Direktlänk till inlägg 22 januari 2012
Nu när jag har läst ut CHIC nummer 26 (16 December) 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Olle Hedberg och Jay Smith. De fick några frågor var så jag får dela upp intervjun till Olle och Jay. Olle var ju min absoluta favorit och jag ville så jävla gärna att han skulle vinna, men det gjorde ju Jay som vi vet. Tänkte i alla fall skriva ner vad jag kunde läsa i artikeln.
Den ena har läskiga fans och den andra har räddats från drogerna. CHIC möter de två sista "Idol"-killarna, Olle och Jay.
Artikeln är skriven av Emilie Cederquist.
OLLE HEDBERG
Hur har "Idol" förändrat dig?
- Jag har blivit bättre på att ta kritik. Innan var jag ganska känslig, man får inte så mycket kritik i vardagen. Men nu har folk inte något bättre att göra än att kritisera mig.
Hur hanterar du det?
- Jag tänker "vem är det som skriver det och varför gör den det?". Jag fick kritik från sångpedagogen och koreografer också, men där känner jag att jag lyssnade lite för mycket. Musiken ligger så nära mig själv och det är därför det blir jobbigt när jag får kritik, folk fattar inte det.
Hur har kändisskapet påverkat dig?
- Vi får se hur länge det håller i sig, det brukar gå utför efter "Idol". Men det är lite jobbigt, det hade varit skönt att vara anonym. Jag tycker inte det är kul att bli igenkänd och att folk skriker. Det skulle vara en sak om jag var känd för att ha gjort något bra, nu är jag bara TV-kändis.
Har du stött på några galna fans?
- Ja, jag har fått en stalker. Det är en tjej som skriver på Facebook och skickar hundratals SMS och hänger utanför där jag är. Det är som att hon för en dialog med sig själv när hon SMS:ar. Sedan blir hon arg efter ett tag när jag inte svarar, det gör jag aldrig. Det börjar bli läskigt alltså.
Är du rädd för att bli bortglömd nu när "Idol" är slut?
- Nej, inte alls, det gör mig ingenting. hela den här debatten är så hetsig, att man ska vara så känd och vara med i så många tidningar som möjligt, det har väl inget med musik att göra? För mig handlar det om att få chansen att göra bra musik, sedan är jag gärna bortglömd.
Du är lite av en vagabond, kan du tänka dig att slå dig till ro nu?
- Ja absolut, men då vill jag ha ett projekt, kanske bygga ett hus. Längre fram vill jag gärna ha familj. Jag hoppas att jag träffar någon eftersom jag är 29 år nu, så i alla fall innan jag är 35. Jag vill skaffa barn och leva som en vanlig Svensson.
JAY SMITH
Hur har "Idol" förändrat dig?
- Ja har ett grundmående som är rätt bra eftersom jag känner att jag har åstadkommit något. Den känslan har lyst med sin frånvaro innan och därflr har jag en helt annan attityd gentemot mig själv, andra människor och livet.
Hur har kändisskapet påverkat dig, efter alla skriverier om ditt drogmissbruk?
- Jag har blivit väldigt folkskygg. Jag har alltid i åtanke "vad har de läst, vad tänker de"? och undrar vad som finns bakom deras ögon.
Är du rädd för att folk ska döma dig?
- Det är mycket haters där ute. Det är svårt att inte tänka på det när jag är ute bland folk. Jag dömer inte folk och i mitt stilla sinne har jag en förhoppning om att de inte ska döma mig heller. Jag kommer aldrig att säga hur du ska leva ditt liv så snälla, snälla, säg inte hur jag ska leva mitt. Men så fungerar inte verkligheten.
Hur känns det att vara en förebild?
- Svårt. Det är en roll som man blir tilldelad och med den rollen kommer ett visst ansvar, ett ansvar som jag kanske inte var helt mogen att ta.
Hur var det att vara långt borta från vänner och familj under den svåra tiden?
- Ganska skönt, för jag har mycket svårare att hålla modet uppe när jag pratar med någon som känner mig sedan innan. Det är som när man är liten och slår sig och det är helt okej tills man ser mamma, då bryter man ihop. Hade jag haft dem runtomkring mig hela tiden hade jag förmodligen varit ett vrak.
Blev det en räddning för dig att du fick vara kvar?
- Ja. En röst i mitt huvud sa "spring för helvete, bara dra, det är för jobbigt". Hela "Idol"-situationen har varit min största rädsla. Det handlar om min självbild och självkänsla. Den har jag fått jobba extremt mycket med under den här tiden.
Hur påverkas du av kritik?
- Positiv kritik är svår att ta åt sig äran av utan att känna att man tror att man är någontind. Därför försöker jag bli glad men inte ta till mig kritiken riktigt så hårt som jag hade kunnat om jag hade hängett mig åt tanken. Det är en svår balansgång, så jag försöker hålla mig borta från all typ av kritik. Jag gillar inte att se på mina framträdanden efteråt. Jag tycker att jag är ful och klumpig. Jag är för självkritisk, så det blir inte bra.
Vad vill du ge för råd till dina unga fans?
- Känslor kan göra ont men de är inte farliga. Försök hitta folk ni litar på som ni kan vara öppna med. Jag vet, att prata är inte alltid så jävla enkelt, men om ni tvingar er själva över den barriären så kan det hjälpa.
När grät du senast?
- Igår var tårarna på väg men något hindrar mig. Jag ställer in mig på att inte tappa det, för jag är så jävla slutkörd, sårbar och känslig så om jag börjar är jag rädd att jag aldrig kommer att kunna sluta. Sleep when you die; jag kan gråta senare...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 |
26 |
27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|