Nu när jag har läst ut CHIC nummer 26 (17 December) 2oo9, kom jag till den här artikeln som handlade om ljus och hur man blir piggare. Jag tänkte skriva ner lite vad jag kunde läsa i artikeln.

Vintermörkret gör att vi sover mindre på nätterna, är tröttare på dagarna, blir deppiga, irriterade och orkar mindre. Men CHIC har hittat ljuset, bokstavligt talat.

Artikeln är skriven av Helena Skoog.

Har du de senaste månaderna blivit tröttare, fått svårare att somna på kvällarna, eller känner du dig allmänt håglös och deppig - då är du inte ensam. Och förklaringen är den nordiska vinterns brist på dagsljus.

- Vi är beroende av ljus, eftersom det reglerar dygnsrytmen. Vi behöver en daglig dos, det är viktigt för dygnsklockan, förklarar Arne Lowden, som forskar om ljuspåverkan och sömnstörningar på stressforskningsinstitutet på Stockholms Universitet.

- Problemen med dygnsrytmen är vanligt hos blinda, de ser ju inte dagsljuset. De får ofta en försenad dygnsrytm. Bristen på ljus kan göra att det blir besvärligt att jobba vanliga tider, för man vänder på dygnet. Det blir som ett slags jetlag.

Och besvären som du kan "få vid brist på dagsljus påminner om just jetlag". Du blir trött, lättirriterad, fungerar sämre tankemässigt, får huvudvärk och kan drabbas av nedstämdhet.

- Studier visar att många reagerar negativt under den mörka årstiden. Vissa drabbas av återkommande nedstämdhet och deprissioner. På sommaren ser vi inte lika mycket symptom, som brist på energi och sömnbrist. Det är knutet till höst, vinter och vår, berättar Arne Lowden

1o ooo svenskar lider av en försenad sömnfas, vilket betyder att de har svårt att gå och lägga sig på grund av att de inte är sömniga. Istället kryper de i säng mitt i natten. Ett sätt att komma till rätta med problemet är behandling med melatoninpreparat, som gör kroppen sömnig tidigare. Ett annat sätt är att använda lampor med dagsljusreflekterande ljus. Bäst effekt ger de om de används på morgonen då kroppens temperatur är som lägst och vi är som mest mottagliga för ljus. Därför kan det vara bra att "tanka" dagsljus i början av dagen.

- Jag har en ljusterapilampa på mitt skrivord, säger Arne Lowden. Använder jag den på förmiddagen piggnar jag till mer. Det är bra för att komma igång.

VÄLJ PIGG-TID

Om du föredrar att vara pigg på kvällarna och gå upp senare på morgonen är det på kvällen du behöver lite extra ljus. Man blir nämligen morgonmänniska av morgonljus och kvällsmänniska av kvällsljus.

LJUSTERAPI

Ljusterapi är en behandling som rekommenderas till de som får depressiva symptom under årets mörka månader. Under två veckor går man till ett speciellt rum med stark belysning och får "ljusbad". Gärna på morgonen eftersom kroppen då är mest mottaglig.

LJUSBEHANDLING I VARDAGEN

* "Tanka" ljus utomhus genom att vara ute så mycket som möjligt när solen skiner.

* Gå ut på lunchen eller ta raster utomhus. Sitt nära fönstret på jobbet.

* Artificiellt ljus kan ersätta dagsljus. Vitt ljus, blått ljus och fullspektrumslysrör fungerar bra. Fråga i din lampaffär.

* Det finns väckarklockor med lampor som simulerar soluppgången och som ger ett naturligt uppvaknande och bidrar med extra dagsljus på morgonen...

Nu har jag suttit och kollat igenom Cosmopolitans Januari nummer 2o1o, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Jag hittade bara en produkt denna gången.

Detta hittade jag i Cosmopolitans Januari nummer 2o1o:

* Prada L´eau Ambrée 5o ml EdP, 81o kronor- Doft av ambra, ros och citron! Snyggt med puffen tycker jag!

Nu när jag har läst ut Cosmopolitans Januari nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om vart tog privatlivet vägen. Jag tyckte att det var intressant att läsa, då en del kan känna igen sig och även jag själv. Så jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa i artikeln.

