Nu när jag har läst ut Plaza Kvinnas November nummer 2oo9, kom jag till den här artikeln med Malin Åkerman. Jag tänkte skriva ner lite vad jag kunde läsa om henne i artikeln.

Svenska Hollywoodstjärnan Malin Åkerman må ha blivit känd som en blond komedienne, men det var rollen som sexig superhjälte som fick hennes stjärnstatus att explodera. Hetare än någonsin är hon nu aktuell med en ny film som tar oss tillbaka till ursprunget: romantiken och humorn.

Artikeln är skriven av Charlotta Jakobsson.

Malin är befriande vanlig: lagom smal, söt snarare än modellvacker, frispråkig och fullkomligt avslappnad i sitt sätt. Ändå har hon någonting oidentifierbart som särsklijer henne och får henne att sticka ut från mängden. Själv verkar hon ha svårt att sätta fingret på vad det är.

- När min syster och jag var på ett event i Los Angeles var det en massa folk som ville ha min autograf, och då säger hon till mig att jag fattar inte, det är ju bara du! De är så himla exalterade, det är en så konstig grej! Och så känner jag också. Det är ju bara jag!

Hon är glad, solbränd och utvilad efter några veckor tillsammans med familjen i Falsterbo dit hon åker varje sommar. Trots sin annars ganska avlägsna relation till Sverige, hon föddes här men flyttade till Kanada redan som tvååring, pratar hon perfekt svenska. Ett och ett annat engelska uttryck slinker med då och då, i övrigt verkar hon uppenbart tillfreds med att använda sig av sitt modersmål.

Efter ett storslagert år, där Malins rollprestation i filmversionen av kultserien Watchmen lyfte henne från en "lovande" skådis till fullt utblommad stjärna är hon nu Sverige-aktuell med en ny film. I den romantiska komedin Trubbel i paradiset spelar Malin ena hälften av ett par som av misstag hamnar på en parterapisemester på en paradisö. Hennes bättre hälft spelas av ingen mindre än Vince Vaughn.

- Det är en film om olika typer av par som har olika förhållanden, och om vad som händer när de går igenom de här galna omständigheterna. Jag gillar att göra allting, och efter Watchmen tyckte jag att det skulle vara kul och göra någonting som var lite lättare.

Att utmana sig själv och våga sig på nya och skrämmande saker verkar ligga Malin varmt om hjärtat. Hon berättar att hennes livsmotto är just det; utmana dig själv!

- Allting är en utmaning. På ett positivt sätt. Det har jag sagt till mig själv många gånger, att kom igen nu, it´s just a challenge! Go for it! Det är samma sak i livet som med jobb, man ska alltid göra det man är rädd för. Man måste våga möta sina rädslor, då växer man som människa.

Hon uttalar orden med en auktoritet förbehållen någon som faktiskt vet vad hon pratar om. Malins trettioettåriga liv har innehållit en hel del utmaningar, och på något sätt har hon lyckats att ta sig igenom dem alla för att komma ut starkare på andra sidan. Bara några år efter Kanada-flytten skiljde sig hennes föräldrar, och pappan, som Malin har beskrivit som sin största kärlek och främsta idol, flyttade tillbaka till Sverige. Familjelivet var splittrat, och när mamman fick en son med sin nya man och pappan två döttrar med sin nya fru var det inte bara föräldrar, utan även syskon, som Malin ständigt var skiljd från. Dessutom så drabbades hennes mamma, efter en andra skilsmässa, av en svår depression.

- Jag tror att man blir känsligare som människa när man har gått igenom något sånt här. Man lider med dem man älskar, och jag tror att just skådespeleriet nästan blir som terapi. Man får gå igenom känslorna ... och bearbeta dem.

Idag beskriver Malin sin relation med sin mamma som rätt så bra; eftersom Kanada är närmare LA än Sverige är hon den familjemedlem, näst efter en syster som nyss flyttat till Kalifornien, som Malin träffar oftast, Och hon mår bättre idag. Det gör även Malins lillebror, som efter skilsmässan utveckalde grava tvångssyndrom.

- Han hade några år där han var jättedeprimerad och hade det jättesvårt, mellan han var tolv och sjutton ungefär. Och det är då man ska ha kul och vara ute och dejta och så. Det var svårt att vara med om, jag ville ju inte se dem man älskar gå igenom något sådant.

Det finns ju massor med människor som flyttar till Los Angeles i hopp om det stora breaket, men aldrig når ända fram. Vad tror du gjorde att just du fick chansen?

- Vet du, det där kan absolut bero på. En gång hade jag fått en roll redan och vi skulle göra en casting för att hitta killen. De hade taigt in fyra olika killar, och alla var lika bra skådisar, alla var jätteduktiga. Men bara den ena passade rollen. Han kom innanför dörren, han hade inte ens öppnat munnen, och vi bara tittade på varandra. That´s the guy. Så ofta beror det verkligen på att man passar perfekt till den rollen. Det spelar ingen roll hur duktig man är som skådis, för det finns jättemånga duktiga skådisar. Man gör sitt bästa och tyvärr så är det bara, ibland så kommer aldrig den där rollen som du är rätt för. Eller du är nästan rätt men någon annan är bättre för den rollen. And then it just never happens. Och det är sorgligt men det är businessen och jag var så lyckligt lottad att de tyckte att jag var perfekt för en roll i The Comeback.

