När man var liten så fråga man ju chans på killarna, och då var man så kär, haha! Jag har alltid vart en kill-tjusare faktiskt.. Så jag har haft en hel del barndomskärlekar, men då visste man ju inte vad kärlek egentligen var!! Inte på samma sätt som man gör idag...

Sen när man kom upp i tonåren fanns det en hel del olyckliga kärlekar som man hade också. På den tiden hade jag jävligt dåligt självförtroende, och självkänsla! Plus att jag var så jävla blyg så jag vågade liksom inte öppna käften för de killarna som var intressanta i mina ögon. Det var mest min blyghet som satte käppar i hjulet på mig. Med killarnas kompisar kunde jag snacka med, men inte med den jag var intresserad av..

Så, jag har vart "kär" jävligt många gånger innan jag hittade min riktiga kärlek, den första.. Det var första gången det verkligen var på riktigt också, aldrig tidigare känt så för någon! När jag bodde i Norge för sex år sedan, hösten 2oo4, det var då jag träffade Honom!

Vi träffades på Nyår (i den stan jag bor i nu, men då var jag bara där på besök). Ååh, dra åt HELVETE - det var kärlek vid första ögonkastet!! Han var så jävla snygg och sexig med sitt bruna hår, bredaxlad och i sin vita skjorta! Man kan lugnt säga att F,. tog mig med storm den kvällen! Sen att behöva åka hem till Göteborg dagen efter, men framförallt åka tillbaka till Oslo igen det sög ju FET PUNG!! 

Jag såg till att vi bytte nummer när vi skiljdes åt där på natten då jag vägrade att låta allting bara passera, utan att ses igen. Kontakten höll i sig medans jag var däruppe och jobbade. Saknaden blev bara större och större efter honom när jag bodde i Oslo. Men så hände det en grej som gjorde att jag flyttade till Göteborg igen i början på februari. Vi fortsatte att ses medans jag bodde i Göteborg även om det inte var speciellt ofta på grund av avståndet.

I Augusti 2oo6 flyttade jag upp till hans stad på grund av att jag skulle börja plugga..

Två år senare, en vecka innan hans födelsedag satte han kniven i hjärtat på mig!! FY HELVETE, vad sårad jag blev!! Jag blev fan helt jävla knäckt alltså!! Jag fick panikångest, och jag hade svårt att andas. Ville bara skrika över hela jävla stan då det var så jävla oväntat. Den kniven alltså, den satte han rejält in i hjärtat på mig   Han visste precis vilka knappar han skulle trycka på för att få mig att må så jävla dåligt alltså..  

Jag blev verkligen så jävla, jävla bränd och sårad så jag vette faaaaaan om jag kommer känna så igen. Eller om jag ens vill tillåta mig själv att känna så igen... Är rädd för att känna så.

Det kan kännas än idag när jag tänker på honom hur allting var på den tiden, och hur bra vi hade det! Men men, shit happens... 

 Vad tycker Ni om denna låten?