Fylls din vardag av ständiga statusuppdateringar? Så här hittar du dina gränser i cyberspace.

Artikeln är skriven av Filippa Berg.

Andy Warhols legendariska citat "In th future everyone will be famous för 15 minutes" har blivit verklighet: att synas, höras och läsas hela tiden är vår tids melodi. Och tekniken ger oss ständigt nya enkla sätt att hålla koll på det senaste.

Att statusuppdatera är för många lika självklart som kärlek i Cosmopolitan. Trenden är ett faktum. Kompisarna och kollegorna gör det, likaså storföretagen, Barack Obama och din mamma. Genom att kabla ut sina komprimerade privatliv direkt till miljontals inloggade fans har twittrande kändisar som Ashton Kutcher, Paris Hilton, Lady Gaga och Lindsay Lohan inte bara tagit kändisskvallret till en ny nivå. De har även lyckats ta kommandot över skvallerpressen. Men vad är egentligen grejen med att vi vill dela allt med alla hela tiden, eller vill vi verkligen det?

PR-kvinnan Lina Thomsgård, före detta PR-chef på MySpace och proffs på sociala nätverk, har undersökt fenomenet närmare och gissar att boomen delvis grundar sig i vår stora bekräftelsetörst.

- Att skämta, tipsa, skryta, hylla och gnälla inför obegränsat med folk på nolltid är inte bara praktiskt och roligt, det ger dessutom en känsla av att vara viktig och hörd. På samma sätt stimuleras vårt kontrollbehov genom att vi plötsligt kan följa vad varenda kotte gör dag som natt. Ganska snabbt började det kännas relevant att hålla oss uppdaterade om sådant som vi klarat oss alldeles utmärkt utan tidigare, säger Lina Thomsgård.

Och visst har den nya kommunikationen sina fördelar. Vi kan på nolltid hitta den eller det vi söker, få tips, rekommendationer och nya kontakter, sprida egen info och dessutom gruppera oss kring åsikter på ett sätt som i längden kan ha stor inverkan på politiken. Men det finns också en baksida.

- Risken finns att vi i vår ständiga jakt på "koll" lägger allt mer tid på att uppdatera oss med ett flöde av anonyma oväsentligheter istället för att möta folk på riktigt och våga vara oss själva, och då menar jag både på nätet och i vanliga livet, tillägger Lina Thomsgård. I vissa fall kan man rentav skönja en redovisningsplikt: "jag måste berätta att jag gör det här nu, annars gills det inte".

Känner du att ditt privatliv kommer i kläm kan det vara en bra idé att backa. För det finns ingenting som är tråkigt med att vilja värna om din egen integritet och vara lite hemlig. Tvärtom har en gnutta distans i många lägen den magiska effekten att väcka ännu mer intresse. Tänk bara på medieskygga personligheter som Robyn, Kate Moss och Beyoncé.

- Hur du väljer att presentera dig online är individuellt. Men ta dig själv på allvar, fundera på hur du funkar i vanliga livet och hitta din egen nivå, uppmanar Lina Thomsgård.

Ett enkelt sätt att hitta dina egna gränser är att skriva ner en lista på saker du vill behålla för dig själv. Känner du ändå att du behöver ventilera dessa ting - skriv dagbok! Eller varför inte prova att Facebook-fasta en dag i veckan - för att inte känna dig beroende av att ständigt uppdatera din status. Vi lovar dig att det kommer ge dig nya perspektiv...

Hitta din smärtgräns Hur vet du om ditt privatliv tar skada av dina nätaktiviteter? Checka läget.

Teknikfasta Utmana dig själv genom att skippa alla Facebook, Twitter- och blogguppdateringar i en vecka. Känn efter hur det känns att släppa taget om det ständiga informationsflödet. Kan du inte göra ett besök hos gynekologen eller köpa en Snickers utan att det kliar i uppdateringsfingrarna? Då är risken stor att de sociala medierna har satt klorna i dig och lämnat ditt privatliv åt gamarna.

Skriv dagbok Rota fram den gamla hederliga dagboken och skriv i den i en vecka istället för att blogga. Läs sedan igenom den i slutet av veckan och fundera på om du verkligen hade velat att alla andra hade kunna lösa det du hade skrivit? Om ja, fine. Om nej, kanske är det dags att behålla dagboken...

