Nu när jag har läst ut Plaza Kvinnas April nummer 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om barnfri eller barnlös. Detta var väldigt intressant att läsa om, tyckte jag, så jag tänkte skriva ner vad jag kunde läsa om i artikeln.

Att valet mellan att skaffa barn eller inte borde vara varje kvinnas privilegium är en självklarhet för de flesta - i teorin. Ändå tar sig många rätten att ifrågasätta barnfria kvinnors livsval. Barn och familj är en väg till lycka för många, men det är knappast den enda vägen. Så, är det inte dags att sluta upp med barnhetsen - en gång för alla?

Artikeln är skriven av Charlotta Jakobsson.

Det är 2o1o och livet är fullt av valmöjligheter. Vill jag vidareutbilda mig eller jobba mig fram? Frilansa eller satsa på tryggheten med en fast anställning? Köpa bostadsrätt eller backpacka mig genom världen? Gifta mig, "bara" vara sambo eller kanske njuta av singellivet? Leva med en kvinna eller en man? Pensionsspara eller bränna varenda öre jag tjänar? Från det lilla i livet till det stora har vår generation av kvinnor vuxit upp med vetskapen om att vi styr våra egna liv, och även om folk (tänk föräldrar, syskon, vänner) garanterat kommer att ha åsikter brukar de yttra sig som försiktiga råd, snarare än försök till regelrätt påverkan.

Förutom på en punkt. Är du kvinna och över, säg, 25 år, så kommer frågan oundvikligen att dyka upp. När är det dags för dig att skaffa barn? Inte om - När!

Vi lever i ett barncentrerat samhälle där nyblivna mammor (vissa, inte alla = missionerar för att barn är meningen med livet och om du inte har några så kan du inte förstå; där Facebookuppdateringar om diverse vänners knoddar har blivit vardagsmat. Ändå är det långt ifrån självklart att alla skaffar barn.

Man kan dela upp barnlöshet i frivillig och ofrivillig, alltså att inte vilja respektive att inte kunna få barn eller att tvingas vänta allt längre för att den rätte inte har dykt upp. Sedan 197o-talet har genomsnittsåldern för förstagångsföderskor höjts, från 24 år till 29 år 2oo8. Allt fler väntar så långt som upp emot 4o-årsåldern, och just att vi väntar längre med att skaffa barn är en starkt bidragande faktor till varför en del förblir ofrivilligt barnlösa.

Men det finns också många kvinnor som väljer att inte skaffa barn, något som omgivningen ofta ställer sig frågande till. I Statistiska centralbyråns demografiska rapport Barn eller inte? (2oo9:2) tillfrågades 7ooo kvinnor och män i barnafödande ålder om sina attityder till barnafödande och barnlöshet. Av dem som var under 34 år svarade fem procent att de inte vill ha barn, och i åldersgrupperna 34-4o för kvinnor och 36-44 för män var det cirka 2o respektive 25 procent som inte ville ha barn.

Så många att valet inte borde ses som udda, kan tyckas.

Kristina Engwall är historiker och forskare vid Institutet för framtidsstudier. Sedan 2oo5 arbetar hon med ett forskningsprojekt om frivillig barnlöshet. Kvinnorna hon intervjuar tillhör två generationer, en grupp är kring 4o år gamla och en är kring 6o år gamla, för att kunna se skillnader och förändringar över tid.

- Det är få av våra familjeformer som är helt nya, vad som har hänt är istället att det skett en förändring i lagstiftning och i attityder, det finns en ökad acceptans för fler olika familjeformer. Och då kan man ju tänka att det skulle vara enklare nu att vara öppen och säga att man väljer att leva utan barn. Samtidigt är det så att i Sverige idag så får de allra flesta kvinnor barn. Sett ur ett historiskt persepktiv så blir det mer och mer udda att inte skaffa barn, man avviker mer. Det hänger bland annat ihop med att man kan hjälpa många fler ofrivilligt barnlösa, och i och med att man kan hjälpa så pass många så blir det ännu mer konstigt med dem som inte vill ha barn.

I Kristina Engwalls arbete har det visat sig att kvinnorna i den yngre generationen känner sig mer ifrågasatta.

- De äldre kvinnorna har nästan inte fått frågan varför de inte har barn. Men många av de barnfria idag känner sig ifrågasatta, och möts ofta av en sorts omtanke från omgivningen i stil med "du skulle ju bli en så bra mamma" och "tänk om du ångrar dig senare". Kvinnorna som blir ifrågasatta upplever det dock inte som omtanke utan ofta som tjat och kritik.

Kristina Engvall påpekar att många barnfria själva blir förvånade över att deras beslut väcker en sådan uppmärksamhet.

- För dem är det ett privat beslut; de kritiserar inte alla andra som väljer att skaffa barn. Det finns liksom inget missionerande över att ingen ska skaffa barn, men de upplever att många föräldrar tar det som att de kritiserar deras val att skaffa barn.