Malins ta-dagen-som-den-kommer-attityd formligen strålar om henne, och hon verkar uppriktigt obekymrad inför en framtid som eventuellt kommer att innehålla allt annat än skådespeleri och kändisskap. Kanske beror det på en grundmurad trygghet; en säkerhet i att livet trots alla prövningar ofta har fantastiska saker i sitt sköte, om man bara vågar flyta med. Och flyta, det är percis vad Malin verkar göra. Kalla det slumpen, ödet, tur vad det än får för namn har hennes liv formats av tillfälligheter, nycker, vändningar och så, framförallt, Malins otroliga förmåga att omfamna och säga ja till dem. Ett av de större spåren av detta i hennes liv har en fysisk form; nämligen hennes make, italienaren Robert Zincone. De träffades efter att Malin gått med på att åka till Italien för att - utan att ha träffat honom först - övertala Robert att flytta till LA och bli trummis i Malins rockgrupp The Petalstones, som hon hade tillsammans med Roberts kompis. Kärleken var omedelbar trots att de två inte kunde kommunicera utan lexikon, och idag lyser Malin upp när hon pratar om honom.

- Vi träffas inte så jätteofta, på grund av mitt jobb, så det håller sig alltid fräscht. Man blir så himla glad när man ser varandra. det är så man vet att man har träffat den rätte, det blir bara bättre och bättre. Och jag är ju ute i världen och träffar en massa människor, jättetrevliga människor, men det är aldrig någon som kan mäta sig med min man. Så det kör bara in hur bra han är för mig och hur mycket jag älskar honom.

Paret gifte sig 2oo7, och Malin berättar att de längtar efter tillökning i familjen.

- Vi är så sugna så att det är inte klokt. Egentligen hade jag velat ha fem barn, men nu börjar det liksom minska lite för tiden rinner bort. Så jag tror att det kanske blir två, tre egna och ett adopterat.

Vad har du mer för drömmar kvar att uppfylla?

- Jättemånga!

Malin skrattar och lyser upp.

- Jag tror att i vilket kreativt jobb som helst så är man aldrig riktigt färdig. Man kan alltid göra bättre. Och jag är bara i början, jag har bara nått kanske tio procent av vad jag kanske kan göra i framtiden. Jag känner mig så okunnig fortfarande, när jag gör filmer som Watchmen, med folk som är utbildade, och har arbetat i flera år, och är så duktiga att jag bara tänker shit, vad långt jag har att komma. Så jag har mycket kvar att göra, bara inom den här branschen. Och sen så är det så mycket annat jag vill göra i livet, resa runt hela världen, göra olivolja och vin, ha barn och leva familjeliv och arbeta med hur barn med problem tas om hand i skolorna, så det är jättemycket kvar.

Hon ser nöjd ut när hon tänker på framtiden, och man förstår att den kommer att vara ljus oavsett om rollerna fortsätter att komma eller inte. Risken att de plötsligt skulle sina känns dock inte överhängande; Malins charm, envishet och talang har get henne en plats bland de största. Oron till trots är hon en stjärna nu, även om hon inte vill kännas vid just det epitetet.

- Det är så konstigt när folk kallar mig för det, för Hollywood-stjärna. Som att okej, nu överdriver du nog lite. Tom Cruise är en Hollywood-stjärna, förstår du vad jag menar? Jag är ingen stjärna. Jag jobbar i Hollywood, och det är jättekul att jag kan göra det. Men jag känner mig ju bara som mig själv, jag vet inte hur jag kan förklara det bättre än så, det är ju det man vill. Att folk följer en så att man kan fortsätta jobba. Men man blir ju inte en annan människa för det.

Och det är precis där Malins styrka ligger. Hon behöver inte bli en annan människa. Hennes kvaliteter; de uppenbara så väl som de odefinerbara, särskiljer henne och gör henne till den stjärna hon vägrar tro att hon är. Hon har redan lyckats, precis som hon är. Extraordinär, i all sin enkelhet... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Min absoluta drömväska ALLA kategorier    En Chanel-väska kommer jag definitivt äga en dag!  #Chanel #Chanelbag ...

Idag åkte jag in till stan då jag inte vart där på länge. Utbudet är mycket bättre inne i stan också, och nu innan Jul är det så mysigt att gå där inne med all julpyntning som är. Vill helst åka till stan minst en gång när jag är hemma i Göteborg. Ja...

Idag var det dags att åka hem till Göteborg igen, sista gången innan jul. Då jag är sjukskriven nu behöver jag komma bort lite, och då passar det jättebra att åka hem. Som vanligt har jag gått en sväng på Torget som jag brukar göra när jag kommit hit...

Om det blev lite shopping igår kan man ju säga att jag tog igen det idag - med råge!! Haha, det blev en del. Var inne i alla möjliga butiker idag där jag kollat runt. Dock så har inte nåt vart särskilt dyrt utan jag har kommit undan väldigt bra ändå....

Tidigare idag åkte jag hem till Göteborg så som vanligt gick jag ner till Torget nu på kvällen för att kika lite. Hann inte med så många butiker idag fast å andra sidan har jag ju hela helgen på mig. Däremot såg jag att Vero Moda hade 5o% på ALLT i h...