Inventera nätet Med internet skiftade makten från medierna till folket och nu kan vem som helst publicera i stort sett vad som helst. Vilket kan ge dig en falsk förhoppning om att du har total kontroll över din image. Men bilder som du har laddat upp kan lätt komma på villovägar, så innan du lägger upp helgens partyfoton, tänk till en extra gång: Skulle du kunna skadas på något sätt om bilden publiceras?

Skriv fem regler Du hade bestämt dig för att aldrig blogga om ditt förhållande, men när killen dumpade dig och lämnade dig i en stund av blint raseri ville du bara skriva av dig. Och du skrädde inte precis orden. Skriv ner fem förhållningsregler som du alltid ska hålla dig till. Hur pissed du än är...

Nu har jag suttit och kollat igenom VeckoRevyn nummer 26 (1o December) 2oo9, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Jag har hittat några produkter den här gången.

Detta hittade jag i VeckoRevyn nummer 26 (1o December) 2oo9:

* Lipsy Klänning i Sidenorganza, 1249 kronor- Snygg klänning! Känns lite lyxig med tanke på materialet!

* The Body Shop Liquid Lip Colour Ofärgat Läppglans, 159 kronor- Detta är inte speciellt dyrt vilket är ett extra plus! 

* Escada Desire Me 3o ml EdP, 435 kronor- VILL HA! Parfym med doft av choklad och orkidée! Jag gillar både choklad och orkidéer så denna borde passa mig perfekt, haha!

* Id Bare Minerals Flawless Definitions Mascara, 365 kronor- Den lilla specialborsten i plast är inget mindre än ett mirakel. Den kommer åt varje enskild liten frans och ramar fint in ögonen utan minsta kladd. Fransarna känns längre och fylligare och det är enkelt att bygga på med flera omgångar. Helt enkelt fantastisk!

* Bustier KappAhl, 249 kronor- Fin bustier i spets!

Nu när jag har läst ut VeckoRevyn nummer 26 (1o December) 2oo9, kom jag till den här sidan där de tipsar om hur man får fina fransar! Jag tänkte skriva ner tipsen som jag kunde läsa i artikeln.

Långa, flirtiga fransar drömmer vi alla om. Men var hittar jag den där supermascaran, hur undviker jag "spindelben" och funkar verkligen de där nya vibrerande mascarorna..?

Artikeln är skriven av Therése Hallberg.

Vilken är världens bästa mascara och var kan jag hitta den?

Det finns faktiskt ingen mascara som kan titulera sig "världens bästa". vilken mascara som är bäst på dig beror på hur dina fransar ser ut och vad du vill att din mascara ska göra för dem. Vill du att dina frasar ska se längre och svepande ut fungerar en förlängande mascara bäst. Är du däremot ute efter tjockare fransar ska du välja en volymmascara.

Hur länge håller en mascara?

En masacara håller i ungefär två-tre månader, sedan är det dags att köpa en ny. Tecken på att din mascara är i äldsta laget är att den smular sig och luktar illa.

Jag får spindelben, hur undviker jag dem?

Ihopkladdade fransar är inte särskilt snyggt men de går att ta bort. Spara en rengjord borste från en gammal mascara och kamma igenom dina målade fransar med den så undviker du klumparna. Skulle det inte fungera, prova att försiktgt separera dina fransar med en säkerhetsnål.

Vibrerande mascaror verkar ju vara en trend. Men vad är poängen med dem egentligen?

Tanken med vibrerande mascaror är att de, med hjälp av vibrationerna, ska fördela mascarans formula bättre på fransarna. Vibrationerna ska också ge så mycket mascara till fransarna att bara ett drag med borsten behövs.

Mina böjda fransar blir raka och platta jättefort. Vad ska jag göra?

Första steget är att investera i en fransböjare och använda den på rätt sätt. Istället för att böja fransarna med ett enda tryck, prova att trycka med böjaren tre gånger samtidigt som du förflyttar böjaren utåt på fransarna. Ett annat tips är att satsa på en mascara som har en böjande effekt, de finns i alla prisklasser. En vattenfast mascara kan också vara ett hett tips, eftersom deras formula är lite lättare och därmed inte väger lika tungt på fransarna.

