Inatt kunde jag inte sova ett jävla skit. Bara låg och vred och vände på mig hela natten igenom. Tänkte helt seriöst gå upp vid åtta, men jag övervägde att ligga kvar i sängen ändå i hopp om att kunna få somna. Till slut somnade jag iallafall runt nio tror jag.. Så nu känner jag mig rätt mos i hövvet faktiskt! Vet dock inte om jag är på väg att bli sjuk då jag känner mig liiite hängig... Förhoppningsvis är jag bara trött!

Igår vräkte det ta mig fan ner snö från himlen! Sjuktstörande!! Dessutom kom det mer än vad jag trodde att det skulle göra. När jag gick upp idag såg jag dock att på marken att antingen har dem skottat bra eller så har mycket smält.. Jag hoppas på det senare alternativet! Nu duggar det ute fast det är lite snöblandat som kommer.

Cyklade ner till ICA för en timme sen där jag köpte Snickers glass och VeckoRevyn, sen hem igen. Nu blir det lugnt resten av kvällen! Ska ta mig en Snickers och bara se på teven.

Ni får ha en bra fredagskväll! Tjing tjong

Idag är det grått, grått, grått ute, och då passar det bra med en grå topp, haha. Nä, men denna är faktiskt väldigt skön!

* Topp, Ginatricot, NY- Jätteskön topp!

* Jeansleggings, H&M.

* Strumpor, H&M.

Nu när jag har läst ut Glaomours September nummer 2o1o, kom jag till den här Lunchdejten med Denise Rudberg. Hon är Sveriges chick-lit drottning, och jag har några av hennes böcker, så jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa om henne i artikeln.

Sveriges okrönta drottning av chick-lit har börjat skriva deckare - kan det bli bättre? Japp, du får luncha med Denise Rudberg, via Elin kling.

Artikeln är skriven av Elin Kling.

Vad spännande att du har börjat skriva deckare! De ser jag fram emot att läsa!

- Ja, det är kul att göra någonting lite annorlunda. När jag började skriva böcker och skrev om vad folk hade på sig blev det ett ramaskri, det var så himla fult och smutsigt, då fanns inte modebloggare. Jag debuterade för tio år sedan och jag fick alltid förklara mig i alla intervjuer varför jag alltid nämnde märken på kläderna.

Jag tänkte faktiskt fråga om du inspireras av modebloggare i ditt skrivande men det kanske är så att det är vi som inspireras av dig?

- Jag skulle känna mig lite lökig om jag var 3o år och modebloggare. Det är er grej liksom.

Hur pass modeintresserad är du?

- Jag har alltid varit det. Jag jobbade hos en fotograf i new York. Jag roas av mode, det är intressant och en del av hela vår nutid.  

Du kallar din deckare elegant-crime, betyder det att du tar med dig chick-lit till deckaren?

- Alla svenska deckare skriver diskbänksrealism, allt ska vara ganska svårmodigt. Jag vill shapea upp det lite, snygga till allting. Plus att i de världarna finns ju alla pengarna, allting spännande sker där. Det är ju inte så att allt spänande sker in the fucking bush.

Idag skriver var tredje tjej en blogg och många är modebloggar, vad tycker du om mode`Det är ju extremt utseendefixerat?

- Man måste våga lite på att alla sätter sina egna gränser. Jag tycker att det är skitbra att det har blivit som det har blivit. Unga tjejer idag tar fasen så mycket mer plats, Unga killar, var är de? Fokuseringen på utseende tror jag inte man behöver oroa sig för. När min mamma var ung var det Twiggy, innan dess var det strut-tuttar. Min farmor berättade att hon tog bantningspiller så att hon inte sov på en vecka och hade aldrig varit så smal. Och detta var på 3o-4o-talet. Så utseendefixeringen har alltid funnits, nu är den bara mer synlig. Och det är bra, när det är synligt finns det möjlighet till samtal.

För ett tag sedan tvungade du dig själv att gå offline?

- Ja, jag har insett att jag inte kan skriva om jag har internet på. Det går inte att skapa den fokusering som krävs när man ska skriva om man inte stänger ner.

Tror du att man kan bli beroende av slösurfande?

- Ja! Jag kan utan problem sitta och surfa i två timmar och märker inte att tiden går. Sedan får jag tokångest, och när man har barn har man inga marginaler, ingen extratid.

Hur tror du att nätet påverkar oss? Att allting är så tillgängligt?

- Fördelen är att vi är väldigt uppdaterade. Det negativa är när jag får ett mejl en söndagskväll och någon förväntar sig ett svar. Jag tror att arbetstiderna kommer att suddas ut.

Jag är nyfiken på hur man skriver en bok. Börjar man från start eller kan man pussla på?

- Du måste ha en ganska klar idé, en sida om vad som ska hända, en klar linje, som en kortfilm. sedan är det väldigt olika. Camilla läckberg skriver alltid från första till sista sidan. Jag vill skriva där jag är i känslan. Om jag vill skriva om en skön middag, då gör jag det först, så utgår jag från det och lägger in den där det passar.

Hur mycket befinner du dig själv i miljöerna du skriver om?

- Jag har växt upp på Östermalm, även om min familj inte var en överklassfamilj. När jag växte upp där fanns det fortfarande folk som bodde i hyresrätt. Nu är det väldigt mycket mer segregerat och snobbigt, helt enkelt.

Vad har du själv för livsstil?

- Jag har nog strävat en hel del för att kunna göra det jag känner för att göra. När jag var 2o år och ville åka till new York så gjorde jag det, eller när jag ville skriva en bok så skulle jag självklart göra det. Om jag vill ha en väska som kostar si och så mycket har jag alltid sett till att skaffa mig pengarna och jobba häcken av mig, det är inte fråga om att jag har fått det av någon annan.

Varför började du gå i terapi?

- Jag hade gift mig...

Vänta, hur gammal var du här?

- Jag var 26. Jag hade gift mig med den kille jag flyttade till new york med och började känna att nä, men jag kanske inte borde ha gjort det. Så, vi kommer hem från vår smekmånad och jag säger att jag måste gå i terapi. Jag tror att han förstod då att det inte skulle hålla.

Var du ärlig om varför? Att du var osäker på honom?

- Nej, nej, nej! Jag sa att jag mådde lite dåligt bara och att det inte hade med honom att göra. Fast sedan fortsatte jag, nu har jag gått i nästan sex år, en gång i veckan.

När kände du att du ville bli författare?

- När jag var 23 år, fast jag visste tidigare att et var det här jag ville göra. Men jag var 23 när jag insåg att det här är vad jag måste göra.

Men det var ändå så att du visste vad du ville? jag tycker att man var väldigt osäker då.

- Jag visste vad jag ville men inte hur jag skulle ta mig dig. jag hade alltid tusen olika projekt, jag har jobbat på Riche (en restaurang i Stockholm), haft en egen aerobic-studio, jobbat som underklädesmodell. Jag drog alltid igång saker men har haft svårt för att avsluta och dra ihop säcken.

Hur funkar det som författare?

- Det är den ultimata svårigheten, om man säger så!

Hur lyckas man då?

- Man får bara blåsa på i 18o, det är skittufft - alla attraktiva jobb är det! Jag har jobbat 8o-timmarsveckor för att få det att funka. Sedan får man vara smart när det gäller PR, man får tänka ut vem man vill vara, vad man kan tänka sig hänga ut och vad man inte pratar om.

Vad lämnar du utanför?

- Ganska mycket, folk vet egentligen ganska lite om mig. Jag är en öppen person men sparsmakad med vilka jag träffar...