Enligt Kristina Engwall finns det många anledningatrtill varför beslutet att inte skaffa barn kan vara så provocerande. Den samhälleliga normen säger att om man lever i ett heterosexuellt förhållande en längre tid, kanske gifter sig, har fasta jobb och en ordnad livssituation, då är barn det naturliga nästa steget. Det är då självklart att många, enligt henne, inte ens funderar över valet. Tills det kommer argument som att barn är meningen med livet, och att fortplantning är naturligt och om ingen skaffade barn så skulle människosläktet dö ut. Det råder det dock knappast någon risk för.

- Hos kvinnor finns det också en föreställning om att alla har en inre längtan efter att skaffa barn. Och att man blir en riktig kvinna, en vuxen kvinna genom att bli mamma. Det fascinerar mig att både kvinnor och män liksom går och väntar på en biologisk längtan efter att skaffa barn. Och när den inte kommer så kan det förvåna dem, de tycker att de skiljer sig från andra genom att inte känna något biologiskt behov av att skaffa barn.

Och även om Kristina Engwall är övertygad om att det främst är välvilja som ligger bakom omgivningens ifrågasättande, så är det naivt att tro att det bara finns en väg till lycka i livet. Det skulle betyda att stora grupper av kvinnor; dels de som inte kan få barn, dels den ökande grupp kvinnor som inte hittat en man som de vill dela livet med, och ha barn med, skulle vara dömda till evig olycka. Och så är det naturligtvis inte, men för den som har svårt att bli gravid, eller som vill ha barn men inte hittat den rätta pappan till barnet, kan omgivningens påtryckningar upplevas som lika påfrestande som problemet i sig.

Den samhälleliga utvecklingen i fråga om attityd till barnlöshet kan verka paradoxal. Å ena sidan tycks den frivilliga barnlösheten i västvärlden öka, å andra sidan anpassas samhället allt med för att främja barnafödande. Lagstiftning, bidrag och obligatorisk pappaledighet är några exempel på sociala åtgärder som ska underlätta för kvinnor att kombinera föräldraskap med utbildning och karriär. Allt fler ofrivilligt barnlösa får också hjälp genom provrörsbefruktning, IVF. Antalet assisterade befruktningar har ökat konstant sedan 1991 och idag har cirka tre procent av alla som får barn fått hjälp genom provrörsbefruktning.

Just den förskjutna synen på vad som är privat är en orsak till ifrågasättandet av kvinnor som väljer bort barn, tror Kristina.

- Det här med barnafödande hör ju ihop med sexualitet och det frågade man inte om förr i tiden. Eller så utgick man bara från att de som inte hade barn inte kunde få barn.

Men samtidigt som öppenheten nu verkar leda till ett fritt ifrågasättande av andra människors val är den ändå positiv. Ju mer vi diskuterar våra livsval och ju fler vägar till lycka som blir accepterade; desto större är chansen att varje person kan hitta sitt eget sätt; och desto mindre blir risken att vi tar beslut som är baserade på vad omgivningen och normerna säger snarare än vad våra hjärtan vill. Det är 2o1o, livet är fullt av valmöjligheter och den samhälleliga normerna borde rimligtvis omfamna alla, oavsett vilka av dessa möjligheter vi väljer att satsa på.

Så, alla mer eller mindre nyblivna mammor; gläd er åt era livsval, älska era barn och prioritera dem högst; men ta inte för givet att din väg i livet är önskvärd, eller ens möjlig, för alla...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Min absoluta drömväska ALLA kategorier    En Chanel-väska kommer jag definitivt äga en dag!  #Chanel #Chanelbag ...

Idag åkte jag in till stan då jag inte vart där på länge. Utbudet är mycket bättre inne i stan också, och nu innan Jul är det så mysigt att gå där inne med all julpyntning som är. Vill helst åka till stan minst en gång när jag är hemma i Göteborg. Ja...

Idag var det dags att åka hem till Göteborg igen, sista gången innan jul. Då jag är sjukskriven nu behöver jag komma bort lite, och då passar det jättebra att åka hem. Som vanligt har jag gått en sväng på Torget som jag brukar göra när jag kommit hit...

Om det blev lite shopping igår kan man ju säga att jag tog igen det idag - med råge!! Haha, det blev en del. Var inne i alla möjliga butiker idag där jag kollat runt. Dock så har inte nåt vart särskilt dyrt utan jag har kommit undan väldigt bra ändå....

Tidigare idag åkte jag hem till Göteborg så som vanligt gick jag ner till Torget nu på kvällen för att kika lite. Hann inte med så många butiker idag fast å andra sidan har jag ju hela helgen på mig. Däremot såg jag att Vero Moda hade 5o% på ALLT i h...