Finns det ekologiska mascaror?

Det finns flera mascaror på marknaden som beskrivs som både organiska, ekologiska och/eller naturliga. Leta till exempel efter märken som Nvey eco, Lavera och Sante och läs noga på innehållsförteckningen.

Min mascara ger mig mörka ringar under ögonen. Vad gör jag för fel?

Det låter som om det är din ögoncreme som är boven i dramat. Ögoncreme påverkar lätt mascaran på undre fransraden och gör att fransarna blir fuktiga och färgar av sig på huden. Se till att din ögoncreme får torka in ordentligt på morgonen och torka sedan av eventuella rester med en bomullspinne innan du applicerar mascara.

Jag gillar att använda mascara med glitter i när det vankas fest. Men hur undviker jag att glittret ramlar ner i ansiktet?

Försegla din glittermascara med några drag av genomskinlig, ofärgad mascara så sitter glittret på plats hela kvällen...

Nu har jag suttit och kollat igenom Glamours Januari nummer 2o1o, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Jag hittade några få produkter denna gången inte så många.

Detta hittade jag i Glamours Januari nummer 2o1o:

* Estée Lauder Opulent shimmer Powder, 475 kronor- VILL HA! Snygg dosa och själva mönstret i paletten är snyggt, tycker jag!

* Vera Wang Princess Parfrym 3o ml EdT, 395 kronor- VILL HA! Så himla snygg flaska! Har för mig att den luktar gott också!

* EMU Australia Uggs, 24oo kronor- VILL HA! Tycker att det är snyggt att man kan knyta det där bandet! Dessutom ser dem helt sjuktsköna ut!

Nu när jag har läst ut Glamours Januari nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln med Scarlett Johansson. Jag tänkte skriva ner lite vad jag kunde läsa om henne i artikeln.

Glamours allra första omslagsflicka Scarlett Johansson har haft fler järn i elden än någonsin under 2oo9. Vi träffade henne för att prata om kärlek, Hollywoods besatthet av hennes (och andras) vikt och den nya kärleken.

Artikeln är skriven av A Larocca.

Vid det här laget vet vi alla att det inte är lätt att växa upp framför kameran - Hollywood är nedlusat med exempel på hur fruktansvärt, horribelt och "raka-huvudet-fel" det kan gå. Men Scarlett Johansson är ett udantag. Hennes historia är en framgångssaga om en barnstjärna, en berättelse om hur hårt arbete och ett rätt påskruvat huvud kan leda till lyckliga slut även i den knäppaste av städer. Visst, hon har alla de rätta förutsättningarna för det - en hes röst, porslinshy och en närmast overklig kropp som både är kurvig och petite på samma gång - men hon har aldrig tagit för givet att det skulle räcka för att ro hem jobben. Hon var med i sin första film när hon bara var tio år och nominerades till en Independent Spirit Award för sin roll i "Manny och Lo" när hon var tolv. Den insatsen uppmärksammades av Robert Redford, som gav henne en roll i "Mannen som kunde tala med hästar" 1998, och Sofia Coppola som gav henne en roll i "Lost Translation" 2oo3. Hon har varit med i en film varje år sedan dess, inklusive tre regisserade av Woody Allen. Då handlar det inte bara om tur, utan om ambition och målmedvetenhet.

Det senaste året har Scarlett jobbat vidare på sin workaholism - hon var med i den stjärnspäckade ensemblen "Dumpa honom!" och har spelat in såväl "Iron Man 2" som duettalbumet "Break up" med Pete Yorn. Hon har också klämt in en motoffensiv mot skvallertidningarna som påstått att hon har tokbantat inför "Iron Man 2".

"Om jag skulle gå ner 6,5 kilo skulle jag behöva skiljas från båda mina armar. Och en fot", skrev Scarlett på The Huffington Posts hemsida.

Nu har du gjort två album, ett med Tom Waits-covers och ett duettalbum med Pete Yorn. Hur var det att jobba med Pete?

