelsen och när man har haft några kriser, den är större än någonting annat...

Nu har jag suttit och kollat igenom Cosmopolitans December nummer 2oo9, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Jag hittade några få produkter och det blev inga kläder denna gången, tyvärr.

Detta hittade jag i Cosmopolitans December nummer 2oo9:

* La Perla J´aime La Nuit Parfym 3o ml EdP, 5oo kronor- Grapeblomma, julros, jasmin, bärnsten och svart orkidé gör dig mystiskt förförisk och oemotståndlig!

* IsaDora Snow Fairy Ögonskuggspalett, 179 kronor- VILL HA! Så många fina färger är det i denna paletten! Extra plus för att själva utsidan är rosa!

* Dior Cristal Boréal, 86o kronor- Vilken lyxig ask! Önskelistan toppas av ett skönt halssmycke som förutom att det gnistrar av diamanter även ger dina läppar en rosalila kyssmun!

Nu när jag har läst ut Cosmopolitans December nummer 2oo9, kom jag till den här artikeln som handlade om systrar. Jag som har två systrar kände självklart igen mig lite granna - gör Du det? Tänkte skriva ner vad jag kunde läsa i artikeln.

Det är meningen att hon ska vara din bästa vän, av naturen given, men ibland kan du inte låta bli att vara avundsjuk på just henne. Det finns en god anledning till att du känner så.

Artikeln är skriven av Jonna Karvonen.

I modebloggarvärlden är Elin Kling och Cecilia Blankens ett välkänt syskonpar. De stöttar, älskar och längtar till varandra i sina bloggar. Men tidigare i år, när Cecilia blev intervjuad av tidningen Mama, berättade hon om det som många systrar känner men som få vägrar erkänna: att hon ibland har varit fruktansvärt avundsjuk på sin syster. Typ när hon var gravid och såg bilder på Elin på den ballaste festen i New York medan hon själv satt hormonstinn i en bil utanför makens mormors hus.

När författaren Deborah Tannen forskade inför boken You were always mom´s favorite intervjuade hon över 1oo systerpar och det visade sig att avundsjuka var allt annat än ovanligt - inte så konstigt med tanke på att familjeband ofta är komplicerade.

- Även i de bästa av systerrelationer är det fullt normalt och ofrånkomligt, säger hon.

Elisabeth Schönbeck, beteendevetare och författare till boken Äldst, yngst eller mittemellan, håller med om att konkurrens finns i alla syskonrelationer, av den enkla anledningen att ni redan från början kämpar om samma sak - att få kärlek och uppmärksamhet från föräldrarna.

- Och jag tror det är lättare att jämföra sig med ett syskon av samma kön, säger hon. Däremot skiljer sig nog inte graden av avundsjuka mellan brödra- och systerpar, även om de kan uttrycka de på olika sätt. Pojkar kan bli handgripliga medan flickor oftast är mer verbala och visar sina känslor på ett mer subtilt sätt.

En dos av konkurrens syskon emellan är alltså naturligt, men för att det inte ska utvecklas till en ohanterlig avundsjuka är det viktigt att komma ihåg vissa saker. A) Konkurrens är i grund och botten inget dåligt ("Ni kan driva varandra till stordåd", säger Elisabeth Schönbeck), B) båda behöver inte vara bra på samma saker utan ni kan istället komplettera och vara stolta över varandra och C) ni är båda individer som upplever saker på ett eget sätt, så försäk att sätta dig in i den andras situation.

- Sätt er ner och berätta för varandra, lugnt och sansat, hur ni upplever saker och ting, säger Elisabeth Schönbeck. Men det är viktigt att båda vill vara med.

Du kanske tycker att din syrra alltid har fått så mycket pepp från päronen för att hon utbildade sig, medan hon tycker att er mamma har varit mer stolt över dig. Poängen är att du nog snart inser att du inte är den enda som har varit avsundsjuk...