- Jag har känt honom ett tag nu. Jag har jobbat med båda hans bröder, som är i nöjesindustrin. En dag skickade Pete ett SMS som kort och gott löd: "Hej, vill du spela in en skiva?" Jag blev helt paff, men svarade: "Visst, varför inte?"

Hur visste han att du kunde sjunga?

- Det visst han inte!

Vadå, trodde han bara att du skulle vara bra på det?

- Han sa att han haft en knäpp feberdröm och då fick han idén att vi skulle göra en duettalbum. När jag började sjunga med i låtarna han spelade för mig så sa han "Jag är verkligen glad att du kan sjunga". haha!

Du har verkligen vuxit upp framför kameran, men du verkar inte haft någon jobbig tonårsfas?

. Jag var rätt tafatt i "Mannen som kunde tala med hästar". Det är riktigt jobbigt att se den nu. Jag hade väl aldrig någon period med svår akne och fett hår, men jag var definitivt obekväm.

Jag menar inte nödvändigtvis akne och så. Jag menar bara den där biten när man inte riktigt vet hur man ska hantera sin egen kropp.

- Nä, så har jag aldrig varit. Jag tror att det beror på att jag är skådespelare, då måste man ju vara bekväm med sin kropp.

Jag läste din text om kroppsfixeringen i Hollywood i The Huffington Post. Berätta varför du skrev den.

- Jag tränade för att komma i form för "Iron Man 2", vilket verkligen var slitigt och mycket jobb. Jag ville kunna göra mina egna stunts och vara trovärdig som något slags superspion, så jag började verkligen träna och äta nyttigt och jag mådde toppen. Men sedan kom rykten igång om att jag hade gått ner 6,5 kilo - jag skulle aldrig kunna gå ner 6,5 kilo - och att jag gick på något slags mirakeldiet. Jag tyckte bara att det var löjligt. Jag slet som ett djur, men helt på mina egna villkor och verkligen inte med hjälp av någon galen diet. Jag vill inte ens bli indragen i sådan skit. Jag hatar sådana där artiklar där skvallerpressen gissar hur mycket folk väger och sedan presenterar det som fakta! Jag är less på det som kvinna - inte som någon som blir utsatt för det. Som läsare har jag fått nog.

Hur klarar du av att inte ta åt dig av hela vikthetsen?

- Jag vill så klart se bra ut. Jag vill inte se mig själv på en bioduk och tänka: "Gud, min hy ser fruktansvärd ut" eller "Jag ser helt utsliten ut". Det är anledningen till att jag tar hand om mig när jag jobbar. Men jag känner ingen press över att vågen måste visa en specifik siffra. Jag tycker inte att jag måste passa in i någon annans kropp än min egen. Jag har den kropp jag har, och den försöker jag underhålla.

Många skådespelerskor klarar inte att tänka så.

- Om man öppnar en tidning och ser en bild på sig själv med en stor röd ring runt sitt lår där det står "Kolla in celluliterna", så tror jag att alla, oavsett yrke, skulle känna sig förnedrade. Det är inte konstigt att folk tar åt sig. 

Så hur gör du för att inte ta åt dig?

- Mina föräldrar pressade oss aldrig att vara på ett särsklit sätt över huvud taget. Jag har så klart också stunder då jag ser på mig själv och tänker "Gud, det här är en katastrof". Men man måste ju ha en verklighetsförankring och tänka att om jag känner på det sättet så får jag väl göra något åt det på ett vettigt och hälsosamt sätt. Jag kan inte kolla på någon som är 183 centimeter lång och väger 55 kilo och tänka "Så ska jag också se ut". Det kommer aldrig att hända. Man får ta vad man har och göra det bästa av det.

I många av dina filmer har du varit "den sexiga!" När började det?

- Det var ett konstigt fenomen, men när det började när jag var 17, 18, 19 så valde jag att utnyttha det och anta den rollen. I den åldern håller man ju på att upptäcka sin egen sexualitet och kvinnlighet, så det kändes naturligt... Men jag går inte runt och tänker på att vara sexig eller förförisk. Ingen vill se någon som försöker vara sexig, det är ju det mest osexiga som finns.

Du har gjort mycket för att bara vara 25 år gammal. Varför tror du att du blivit så framgångsrik vid så ung ålder?

- Jag är bara en skådespelare som hyrs in. Det är viktigt att aldrig glömma att man ät utbytbar. Om man tänker så, då kämpar man hårt för att få de jobb man vill ha.

Funderar du över risken att bli utbränd vid 3o?

- Man vet aldrig. Jag kanske öppnar ett eget bageri, haha! Men grejen är den att jag inte vet hur man göra något annat än det här, än saker som har med film att göra.

Och när vi ändå pratar om att göra saker vid ung ålder - vad fick dig att gifta dig ung?

- Jag har aldrig gått och funderat på giftermål, det bara hände. Det kändes naturligt, rätt. Det var en sorts hyllning.

Känns det annorlunda?

- Jag tror att den enda skillnaden är att jag skapar min egna lilla familj nu, vilket är lite konstigt. Det känns lite som en stam. Och så hoppas man att ett förhållande gör en till en bättre människa, att man lär sig saker om sig själv. Förr hade man ett perspektiv, nu har man ett annat också. Jag känner mig tryggare att utforska saker om mig själv som jag inte ens hade tänkt på tidigare. Mina föräldrar skiljde sig när jag var 13, så det var inte den bästa bilden av ett äktenskap direkt.

Känns det konstigt att se din man sitta som gäst hos Letterman och prata om dig?

- Ja, det känns väldigt knäppt, för jag skulle aldrig kunna fråga någon om deras äktenskap om jag inte kände dem väl. Jag påstår inte att jag vet något om äktenskap som inte andra också vet, eller hur man håller det vid liv. Jag vill inte läsa om någon som ger mig kärleksråd. Så jag försöker hålla allt sådant för mig själv, och behålla ett privatliv. För det är ju allt man har, eller hur? Det är ju det enda som skiljer dig från någon annan, privatlivet.

Vad händer härnäst för dig?

- Jag ska få en rejäl massage, haha! Äh, jag vet inte, men jag känner ju mig själv och om någon ber mig jobba om två veckor så säger jag säkert "okej". Jag har inga hobbyer. Om jag åker på semester för länge så blir jag rastlös.

Inga hobbyer alls?

- Det finns saker jag tycker om att göra, men jag har inte barn. Så det handlar inte om att jag vill tillbringa tiden med barnen eller jag gillar att tälja skålar. Nej, jag gillar att vara produktiv...

Nu när jag har läst ut Glamours Januari nummer 2o1o, kom jag till den här Lunchdejten med Henrik och Joel Lundqvist. Dessa tvillingar är ju mina absoluta favoriter helt klart! Så jag tänkte skiriva ner vad jag kunde läsa om dem under denna Lunchdejten.

Det är Henrik som är den berömde, men båda tvillingarna Lundqvist är stjärnor i NHL. Glamours lunchdejtare Elin Kling har träffat Henrik och Joel och pratat om gaystämplar, hockeyfruar och feta proffslöner.

Artikeln är skriven av Elin Kling.

Mina lunchdejtare för dagen är Henrik och Joel Lundqvist, hockeytvillingarna som båda gick via Frölunda till NHL. Henrik är kvar i New York Rangers medan Joel lämnat sitt Dallas Stars och återvänt hem för att axla lagkaptensrollen i Frölunda. Bröderna har precis plåtats för Brothers nya julkampanj.

Hej! Är det lugnt om vi kör i gång innan beställningen? Vi har ju bara en timme på oss och här är Klingen med 25ooo frågor...

Henrik: Haha, absolut!

Okej. Hur gick plåtningen? You are such top models!

Henrik: Haha! Jo, det var kul!

Henrik, du har ju blivit utsedd till Sveriges bäst klädde man, och till och med världens bäst klädde man! Vad hände där? Nä, jag bara skojar - men vad kul!

Henrik: Det var tidningen Kings läsare och jag har nog mycket att tacka King för, som alltid gör schyssta bilder som jag känner mig bekväm med. Det handlar nog mycket om hur man blir framtsälld i media.

Vem skulle ni vilja byta garderob med?

Joel: Beckham, han varierar bra mellan den dressade looken och den sportiga.

Henrik: För några år sedan testade jag mycket, jag visste inte vad jag gillade. Men nu de senaste åren kör jag mycket dressat och klassiskt. Jag gillar ju att vara uppklädd.

Men du är ju ändå machohockeyspelare. Tycker inte dina lagkamrater att det är lite, hmm... gay-varning på dig? Ja, alltså inte för att jag tycker det, men du vet, hockeykillar och mode kanske inte går hand i hand?

Henrik: Haha, jo. Men nu börjar det ändras lite, speciellt här hemma. Hockeykillarna börjar bry sig lite mer och den svängen börjar även att komma där borta i USA.

Har ni någonsin blivit hopblandade?

Joel: Nja, eller i mataffären några gånger. Då kan någon komma fram och snacka och tro att man är Henrik och då kan man ju inte efter någon minut säga att det är fel, utan man får ju bara spela med.

Jag googlade lite på er igår och då stod det att Joel är väldigt tuff på isen medan Henrik är en vinnartyp som hatar att förlora. Stämmer det?

Henrik: Vi är båda väldigt dåliga förlorare, men det är också det som har drivit oss.

Men gällande humöret då, Joel. När jag bodde i Mariestad dejtade jag en hockeykille som var snäll som en nallebjörn, men så snart han var på isen blev han skogstokig och slog sönder allt han såg. Är det något du känner igen? Nä?

Joel: Jag är ju mer lugn utanför och aggressiv på isen, fast jag har lärt mig att tygla det där lite.

Men är det inte skönt också att bråka lite på isen? Få ut lite aggressioner?

Henrik: Haha, jo. Men det går inte att vara förbannad på isen. Man måste vara fokuserad. Men det är klart, om det är någon man bråkar med så trycker man gärna till honom lite extra. Men man kan inte åka runt och jaga folk och vara tokförbannad, då tappar man det lite.

Men hur är det efteråt då? När ni möts i korridorerna, morrar ni åt varann då eller är det en annan femma utanför?

Joel: Nja, det som händer på isen, händer på isen. Men det är klart, om det är någon man har haft en riktig dust med så står man ju inte gärna och kramas efteråt. Fast under säsong brukar det vara ganska lugnt, det är värre under slutspel, då är det så jäkla viktigt.

Oj, oj. Hur förbereder sig frugorna då, om ni har förlorat en slutspelsmatch? Kommer ni hem som åskmoln då?

Henrik: Jag lever som jag spelar, om det går bra går allt bra. Då går jag ut och livet är underbart. Går det dåligt mår jag dåligt även privat.

Joel: Min mentala coach sa "du ska göra så att du mår bra så att du presterar bra. Du ska inte prestera bra så att du mår bra".

Henrik: Det är precis så jag lever! Det är därför det är viktigt att spela bra. Haha!

En annan sak, jag också fick fram igår under min lilla google-resa är att du, Henrik, tjänar 6 875 ooo dollar per år. Det är ju helt bananas! Stämmer det?

Henrik: Jo, det har verkligen gått i trappsteg, men man har vant sig vid att ha pengar.

Men vad gör ni med alla pengar?

Henrik: Lägenheter, bilar och resten på banken. Sedan försöker jag leva bra. Man ska ha kul och må bra.

Joel: Ja, man lever bara en gång.

För två år sedan bestämde jag och min kompis Linn att vi skulle lyxa till det med lunch på Tures varje onsdag. Idag är det min vardag och jag kan sakna de där speciella tillfällena. Vad är lyx för er, ni kan ju köpa vad som helst?

Henrik: När jag gick in och köpte min bil, bara pekade att den vill jag ha, det var lyx för mig.

Joel: Men också smågrejer. Som att alltid lämna in på kemtvätten, det är lyx för mig.

Ska jag vara avundsjuk på era fruar? Är de shopaholics?

Joel: Äsch, många har bilden av att det skulle vara så glamouröst att vara hockeyfru, men så är det inte. De är ensamma, vi reser ju mycket. Okej, du kanske kan shoppa, men hur kul är det i längden?

Henrik: Det är ju jättekul!

Joel: Jo, men man måste ha något eget intresse. Min fru fick ju inte ens jobba i USA.

Vad gör din tjej en typisk dag i New York, Henrik? Hon måste ju i alla fall ha det lite bättre än till exempel Oksana som får hänga i Saudiarabien...

Henrik: Det måste vara jättetufft! Det finns så mycket att göra i New York, det underlättar enormt. Annars har hon senaste tiden haft möten med inredningsdesigner för vår lägenhet. Sedan är hon ju ofta guide, hon har mycket vänner som kommer och hälsar på.

Vad krävs för att vara en bra hockeyfru? Jag med mina 55ooo projekt hade kanske varit för rastlös för att axla den rollen?
Joel: Är man van vid att ha grejer omkring sig så känns det nog inte som att det finns så mycket att göra. Du kan åka och träna, fixa i huset och ta hand om familjen.

Krävs det att frugorna är hockeyintresserade?

Henrik: Nä, det gör det inte, men oftast blir det ju så, då det här blir en sådan stor del av livet. De blir ju som en grupp som ofta umgås när vi åker bort, i alla fall i New York.

Joel: Min fru vet vad hon gav sig in på, det tar upp mer tid än vad många tror.

Tröttnar ni aldrig på att träna och äta havregrynsgröt?

Henrik: Jo, men det blir en vardag. Sedan får man påmina sig om hur bra man har det när det var fjortonde dag dimper ner en paycheck. Men man försöker ta det till en bra nivå.

Min tjejkompis är före detta hockeyspelare. Jag lovade henne att fråga om ni har några konstiga tics före matcher?

Joel: Ja, jag tar på mig allt i samma ordning och slår klubban i sargen tre eller fyra gånger.

Om du råkar ta på dig i fel ordning då? Måste du ta av dig allt då och börja om?

Joel: Nä, då får man bara skärpa sig och tänka "fokus".

Du då, Henrik?

Henrik: Jag har så mycket, jag skulle kunna skriva en hel lista, men jag kommer inte att säga alla.

Men jag vill bara höra dem du inte vill säga, kom igen nu!

Henrik: Alla kommer att tro att jag är knäpp...

Joel: Ja, det värsta är om man börjar med något och sedan går matchen bra. Då måste man ju fortsätta med det. Man vågar inte sluta!

Henrik: Jag dricker vissa klockslag och slår i väggen och stolparna ett antal gånger.

Du dricker...? Vad?

Henrik: Ja, i pausen så har jag vatten, Gatorade och Red Bull. Då måste jag dricka dem i en viss ordning på olika klockslag, Haha...

Hur många gånger gör du detta då?

Henrik: Hmm... sex gånger. Vissa gånger har jag missat och då känns det inget bra.

Har ni till sist ingen smaskig story från omklädningsrummet att dela med er av, det känns som att det är där det händer?

Joel: Nja, det är ju en del grova skämt förstås. Fast en gång när vi var i väg på bortamatch och jag kom hem till hotellrummet fick jag först inte upp dörren, de hade ställt en stol för. När jag väl kom in hade grabbarna tömt hela rummet. Till och med tavlorna var borta, och sängramen och lamporna hade de skruvat ner. Jag bara "vad fan är det frågan om", mitt i natten liksom. De hade lagt allt inne på toaletten så jag drog bara ut en madrass att sova på. De måste ha anlitat någon, för vi var ju på match under tiden. Men jag hämnades efteråt... Det är alltid så där. Vi skojar ganska grovt.

Henrik: Man gnäller inte, det är bara att suck it up.

Okej, sista grågan. Så klart är ni drömmen för många tjejer, och med all respekt för era fruar - vad krävs det för att fånga er uppmärksamhet?

Henrik: Utstrålning.

Man måste inte vara påläst om alla NHL-matcher sedan -93?

Henrik: Nä, tvärtom. Det är bara skönt om folk inte är så insatta,

Joel: Jag gillar lugn.

Henrik: Där är vi ganska olika, jag gillar ju att göra grejer.

Joel: Det ska vara en glad person som ger, inte tar, energi.

Så om en härlig Glamour-läsare ser er stå i baren, ska hon då komma fram och hälsa?

Henrik: Det är så himla osvenskt att göra det, i USA är folk mycket bättre på att ge beröm. Men det är bara att komma fram, det är kul!...